tydligen tllkännagifvit det hans fällda utlatelser varit rigtade åt Österman? Härå svarade vitnet, att då han och Sabelfelt gått förbi Österman och vitnet dervid helsat på denne, hade Sabelfelt med hög röst och så att det gamska väl af Österman kunde höras, yttrat till vitnet: huru kan du helsa på en sådan skurk , samt omedelbart derpå vänd emot Österman och seende på honom, fällt de omvitnade utlitelserne: ni är en skurk, ni borde spetsas. 6:o Om icke Österman vid ifrågavarande tillfätle varit den, som först stadnat och ställt sig i vägen för Sabelfelt och vitnet? Hvaruppå vitnet svarade, att så vidt vitnet kunnat förmärka hade Osterman icke stadnat förr än Sabelfelt yttrat det han vore en skurk m. m., då Österman någat litet stadnat, men straxt åter fortsatt sin väg at Nyg tan, Sedan förestående ar vitnet afgifne svar blifvit uppläste och erkände. inkallades Handlanden Backman, hvilken, sedan han i anl:-dning af framstalld fråga, blifvit underrättad derom, att han icke vore pligtig berätta annat, än hvad han sjelf sett och hört, förmälte det ban, vid sådant förbållande, icke bade någon upplysning i målet att m-ddeja; hvarefter såväl Österman som Sabelfelt förklarade, stt de afstodo från Backmans vidare hörande, å I Underlöjtranten Österman, bäruppå tillfrågad, förklarade det han äskade Lagmanskan von Stahls afbörande til! upplysning derom att Sabelfelt skall hafva utspridt rykte om den förolimpning han tillfogat Österman; samt att han, som icke ville afstå från Lagmanskans hörande såsom vittne, yrkade att hon till en annan dag måtte varda inkallad; och beslöt Rätten, i anledning deraf, att uppskjuta målet till den 26 i denaa må. ad klockan tolf på dagen, då vaderbörande åter borde sig itfinna och hvyarlill Lagmanskan von Stabl skulle kallas, Den 26 September. S. D. Det från den 19 i denna månad uppskjutxe mål emellan Uuderlöjtnanten C. J. G. Österman och Klädeskramhandiaren C. O. Sabelfelt, företogs nu åter, hvarvid tillstädeskommo ej mindre Habelfelt, den sednare åtföljd af Vice Häradshöfdingen N. Sölischer, såsom rät!egångsbiträde, än äfven allmänsa åkisgaren Stadsfiskalen, Assessoren Sa:omonssen, och till i dag såsom! vitoe inkallade eskefru Lagmanskan Hedvig ven Stabl. Sedan det vid förra rättegångstillfället förde protokoll blifvit uppläst och godsäsdt, anmälte Underjöjtnanten Österman, att han uti det då justerade protokoll för den 12 i denne månad icke funne invagen den fråga, som af Ustermans rättegångsbit äde Häradshöfding Belander blifvit framställd till då afbörde vittnet Sahlbom, sedan Käroners:ätten, geaom sitt afkunnade beslut, förklarat Sahlbom icke kunna säåsem vitne böras angå-nde hvad Friherre Koskull uppgifvit att Sabelfelt för honom berättat; och som, sedan Osterman, i1anledning hä:sf, underrättsts derom att frågan icke blifvit i nrotokollet intagen af orsak att Häradshöfding Bellender godviliigt afstått från densamma, vid hyvilket förhållande en berättelse derom eudast ansetts såsom onödigtvis belastande protokollet, Ö terman uväl yrkade att få i protoxollet upptaget. hvad som efter ofvanberörde besluts afkunnande i målet sig tilldragit, så skulle i denva dags protokoll an:adrkos, att sedam det i pen okollet för den 12 i denna månad mtagne beslut, hvarigenom detta mål uppssöts till den 19, blifvit för rederbörande afsunnadt, samt Härad höfding Be linder, å Östermans vägnar, deremwot anmält missnöje, anbolt Häradshöfding Bellander att få till vilnet Sahlboms besvarande framställa den fråga, huruvida hade sig bekant det ett rykte angående Sabejfelts ifrågavaraede uppförande verkeligeu funnits utspridt, men som frågans framställande blifvit bestr:dt af Klädeskramhandlaren Sabeif-lt, och jemväl vitnet, i anledning af aktor, Stadsliskalen Assesscren Salomon ons fråga, förmiärte at! han icte hört 1fr:gavarsnde händeise omtalas afandre personer äa Friherre Kostull ech Unde: löjtnanten Österman, förilsrade Häradsköfding Beltander att han vid sådant förhållande afstod fråu sin begäran om mämude frågas framställande. Hörefter. fick BL.-omanskan yon Stahl, som lemnades ojäfvad, allägga vitseseden, deruppi hon, varnad för edens öfverträdarde, förmälte att hon, som aldrig varit närraranude vid något tillfärle då Klädeskramhandlaren Sabelfelt med ord eller geroiog förolämpat Underlöjtnanten Österman, icke bade någon upplysning i målet att meddela, och icke eller kände af bvad orsak hon blifvit såsom vitne i målet åneropad. I anlednivg härsf förmälte Underlöjtnanten Ö.terman, att då Klädeskramhandlaren vabeltelt, på satt ett vitne intygat, uppgifvit såsom skäl elfer orsak till bans förhållande emot Österman, det Österraan genom sitt uppförande mot sin förra fäslmö, Fröken von Sydow, skulle af en slik förolämpning gjort sig: förtjent, hade Österman med Fru von Stahls hörande äsyftat att få upplyst om O-terosavs uppförande met sin förra fästmö varit sådant, att det kunde anses för dål gt; och yrkade Österman att fråza, i afseende härpå, måtte varda till vittnet framställa. Sedan Klädeskramhanvdlaren Sabelfelt och vice Häradshöfsbog Sölscher häruppå bestridt frågans framställande, enär den icke vere att anse såsom hörande till detta mål, fiogo vederbörande aftväda medan Kämne:srätten öfveriade til följande Beslut: Det Kämnersrätten anser förenämnde fråga såcam icke höäranda till målat vitnet wara Ii alla afceenden