3. STÅENDERNE UTI H:R vy. SCHANTZ MÅL 7) I Till Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs Hof-Rätt! 4 Så vådligt det, att sluta af exemplet i rättegången mellan oss och Hr Premier-Löjtnanten v. Schan!z, må synas vara, att fälla omdöme om andra personers handlingar, fastan de, offentliggjorde, blifvit föremål för en vidsträcktare uppmärksamhet, kuuna vi dock ej afhålia oss, att i afseende på Krigsäskalen Hr lagmannen Rhodins slutpästående, yttra, att, så vidt vi förstå, han derigenom icke röjt någon sann urskiljning om tillämpninger af de lagar, som han till stöd derföre åberopat. Till viss del må dock detta anses förklaradt genom Herr Krigsfiskalens anförande, att utom Duells-plakatet, någon annan lag icke finnes, som i något afscende kunde lämpas till ifrågavarande händelse, hvarigenom han påtagligen utmärkt sin öfvertygelse om denna lags mindre användbarhet och sin önskan att hafva kuvnat uppleta någon mera passande. Men är då en aktor ovilkorligen förpligtad att yrka ansvar mot den tilltalade, eller cberättigad att finna och förklara honor straffiös, der något verkligt brott icke blifvit bevisadt? Och gäller ej för aktor, lika som för domaren, den regel, att ingen må straffas för en handling, som lagen ej stämplar för brott, eller hvars krilerier hvarken i moraliskt eller juridiskt hänseende imedgifva tillämpning af någon tydlig strafflag? vilket är då det grufliga brott hvarför Hr Krigsfiskalen hotar evhvar af oss med evärdelig förlust af våra 1 Köl Majts och Rikets tjenst innehafvande befattningar, med böter af 2000 daler tilfvermynt, med två-åvigt fängelse och med afbön? Hvarmed bafva vi försyndat oss till den grad, att vi skulle förtjena en bestraffning, scm, utom egendoms och frihets förlust, jemväl beröfvade oss, om ej vår medborgliga existens, åtminstone förmågan, att i det yrke vi valt och hitintills oförvitligen utöfvat, tjena vår Konung och vårt Fädernesland? Efter Hr Krigsfiskalens uppgift hafva vi förbrutit oss derigenom, först och främst att vi vid olaglige och uti Krigsartiklar och reglementen icke tillåtne sammankomster skola genom eostämmigt upprepade tillmäler om utöfving af en vanhederlig och strallbar handling sökt tvinga Premier-Lö5jtnanten von Schantz till afskedstagande från dess vid Kongl Flottan innehafvande tjenst och dernäst, att vi skola skymfat houowm genom förklarande att han bandlat vanhedertgt. Det är sanning, att man hvarken i Krigsartiklar eller Reglementen finner någon tillåtelse till sammankomster, sådane som de, hysrom fråga nu är, men något förbud deremot sökes ock förgäfves. Icke gillar lagen allt hvad den ej uttryckligen tillåter, men dev straffar ej eller annat, än hvad den förbjuder. Om de åtalade sammankomsternes ändamål och beskaffenhet få vi tillfälle att framdeles vidare yttra oss. Vi anmärka blott här, att Hr Krigsfiskalen, då han lagt oss till Jast att bärutionpan hafva bandlat olagligt, glömt icke allev ast att den sednare sammankomsten skett på Herr v, Schantz eget föranstaltande, utan äfven att de bland våra kamrater, hvilka blifvit aosedde såsom ojäfvige vittnen, deltagit med oss 1 den föregifaoa olagligheten, ifrån ansvar hvarföre, om de ägde rum, de väl ej kunde frikallas derföre, att de under öfverläggningarne ech samtalen yttrat skiljaktiga åsigter i de ämnen, som varit saminarkomsternes föremål. Ssulle nu Kongl. Krigs Hofrätten, lika med Krigsfiskalen, finna någon sådan olaglighet vara, genom de skedde sammankomsterne begången, att ansvar derå bör ölja, så gitler detta både för Hr v. Schamsz och förenämnde vittuen, och de sednares egenskap af parter och leraf härrörande jäfaktighet sättas såmedelst utom all fråsa. Då vi nu anhålia om Kongl. Krigs Hofrättens utlåande öfver denna anmärkning, sker det endast i ändanål att en laga rättegångsordning må varda iakttagen. Vi woppas kunna visa, att det för vår sak är likgiltigt, ehvad vittnesmålen qvarstå gällande eller icke, och att den emot ;ss väckta talan icke uti dessa finner minsta understöd. Hr Krigsfiskalien börjar med att förklara det hau anser indersökningen om beskaffenbeten af PremierLöjtranten vy. Schantzs lånetransaktion med Konsul! Bergemann icke höra till saken. Hae utgår hörvia från den förutsättning, utt i fråga om ansvar för yttradt omdöme om en handing, den bedömda handlingens cgenskap icke får komma betraktande, nar den ar enskild och inför lagen obrotts1gUtan att ingå i någon vidlyftig undersökning om denna ats i sin allmänlighet, synes det oss dock, som skulle den cnebära, att en. hvar som förstår att sätta sig 1 säkerhet not tillämpning af statens strafflagar, såmedelst fullgjort llan rättiärdighet. Vi hafva trott, att öfverträdelser af ligter, grundade i känslan af iore rätt och sedligt värde, m ej) föremål för åtal inför juridiskt forum, likväl voro inderkastade opiniooens domsrätt: att den som genom sålane öfverträdelser blottställde sitt anseende, icke hade fog tt klaga, om opinionen uttryckte sitt ogillande: att der letta uttryck vere sannt och rättvist, att straffa derföre ore alt göra sanning tll osanning, rättvisa tili orättvisa: ) Utförligt tranasumt af Krigsfiskalens slutpåståen le finnes mm mm AA os mo