flerfaldiga vägar, och af dessa är den rätaste, såsom kortast, den bästa. Men deruti består just det forijenstfulla af de nyare forskniogarne a:t man i språkkunskapen, med framgång sökt, att på den rakaste vägen närma sig den ideala fullkomligheten, derigenom att man gått till grunden a! saken, och icke på ett empiriskt sätt nöjt sig med blott utsidan, från hvilken tyvärr, de flesta så kallade språklärare synas upfatta språkvetenskapen. Till denna klass hör bland andra Ådelung, en isynnerhet såsom Lexicograf fortjent man, men hvilken såsom grammatiker, ehuru på sin tid icke oförtjent om språkkunskapen, dock icke uppfattade och framsiällde denna från den högre, eller bättre sagdt, djupare ståndpunkt, från hvilken den sedermera blifvit behandlad. Till hans system slöto sig sedermera otaliga andra, bland hvilka Heinsws och Heise, den äldre, äro de mäårkligaste. Alla dessa nöjde sig med framställandet af s. k. praktiska reglor, efter ett, till en del af dem sjelfve uppfunnit konstigt system, hviket visserligen vituar om skarpsinnighet, men likväl såsom icke naturligt eller ur sjelfva andan af språket framgånget, måste af sig sjelf sönderfalla, så snart männer sådane som Grimm och Rask uppiradde och utbredde ett nytt ljus öfver språkutvecklingen och språkbildniogen. Anhängarne af Adelungs system till. höra derföre den gamla skolan, hvaremot de, som synnerligast i pyare tider, bildat sig efter Grimm, med skäl kuona kallas anhängare af en ny skola. De Tyska grammatikor på Svenska språket, dem Refer. haft tillfälle att se, äro samtligen bildade efter gamla skolan. Den derföre, som icke mer erkänner denna skola såsom tidsenlig, måste derföre förklara hvarje, efter denna bildad gramatika, såsom icke mer motsvarande nyare tiders forskningar och resultater, och följaktligem lemna samma förklariog öfver Hr Lyths. I utvecklingen af ett system, äfven om detta är förkastligt, kan dock författaren uppträda, antingen såsom mer eller mindre sjelfständig eller ock såsom kopist. Till de sistnämnde hör dock ingalunda Berr Lyth, och Referenten tillstår derföre med mycket nöje, att han äfven bland de nyaste Svenska Grammatikor, dem han haft tillfälle att se, ej funnit någon, som i hänseende till logisk ordning, precision och grundlighet, samt korthet: förenad med klerhet, mer tillfredsställt honom än Hr Lyths. Viden blott anmälan och på detta ställe, kan det icke vara Ref:s asigt att närmare inlåta sigrörande enskilda fel och ofullkomligheter, som erfordra en större uförlighet, om de för Läsarn och Författarn skola medföra något gaga. Med förutsättning alltså, att Ref:s huvudsyfie beträffar det af Hr L. följda system, icke det sätt på hvilketden ärade, af och för Ref. obekante, Författarn ull berömvärd. klarhet utvecklat deita system, återstår blott att aumärka, att Hr Lyths grammatika ej kan göra anspråk på högre namn än Elementargrammatik, och om denna åsigt torde Författern vara med Ref. fullkomligt enig. Ifrågavarande grammatika egnar sig derföre blott till en ledtråd för skolbarn om 9 till 14 år. For att motsvara högre fordringar, måste den vara större till omfånget, noggraunare och mera vetenskapligt utvecklad, emedan det icke är tänkbart, at eo grammatika inom så ioski:änkt omf.ng skule förmå omfatta det så rikhal:iga och svåra tyska språkets stora innehåll. Såsom elementargrammatika åter motsvarar den alla bilhga fordringar, och förtjenar i detta hänseende att räknas till de biättre,, och väl till de bästa af alla dem, som, med hka ringa omfång och behandlade efter samma system, hittills blifvit synlige.