denne, ytterligare förvyat sin fråga och begärt af Sabelfelt få veta, huruvida det vore sannt, att Szhelfelt för åtskilhge personer yttrat det han på gatan kallat Öste erman skurk och spotiat honom i ansigtet? och att Sabelfelt häruppå svarat : PJag bar sagt både att jag spottat er i ansigtet och kallat er skurk ; det står jag vid, och det just för ert dåliga uppförande emot er fästmö; Tilliggande vittnet, uppå Häradshofding Möllers frågor, att Österman, i anledning af Sabelfelts sist omvittnade svar, icke yttrat något till Sabelfelt, utan genast derpå begifvit sig bort, samt att hvarken Sabelfelt eller Österman vid tillfallet visat tecken till hetta eller häftighet, utan det korrta samtalet dem emellsn förts med lugn. Då, efter det förestående vittnesmål blifvit uppläst och af vittoet erkändt, Notarien Frisk skulle inkellas för att sitt vittnesmål afgifva, anmältes af stadstjenaren Carstens, att Frisk nyss från fermaket bortgått, sedan han anmodat Carstens att för KämnersRätten tillkännagifva det Frisk, i anseende till ett hastigt påkommet illamående, varit nödsakad att aflägsna sig. Underlöjtnanten Österman anhöll härefter , att för Frisks hörande, målet måtie varda uppskjutet till annan dag, då Österman jemväl ville uppgifva flere vittnen i målet; och som häremot icke var något att invända, heslöt Rätten att uppskjuta målets fortsättning till nästa måndag den 12 dennes klockan tolf på dagen, då vederbörande åter skulle sig infinna och hvartill Notarien Frisk skulle kallas att, vid laga äfventyr, hos KämnersRätten tillstadeskomma. Den 12 September. 5. D. Jemlikt KämnersRättens den 5 i denne månad fattade beslut företogs nu åter det då förehafde mål emellan Underlöjtnanten C. J. G. Österman och Klädeskramhandlaren C. O. Sabelfelt, hvarvid tillstädeskommo, ej mindre parterne personligen, Underlöjtnanten Österman jemväl åtföljd af Häradshöfdingeu Bellander, såsom biträde i Rättegången, än äfven allmänne åklagaren, Stadsfiskalen Assessoren Salomonsson ; och anmältes derjemte af Stadstjenarne Carlsten och Pettersson, att Notarien Frisk icke kunnat med den, å honom utfärdade, kallelse anträffas, emedan han, efter de upplysningar som i hans hemvist erhållits, skall vara bortrest från staden. Det den 5 i denne månad i målet förde Protokoll upplästes nu till justering och godkändes till alla delar; hvarefter Underlöjtnanten Österman avhöll att få rätta en af honom vid förra Rättegångstillfallet gjord och i Protokollet jemväl iatagen origtig uppgft, nemligen det Friherre Koskull skulle hafva för Underlöjtnanten berättat, att han af Löjtvanten Frejdenfelt fått höra att Sabelfelt äfven för Frejdenfelt omtalt det han, på sätt ifrågavarande angifvelse innehåller, skall hafva uppfört sig emot Österman ; och förmälte Underlöjtnanten att han nu, vid närmare efiersinnande droge sig will minnes, det icke Friherre Koskull for Österman gjort en shk berättelse, utan att det i stället varit Frejdenfelt sjelf, sor för Österman en gång under samtal sädant berättat; hvilken rättelse Underlöjt: imanten begärde måtte blifva i denna dags Protokoll upptagen. Underlöjtnanten Österman, som anmäålte, t han, såsom ytterligare vittnen i deta mål, finge uppgifva och åberopa, Enkefru Lagmanskan vun Stahl, Herr Backman och Jouveleraren Isac Sahlbom, anhöll att af dessa vittnen den sistnämnde, hvilken nu vore närvasande måtte varda afhörd; och sem, sedan Sahlbom fått företräda, något jäf emot honom hvarken anmältes eller, uppå efterfrågan kunde utrönas, fick Sahlbom aflägga vittneseden, deruppå han, varnad för dess öfverträdande, hördes och berättade att han icke varit närvarande vid något tillfälle då Österman eller Sabelfelt förolämpat hvarandra med ord eller gzecrning. Då Underlöjtnanten Österman höruppå till spordes i hvad afseende han äskat Ssalhboms hörande, förmälte Häradsböfding Bellander, att som Sahlbom skulle hafva varit närvarande vid ett tillfälle, då Friherre Koskull å allmän kölla2e skall hafva för andra personer och med så hög röst att det kunnat höras af samtelige de köllaron näörvarsnilae nercAner harnöttnt att RA