Lojtnanten jullenag Scratltat om sammankomsten Gc. 7 Ja-
nuari. - Sålunda förmäler han, att den blifvit öppnad af
v. Knorring genom framlemnande af Bergemannska. yref-
vet, och fråga till v. Schantz. om innehållet vore öfver-
ensstämmande med sanna förhå. landet: att v. Schantz sva-
rat att han visst lånt 150 R:dr Preussisk Courant emot en
med företedda afskriften lika lydande revers, men, med
framvisande af originaiet, tillagt, att den redan vore in-
löst till Capital och ränta: att efter en liten disenssion i
saken, deruoder v. Scbantz yttrat, art han genast efter sin
återkomst hit begärt och erhållit anstånd af Direktören
Arvedsson tills längre fram och som vittnet ville raianas,
intill dess H. M. Konungen återkomme till hufvudstaden,
hade v. Knorring yttrat: ansåg Premier-Löjtnanten det
vara bederligt. att begära anstånd af Tit. Arfvedsson då
man förbundit sig betala genast efter återkomsten hit,
der uppå v. Schantz infailit: jag frågar herrarne om der-
uti iåg något vanhederligt, derå v. Platen mel synbar
hetta skulle svarat: Ja, jag anser det vanhederligt och
att v. Schantz, igenom ett sådant sätt att bebandla en
så ömtålig affar, har förnärmat korpsens värdighet och
den uniform ban bär, deruti Coyet och v. Steyern sig för-
enat, men de öfriga tegat: att då vittnet sagt att v. Platens
yttrande varit något för häftigt i en sak, som vittnet på
uppgifne skäl ansåg vara enskild, v. Steyern upprest sig
och yttrat nära med sinnesrörelse, något som bestämdt in-
nebar ogillande af vittnets åsigt: att v. Schantz, i högsta
måtto förvånad öfver v. Platens utsago, ej långt efteråt
svarat: är detta kamraternes tanka om saken, så vet jag
hvad jag har att rätta mig efter; och ehuvu jag icke de-
lar berrarnes åsigt af densamma, så blir korpsens tanka
härutinnan regel för mitt handlingssätt — men mina her-
rar, saken är för mig högst vigtig och derföre behöfver
jag betänketid innan jag tar något visst beslut: att v.
Schant!z derefter genast afligsnat sig och v. Platen tyckts
ha förstått bans sista ord, som stulle han lofvat taga af-
sked, hvilket vittnet bestridt, tilläggande att han icke an-
såg honom ha iofvat det ovilkorligt: att Coyet och Mejster
anmodats af någon af kamraterne, sedan vittnet afsagt sig
ett sådant förtroende, att genast begifva sig till Hr Caatre-
Amiralen m. m. af Kli. it för att tillkännagifva det v.Schantz
lofvat taga afsked, hvilket ordalag vittnet dock sedermera
på fråga förklarat sig ej kunna precist eriara sig.
När man jemför detta vittnesmål med parternes egne
uppgifter, så finnes klart att det står i fu!lkomlig strid
med v. Schantzs berättelse, att v. Platen skulle genast
efter v. Schantzs erkännande af Bergemannska brefvets
riktighet, hafva tillvitat honom att i behandlingen af af-
fären hafva förnärmat korpsens värdighet och vanhedrat
uniformen, samt att Coyet och v. Steyern deruti iustämt.
Det bevisar äfven lika klart hvad vi uppgifvit, att i an-
ledning af v. Knorrings framställning, huru saken borde
betraktas, en discussion förefallit, derunder v. Schantz
genom bestämd fråga sjelf framkallat sina kamraters om-
döme huruvida de funnit honoir hafva handlat vanheder-
ligt och att de med stöd deraf tillkännagifvit sina, lika-
som vittnet Liljehök, andra derifrån skiljaktiga åsigter.
Af vitltnesmåltet inhämtas vidare, att vi alldeles icke yr-
kat någon sådan följd af hans utaf oss ogillade handlings-
sätt, att han borde taga afsked. Ej eller har han sjelf
sökt beskylla oss derför, då han i sin stämning yttrar, att
vi ej otydligt syntes hafva åsyftat att nödga honum till
afskedstagande, samt på min v. Platens fråga enligt Pro-
tokollet den 13 Maj om någon bland oss uppgifvit sig äga
rätt att tvinga konom till afskedstagande, eller om ens
uttrycket taga afsked blifvit vid något tillfälle nyttjadt
svarat nej, men att han ansett våra åtgärder åsyfta hans
afskedstagande. Då v. Schantz, utam någon dertill gjord
uppmaning, yttrade, att om det af v. Platen vid sam-
manträdet utsagda omdöme vore kamraternes mening, vis-
ste ban hvad han hade att rätta sig efter och att korp-
sens tanka härutinnan skulle blifva regel för hans hand-
lingssätt, erhöllo vi derigenom en full visshet om hans
beslut att taga afsted, hvilket ock föranledde den berät-
telse derom, som af oss Coyet och Mejster, enligt kamra-
ternas armodan, framfördes till Hr Contre-Amiralen af
Klint. Alla omständigheter besanna ock, ehuru Hr v.
Schantz nu söker dertill neka att hans mening och beslut
verkligen varit sådana. I detta afseende må ock åberopas,
hvad bemälte Hr Contre-Amiral edligen vittnat men Hr
Krigsfiskalen lemnat utan uppmärksamhet, att nemligen
Hr v. Schantz, vid försök att utverka ett ytterligare sam-
manträde med kamraterne, för Hr Contre-Amiralea upp-
gifvit, att när ban den 7 Januari lemnat det svar, som
föranledde Coyets och Mejsters ofvanberörde till Hr Con-
tre- Amiralen afgifne berättelse, han fullkomligen varit af
den tanka att lemna tjensten eller retirera.
Ifrån den tiden vidtogs dock å vår sida ingen åtgärd,
att förmå Premier-Löjtnanten v. Schantz till verkställig-
het af det bestut, vi trodde bonom hafva tillkännagifvit.
Ehvad hans mening var att vi orätt uppfattat betydelsen
af hans yttrande, eller han tagit det parti, att i föreställ-
ning om sin obrottslighet, ändra beslutet och bibehålla sin
tjenst, så stod det i hans fria behag att förblifva passif
och afbida om och huruvida vi ville företaga något för
verkställigheten af det ändamål han trodde. oss åsyfta,
samt, i den mån åtsärden varit lagstridig, motverka den
PU ERE ST FS aa FS