vid Jaga alventyr, an alven bBnkelru agman-
skan von Siahl och Hr Backman skola kallas.
Emot förestående beslut, som för vederhö-
rande, åter inkallade, afsades, anmälte Härads-
höfdingen Bellarder missnöje, i hvad beslutet
angick hens begäran om frågors framställande
till Sahlbom, hvilket missnöje här skulle an-
tecknas.
Den 19 September.
S. D. Då nu åter företogs det från den 12 i
denna månad uppskjutne mål emellan Under-
löjtnanten C. J. G. Österman och Klåädeskram-
handlaren C. O. Sabelfelt, tillstädeskommo par-
terne personhgen, Sabelfelt jemväl åtföljd af sitt
förut begagnade rättegåvgsbiträde Häradshöldin-
gen A. Möller; äfvensom de till i dag inkal-
lade vittoen i målet, Extra ordinarie Notarien
Theodor Frisk och f. d. Handlanden Fredric
Wilhelm Backman sig infuano; och anmältes
tillika af vederbörande Stadstjenare det de icke.
kunnat med kallelsen antröffa Enkefru Lagman-
skan von Stahl, hvilken, enligt de uppiysnin-
gar som i hennes hemvist erhållits, skall haf-
va från Staden bortrest.
Sedan bemälte vittnen fått afiräda till Rät-:
tens förmak, upplästes och godkändes det
den 12 i denna månad förda protokoll,
hvarefter och då Underlöjtnanten Osterman
äskade vittvens afhörande, desse åter blef-
vo förekallade, dervid Håradshöfdingen Moöher,
i anledning af framställd fråga om något jäf å
Sabe felts sida vore emot vittnena att anföra,
yttrade att han emot Backman icke hade något
jäf, men deremot anhöll att få tillkännagifva
det nu mera emot Notarien Frisks afnörande
förekommit nya jäfsan!ednmingar ; dock som des-
ses beskaffenhet ännu icke hunnit fullt utredas,
kunde Häradshöfdingen icke eller nu framställa
dem, utan förbehöll sig endast att i afseende
på Notarien Frisk hafva sin jäfsrätt öppen.
Då något jäf emot Backman icke kunde ut-
rönas, fick han sflägga vitineseden, hvarefter
och sedan han, varnad för edens öfverträdande,
äter fatt afträda till Rättens förmak, Notarien
Frisk, hvilken redan den 5
5 i denna månad al-
lagt eden, ehuru ban då, af orsak protokollet
innehåller, icke biifvit afhörd, hördes och på
sin förut aflagda ed brrätiade: att då han den 1
eller 2 i sistlidne Juni, hvilketdera kunde vitu-
net icke med säkerbet påminna sig, i sällskap
med Klädeskramhandiaren Sabefelt, fråa We-
ster! länggatan kommit gående genom Gramunke-
gränden åt Stora Nygatan, och vittnet, som der-
vid några steg framför dem varseblifvit Ösier-
man, om hvisken vittnet och Sabeifelt kort
förut samtalat, af sådan orsak yttrat till Sabel-
felt: ?se der är Österman, samt vilnet äfven,
vid det han och Sabelfelt gått förbi Österman,
aftagit hatten och helsat på Osterman, hade Sa
belfelt sagt till vitnet: huru kan du helsa på
en sådan skurk, och derefter, utan att Öster-
man, så vidt vitnet kunde draga sig tili minnes,
yttrat någonting, flere ganger upprepat: ni är
en skurk, ni borde s spetsas ; att då Österman
sedermera fortsall sin väg fram till Stora Nyga-
tan, hade Sabelfe t skyndat efter och, sedan Ö-
sterman der stadnat, till honom yttrat några
häftiga ord, dem witnet dock icke tyd igen hört,
och äfven dervid en gång spottat, så alt han
dermed träffat Östermans rock.
Berättelsen upplästes och erkändes af vitnet,
deruppå Underlöjtnanten Österman till vitnets
besvarande framställde följande frågor:
1:o Om icke Sabelfelt undar synbar hetta och i
vredesmod fällt de omvittnade utlåtelserne och
om han icke varit i enahanda sinnesförfattnivg ,
då han på Nygatan spottat åt Österman och
dermed träffat Ostermans rock?
Häruppå svarade vittnet: Ja, så vidt vittnet
kunnat döma efter beskaffenheten af den ion,
hvarmed Sabeltfelt uttalat sine utlåtelser.
2:o Om Österman, innan han af Sabelfelt
blifvit tilltalad med de orden: ni är en skurk,
ni borde spetsas , med något ord eller någon!
åtbörd gifvit anledning ull ett sådant uppföran-
de å Sabelfelis sida?
Denna frågan besvarades med nej; dock ha-
de vid tillfallet i Gråmunkegränden, sedan Sa-
belfelt haft mn utlåtelser , Osterman svarat
Sabelfelt: ja, det är ni med och ni är en stör-
re skurk än Iag.
3:o Om icke Sabelfelt, då han yttrat ofvan-
nämnde ord, äfven med knuten hand höst åt
Österman?
Vitnet, som förmälde sig väl hafva sett det
Sabelfelt under utlåtelserne gjort några häftiga
rörelser med ena armen. kunde dock icke nnna