Professor Vimercatis konsert i går var ganska
talrikt besökt, ehuru huset ej var aldeles fullt.
I de trenne stycken, han sjelf dervid spelade,
ådagalade han ånyo sin öfverlägsna talang, i
synnerhet i en violin-konsert af Kreutzer, som
han spelade på mandolin, men som man nä-
stan skulle känt sig böjd att tro, att den exe-
qverades på det instrument, hvarför den var
skrfven. Ehuru Herr V. ganska väl emotiogs
af publiken, uppbars han dock icke så som
hans mästerskap förtjenat. Måhända hade det-
ta likväl sin grund i publikens 1ridderliga artig-
het, som här var förenad med en försigtig spa:-
samhets anda. Åhörarne ville nemligen förvara
åt hans fru en gård af hyllning, som hennes
kön hade anspråk på, men egde ingen annan
tillgång dertill, än i hvad de togo från hennes
man: Om det möjligen härigenom hände, ati
den ena fick för litet, men den andra för myc-
ket, så tänkte likväl vår förståndiga allihäshet,
att när de båda makarna sammanlade sina di-
vidender , stod räkningen ändå jemt dem emel-
lab. Fru V. har en statk alt-röst, men hvil-
keh saknar den mjukhet och den grace, som
man älskar att finna hos hvarje stämma , men :;
synnerhet hos qvinnostämman. Den är för öf
rigt hvarken af es omfång, eller intona-
tionen alltid fullkomfigt ren, och hon beböfve