vid Jaga alventyr, an alven bBnkelru agmanskan von Siahl och Hr Backman skola kallas. Emot förestående beslut, som för vederhörande, åter inkallade, afsades, anmälte Häradshöfdingen Bellarder missnöje, i hvad beslutet angick hens begäran om frågors framställande till Sahlbom, hvilket missnöje här skulle antecknas. Den 19 September. S. D. Då nu åter företogs det från den 12 i denna månad uppskjutne mål emellan Underlöjtnanten C. J. G. Österman och Klåädeskramhandlaren C. O. Sabelfelt, tillstädeskommo parterne personhgen, Sabelfelt jemväl åtföljd af sitt förut begagnade rättegåvgsbiträde Häradshöldingen A. Möller; äfvensom de till i dag inkallade vittoen i målet, Extra ordinarie Notarien Theodor Frisk och f. d. Handlanden Fredric Wilhelm Backman sig infuano; och anmältes tillika af vederbörande Stadstjenare det de icke. kunnat med kallelsen antröffa Enkefru Lagmanskan von Stahl, hvilken, enligt de uppiysningar som i hennes hemvist erhållits, skall hafva från Staden bortrest. Sedan bemälte vittnen fått afiräda till Rät-: tens förmak, upplästes och godkändes det den 12 i denna månad förda protokoll, hvarefter och då Underlöjtnanten Osterman äskade vittvens afhörande, desse åter blefvo förekallade, dervid Håradshöfdingen Moöher, i anledning af framställd fråga om något jäf å Sabe felts sida vore emot vittnena att anföra, yttrade att han emot Backman icke hade något jäf, men deremot anhöll att få tillkännagifva det nu mera emot Notarien Frisks afnörande förekommit nya jäfsan!ednmingar ; dock som desses beskaffenhet ännu icke hunnit fullt utredas, kunde Häradshöfdingen icke eller nu framställa dem, utan förbehöll sig endast att i afseende på Notarien Frisk hafva sin jäfsrätt öppen. Då något jäf emot Backman icke kunde utrönas, fick han sflägga vitineseden, hvarefter och sedan han, varnad för edens öfverträdande, äter fatt afträda till Rättens förmak, Notarien Frisk, hvilken redan den 5 5 i denna månad allagt eden, ehuru ban då, af orsak protokollet innehåller, icke biifvit afhörd, hördes och på sin förut aflagda ed brrätiade: att då han den 1 eller 2 i sistlidne Juni, hvilketdera kunde vitunet icke med säkerbet påminna sig, i sällskap med Klädeskramhandiaren Sabefelt, fråa Wester! länggatan kommit gående genom Gramunkegränden åt Stora Nygatan, och vittnet, som dervid några steg framför dem varseblifvit Ösierman, om hvisken vittnet och Sabeifelt kort förut samtalat, af sådan orsak yttrat till Sabelfelt: ?se der är Österman, samt vilnet äfven, vid det han och Sabelfelt gått förbi Österman, aftagit hatten och helsat på Osterman, hade Sa belfelt sagt till vitnet: huru kan du helsa på en sådan skurk, och derefter, utan att Österman, så vidt vitnet kunde draga sig tili minnes, yttrat någonting, flere ganger upprepat: ni är en skurk, ni borde s spetsas ; att då Österman sedermera fortsall sin väg fram till Stora Nygatan, hade Sabelfe t skyndat efter och, sedan Österman der stadnat, till honom yttrat några häftiga ord, dem witnet dock icke tyd igen hört, och äfven dervid en gång spottat, så alt han dermed träffat Östermans rock. Berättelsen upplästes och erkändes af vitnet, deruppå Underlöjtnanten Österman till vitnets besvarande framställde följande frågor: 1:o Om icke Sabelfelt undar synbar hetta och i vredesmod fällt de omvittnade utlåtelserne och om han icke varit i enahanda sinnesförfattnivg , då han på Nygatan spottat åt Österman och dermed träffat Ostermans rock? Häruppå svarade vittnet: Ja, så vidt vittnet kunnat döma efter beskaffenheten af den ion, hvarmed Sabeltfelt uttalat sine utlåtelser. 2:o Om Österman, innan han af Sabelfelt blifvit tilltalad med de orden: ni är en skurk, ni borde spetsas , med något ord eller någon! åtbörd gifvit anledning ull ett sådant uppförande å Sabelfelis sida? Denna frågan besvarades med nej; dock hade vid tillfallet i Gråmunkegränden, sedan Sabelfelt haft mn utlåtelser , Osterman svarat Sabelfelt: ja, det är ni med och ni är en större skurk än Iag. 3:o Om icke Sabelfelt, då han yttrat ofvannämnde ord, äfven med knuten hand höst åt Österman? Vitnet, som förmälde sig väl hafva sett det Sabelfelt under utlåtelserne gjort några häftiga rörelser med ena armen. kunde dock icke nnna