alt Ia hd bb UuClad5S YVYVITUSBSILCEL CIL IUTIJTAE ILL ILe
fran
Frågan om rättigheten till utförsel af svensk!
tackjern har under de sednare åren börjat blif-
va en af de wigtigaste statsekonomiska tviste-
frågor här i landet, i hvilken tvenne stora in-
tressen, Bergsmännens och Brukspatronernas,
stå starkt spända emot hvarandra, men bruks-
intresset hituils förbhfvit öfvervägande. Det
Svenska tackjernets begärlighet hos utländingen
är allmänt känd, och frågans lösning beror så-
ledes egentligen derpå, dels huruvida produ-
centens naturliga rättigbet, att få på hvad sätt
som heldst och till hvem som helist disponera
en lofligt förvärfvad produkt, skulle frambringa
en förlust för samhället i det hela, dels derpå
huruvida denna konsideration berättigar lag-
stiftaren att inskränka en sådan rättighet, och
densamma, tull och med om tackjernsexporten
skulle blifva en riksvinst , må kunna uppoff-
ras, endast derföre att stångjernsverksidkarne
skola erhålla sitt råämne för bättre pris. Det
är samma slag s. k. skyddsprincip, som i Bergs -
kollegii förslag till utvidgad frihet för ståvg-
jernssmidet i riket föranledt en inskränkning för
bruk inom bergslag d. v. s. ivom de distrik-
ter, hvarest tackjernsblåsning eger rum, för att
ej medtaga skogarne derstädes.
I ena fallet säger man sig vilja skydda tack-
jernstillverkningen, medan man åter på andra
sidan stänger tillverkaren ifrån möjligheten att
draga all den fördel deaf som han kunde, om
förbuden icke existerade. Besynnerligt!)
Anledningen till denna reflexion öfver imkon-
seqvens i lagstiftniog hemta vi från ett par
exempel på inkonseqvensi lagarnas tillämpning,
som synes oss uppenbara sig uti några nyligen
af Reg. vidtagna åtgärder 1 detta ämne.
Åtskillige hyttedelegare inom Livdes och Rams-
bergs bergslager af Örebro län hade hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålliy om en fri och
obehindrad utförsel af tackjern, åtminstone till
så stor qvantitet, som motsvarade bruksegarnes
under sednare åren nedlagde smiden, och hvad
deremot nya anläggningar af masugnar kunde
tillöka.
Remiss om utlåtande afgick till Bergs-Kolle-
gum, sem afstyrkte bifall, ej allenast på den
) Vi kunne icke underlåta att anmärka den af
vikelse ifrån alla, eljest för närings-lagsuft-
ningen gällande grundsatser, hvilken uppen-
barar, sig i allt som angår vår förnämsta och
vigligaste näring, jernhaudteringen. Med sam-
ma skäl som stångjernssmidets utvidgning
förbjudes i bergslagerna, för tackjerns tillver-
karens skull, eller dennes rättighet att expor-
tera sin vara, för bruksegarens iniresse, med
samma skäl skulle och borde också de
nyligen här i riket etablerade machi-
nerna för papperstillverkning kunnat förbjudas,
för att icke höja priset på papperslumpen, och
försvåra möjligheten för de öfriga pappersbru-
ken att fortfara med sin näring, emedan ma-
chinerne för bättre pris kunna tillverka en
vackrare vara och således undersälja de förra.
Vi hafve likväl aldrig hört någon pappers.
bruksegare anse sig sjelf eller tro lagstiftarer
berättigad att till förekommande af några fa-
brikanters förlust , förbjuda pappersmachiners
uppställande. — Tvertom ssulle sådant anses
högst abderitiskt. - Med samma skäl skulle
man ock kunna förbjuda alla ångmachiners
införande, för det de öka skogsåtgången. Det
är endast i frågan om jerntillverkningen, som
man anser grundsatser och naturlig rättighet
böra gälla ingenting, i jemförelse med et!
visst intvesse.
