tydligen tllkännagifvit det hans fällda utlatel-
ser varit rigtade åt Österman?
Härå svarade vitnet, att då han och Sabel-
felt gått förbi Österman och vitnet dervid hel-
sat på denne, hade Sabelfelt med hög röst och
så att det gamska väl af Österman kunde höras,
yttrat till vitnet: huru kan du helsa på en så-
dan skurk , samt omedelbart derpå vänd emot
Österman och seende på honom, fällt de omvit-
nade utlitelserne: ni är en skurk, ni borde
spetsas. -
6:o Om icke Österman vid ifrågavarande till-
fätle varit den, som först stadnat och ställt sig
i vägen för Sabelfelt och vitnet?
Hvaruppå vitnet svarade, att så vidt vitnet kun-
nat förmärka hade Osterman icke stadnat förr än
Sabelfelt yttrat det han vore en skurk m. m.,
då Österman någat litet stadnat, men straxt åter
fortsatt sin väg at Nyg tan,
Sedan förestående ar vitnet afgifne svar blifvit
uppläste och erkände. inkallades Handlanden Back-
man, hvilken, sedan han i anl:-dning af framstalld
fråga, blifvit underrättad derom, att han icke vore
pligtig berätta annat, än hvad han sjelf sett och
hört, förmälte det ban, vid sådant förbållande,
icke bade någon upplysning i målet att m-ddeja;
hvarefter såväl Österman som Sabelfelt förklarade,
stt de afstodo från Backmans vidare hörande,
å
I
Underlöjtranten Österman, bäruppå tillfrågad,
förklarade det han äskade Lagmanskan von Stahls
afbörande til! upplysning derom att Sabelfelt skall
hafva utspridt rykte om den förolimpning han till-
fogat Österman; samt att han, som icke ville afstå
från Lagmanskans hörande såsom vittne, yrkade
att hon till en annan dag måtte varda inkallad;
och beslöt Rätten, i anledning deraf, att uppskjuta
målet till den 26 i denaa må. ad klockan tolf på
dagen, då vaderbörande åter borde sig itfinna och
hvyarlill Lagmanskan von Stabl skulle kallas,
Den 26 September.
S. D. Det från den 19 i denna månad uppskjut-
xe mål emellan Uuderlöjtnanten C. J. G. Öster-
man och Klädeskramhandiaren C. O. Sabelfelt, fö-
retogs nu åter, hvarvid tillstädeskommo ej mindre
Habelfelt, den sednare åtföljd af Vice Häradshöfdin-
gen N. Sölischer, såsom rät!egångsbiträde, än äfven
allmänsa åkisgaren Stadsfiskalen, Assessoren Sa:o-
monssen, och till i dag såsom! vitoe inkallade
eskefru Lagmanskan Hedvig ven Stabl.
Sedan det vid förra rättegångstillfället förde pro-
tokoll blifvit uppläst och godsäsdt, anmälte Under-
jöjtnanten Österman, att han uti det då justerade
protokoll för den 12 i denne månad icke funne in-
vagen den fråga, som af Ustermans rättegångsbit ä-
de Häradshöfding Belander blifvit framställd till
då afbörde vittnet Sahlbom, sedan Käroners:ätten,
geaom sitt afkunnade beslut, förklarat Sahlbom
icke kunna säåsem vitne böras angå-nde hvad Fri-
herre Koskull uppgifvit att Sabelfelt för honom
berättat; och som, sedan Osterman, i1anledning hä:-
sf, underrättsts derom att frågan icke blifvit i nro-
tokollet intagen af orsak att Häradshöfding Bel-
lender godviliigt afstått från densamma, vid hyvil-
ket förhållande en berättelse derom eudast ansetts
såsom onödigtvis belastande protokollet, Ö terman
uväl yrkade att få i protoxollet upptaget. hvad
som efter ofvanberörde besluts afkunnande i målet
sig tilldragit, så skulle i denva dags protokoll an-
:adrkos, att sedam det i pen okollet för den 12 i
denna månad mtagne beslut, hvarigenom detta mål
uppssöts till den 19, blifvit för rederbörande af-
sunnadt, samt Härad höfding Be linder, å Öster-
mans vägnar, deremwot anmält missnöje, anbolt Hä-
radshöfding Bellander att få till vilnet Sahlboms
besvarande framställa den fråga, huruvida
hade sig bekant det ett rykte angående Sabejfelts
ifrågavaraede uppförande verkeligeu funnits utspridt,
men som frågans framställande blifvit bestr:dt af
Klädeskramhandlaren Sabeif-lt, och jemväl vitnet,
i anledning af aktor, Stadsliskalen Assesscren Sa-
lomon ons fråga, förmiärte at! han icte hört 1fr:ga-
varsnde händeise omtalas afandre personer äa Fri-
herre Kostull ech Unde: löjtnanten Österman, för-
ilsrade Häradsköfding Beltander att han vid sådant
förhållande afstod fråu sin begäran om mämude
frågas framställande.
Hörefter. fick BL.-omanskan yon Stahl, som
lemnades ojäfvad, allägga vitseseden, deruppi
hon, varnad för edens öfverträdarde, förmälte att
hon, som aldrig varit närraranude vid något till-
färle då Klädeskramhandlaren Sabelfelt med ord
eller geroiog förolämpat Underlöjtnanten Österman,
icke bade någon upplysning i målet att meddela,
och icke eller kände af bvad orsak hon blifvit så-
som vitne i målet åneropad.
I anlednivg härsf förmälte Underlöjtnanten
Ö.terman, att då Klädeskramhandlaren vabeltelt,
på satt ett vitne intygat, uppgifvit såsom skäl el-
fer orsak till bans förhållande emot Österman, det
Österraan genom sitt uppförande mot sin förra
fäslmö, Fröken von Sydow, skulle af en slik föro-
lämpning gjort sig: förtjent, hade Österman med
Fru von Stahls hörande äsyftat att få upplyst om
O-terosavs uppförande met sin förra fästmö varit
sådant, att det kunde anses för dål gt; och yrkade
Österman att fråza, i afseende härpå, måtte varda
till vittnet framställa.
Sedan Klädeskramhanvdlaren Sabelfelt och vice
Häradshöfsbog Sölscher häruppå bestridt frågans
framställande, enär den icke vere att anse såsom
hörande till detta mål, fiogo vederbörande aftvä-
da medan Kämne:srätten öfveriade til följande
Beslut:
Det Kämnersrätten anser förenämnde fråga så-
cam icke höäranda till målat
vitnet
wara Ii alla afceenden