3. STÅENDERNE UTI H:R vy. SCHANTZ MÅL 7)
I -
Till Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs Hof-Rätt!
4
Så vådligt det, att sluta af exemplet i rättegången mellan
oss och Hr Premier-Löjtnanten v. Schan!z, må synas vara,
att fälla omdöme om andra personers handlingar, fastan
de, offentliggjorde, blifvit föremål för en vidsträcktare
uppmärksamhet, kuuna vi dock ej afhålia oss, att i afse-
ende på Krigsäskalen Hr lagmannen Rhodins slutpästå-
ende, yttra, att, så vidt vi förstå, han derigenom icke röjt
någon sann urskiljning om tillämpninger af de lagar, som
han till stöd derföre åberopat. Till viss del må dock
detta anses förklaradt genom Herr Krigsfiskalens anfö-
rande, att utom Duells-plakatet, någon annan lag icke
finnes, som i något afscende kunde lämpas till ifråga-
varande händelse, hvarigenom han påtagligen utmärkt
sin öfvertygelse om denna lags mindre användbarhet och
sin önskan att hafva kuvnat uppleta någon mera passan-
de. Men är då en aktor ovilkorligen förpligtad att yr-
ka ansvar mot den tilltalade, eller cberättigad att finna
och förklara honor straffiös, der något verkligt brott icke
blifvit bevisadt? Och gäller ej för aktor, lika som för
domaren, den regel, att ingen må straffas för en handling,
som lagen ej stämplar för brott, eller hvars krilerier
hvarken i moraliskt eller juridiskt hänseende imedgifva
tillämpning af någon tydlig strafflag?
vilket är då det grufliga brott hvarför Hr Krigsfi-
skalen hotar evhvar af oss med evärdelig förlust af våra
1 Köl Majts och Rikets tjenst innehafvande befattningar,
med böter af 2000 daler tilfvermynt, med två-åvigt fän-
gelse och med afbön? Hvarmed bafva vi försyndat oss till
den grad, att vi skulle förtjena en bestraffning, scm, utom
egendoms och frihets förlust, jemväl beröfvade oss,
om ej vår medborgliga existens, åtminstone förmågan, att
i det yrke vi valt och hitintills oförvitligen utöfvat, tjena
vår Konung och vårt Fädernesland?
Efter Hr Krigsfiskalens uppgift hafva vi förbrutit oss
derigenom, först och främst att vi vid olaglige och uti
Krigsartiklar och reglementen icke tillåtne sammankomster
skola genom eostämmigt upprepade tillmäler om utöfving
af en vanhederlig och strallbar handling sökt tvinga Pre-
mier-Lö5jtnanten von Schantz till afskedstagande från
dess vid Kongl Flottan innehafvande tjenst och dernäst,
att vi skola skymfat houowm genom förklarande att han
bandlat vanhedertgt.
Det är sanning, att man hvarken i Krigsartiklar eller
Reglementen finner någon tillåtelse till sammankomster,
sådane som de, hysrom fråga nu är, men något förbud
deremot sökes ock förgäfves.
Icke gillar lagen allt hvad den ej uttryckligen tillåter,
men dev straffar ej eller annat, än hvad den förbjuder.
Om de åtalade sammankomsternes ändamål och beskaffen-
het få vi tillfälle att framdeles vidare yttra oss. Vi an-
märka blott här, att Hr Krigsfiskalen, då han lagt oss till
Jast att bärutionpan hafva bandlat olagligt, glömt icke al-
lev ast att den sednare sammankomsten skett på Herr v,
Schantz eget föranstaltande, utan äfven att de bland vå-
ra kamrater, hvilka blifvit aosedde såsom ojäfvige vittnen,
deltagit med oss 1 den föregifaoa olagligheten, ifrån ansvar
hvarföre, om de ägde rum, de väl ej kunde frikallas der-
före, att de under öfverläggningarne ech samtalen yttrat
skiljaktiga åsigter i de ämnen, som varit saminarkomster-
nes föremål. Ssulle nu Kongl. Krigs Hofrätten, lika med
Krigsfiskalen, finna någon sådan olaglighet vara, genom de
skedde sammankomsterne begången, att ansvar derå bör
ölja, så gitler detta både för Hr v. Schamsz och före-
nämnde vittuen, och de sednares egenskap af parter och
leraf härrörande jäfaktighet sättas såmedelst utom all frå-
sa. Då vi nu anhålia om Kongl. Krigs Hofrättens utlå-
ande öfver denna anmärkning, sker det endast i ända-
nål att en laga rättegångsordning må varda iakttagen. Vi
woppas kunna visa, att det för vår sak är likgiltigt, ehvad
vittnesmålen qvarstå gällande eller icke, och att den emot
;ss väckta talan icke uti dessa finner minsta understöd.
Hr Krigsfiskalien börjar med att förklara det hau anser
indersökningen om beskaffenbeten af Premier- Löjtranten
vy. Schantzs lånetransaktion med Konsul! Bergemann icke
höra till saken. Hae utgår hörvia från den förutsättning,
utt i fråga om ansvar för yttradt omdöme om en hand-
ing, den bedömda handlingens cgenskap icke får komma
betraktande, nar den ar enskild och inför lagen obrotts-
1g-
Utan att ingå i någon vidlyftig undersökning om denna
ats i sin allmänlighet, synes det oss dock, som skulle den
cnebära, att en. hvar som förstår att sätta sig 1 säkerhet
not tillämpning af statens strafflagar, såmedelst fullgjort
llan rättiärdighet. Vi hafva trott, att öfverträdelser af
ligter, grundade i känslan af iore rätt och sedligt värde,
m ej) föremål för åtal inför juridiskt forum, likväl voro
inderkastade opiniooens domsrätt: att den som genom så-
lane öfverträdelser blottställde sitt anseende, icke hade fog
tt klaga, om opinionen uttryckte sitt ogillande: att der
letta uttryck vere sannt och rättvist, att straffa derföre
ore alt göra sanning tll osanning, rättvisa tili orättvisa:
) Utförligt tranasumt af Krigsfiskalens slutpåståen le finnes
mm mm AA
os mo