gratiöst fantastisk sats ljudligen besvara den hem-
lighetsfulla pianistens kling-klang. Den sköna
störtar ut, hon är alltför musikalisk, för att
kunna motstå frestelsen att lära närmare känna
en mar, som har en så vacker ton i sin fiol
och för sin stråke med sådan gratie.
Det är den sköna kusin Mathilda.
Kallad ur pensionen af sin goda tant, sompå
visst tecken trott sig finna omständigheterna
allt mer mogna för sin plan och en möjlighet
icke aflägsen af något väderombyte i den der
passadvinden för evigt af herr Armands
kärlek, har hon just förlidna qväll anländt till
godset men genast blifvit tills vidare undan-
gömd, för att först vid gynnande tillfalle fram-
träda. Hon har gifvit fru Dermilly ett heligt
löfte på att icke sjelf på något sätt ge sig till-
känna, men att tilta ut genom dörren, för att
bättre höra sin kusins fiol, detta måtte aldrig
vara farligt, och om han redan skulle gissa hvem
hon är, sådant rår ju hon icke för, det vackra
barnet. Kusin Armand gör också snart det
sednare ; Mathilda är visst icke nog glömsk af
sitt löfte till tanten, för att sjelf säga honom sitt
namn, men hon är för uppriktig och naiv, att
han icke ändå lätt skulle komnia verkliga
förhålländet på spåren. - Han står som förtrol-
lad för den hulda varelsen; så mycken oskuld.
så mycken fågring har han ännu aldrig sett.
Har man hört maken, hon gör horom nästan
sin kärleksförklaring! — Man måste. anmärka ,
att Mathilda en gång förut inkognito sett sin
kusin och redan då bhfwit litet kär i honom.
— Och den stackars Armand, som älskar, som,
gud forlåte det ordet! måste älska Clarisse för
evigt! . . : Nej han gör det icke, han kan
icke göra det! fröken Clarisse får ursäkta, men
han kan numera icke älska någon annan än.
Mathilda . . . omöjligt någon annan, men hen-
ne för evigt! Se denna gången är det verk-
ligen och oå:erkalleligen för evigt! man må så-
ga hvad man vill, förut har han endast älskat
som en stackare, men detta år en alldeles full-
komlig kärlek, en kärlek för evigheten!
Fru Dermilly ser sig förekommen, hela hen-
nes vackra plan kunde lätt ha gått om intet,
men som saken nu tagit lag, har hon naturligt-
vis icke annat än allt skål att vara belåten. Till
råga på all lycka, åtbär så, att just i dag en
Engelsk Lord Carlisle, en af de der stormrika
räfjaga: ne och OO Connellophobisterna, och som
för flera år sedan på en resa genom Frankrike
vid något tillfälle sett fröken Clarisse, hvars
bild ifrån den stunden aldrig vikitur hans hjerta, på
en ny tour genom la belle Frauce företagen af ho-
nom hufvudsakligen för att söka upp sia sköna
Fransyska, atländer till fru Dermillys ezendom och
bjuder uti vidare om:vep fröken Clarisse sm
band. IHvem kan undra på att dottern af em
högförnäm familj anser detta parti vida mera
passande för sig än det med en ofrälse possts-
sionat, om dermed också medfoljer den mest
romaneska kärlek för ewieot, sådan som hennes.
fästman herr Armands. Det har någonting o-
besk. ifligt lockande tör en flicka med Clansses
aristokratiska blo d, ants få vid sidan af en peer
af England gunga i sin landar på Lon dens ga-
tor, och få rutorna på vsgnen inslagna af den
plebejiska hopens stenar och kålbufvuden; det
ligger hån för folk af börd något utaf mar
tyr, som är ogemeont upplyftande och smickran-
de för ens själfvänsda! Lorden är enträgen ,
igtvis till ena början att så
med sia förra fästmein,
-
afsjord va st
ga Eng
ha Saker
okruse:
1 o s
an fa IC.P
?
1
I
iingre
motstå så mycken kärlek. I samma ögonblic!
. J ligger sin sens hard i då
l a hört i våningen
— och vår goda bören
a
evigt
: - e
Dn 7 en af de!
bättre, som igare tiderna pb Jårs blifvit :
i A
uppsatta. Mamsell CC. Fricker, som den Iket
röken Clarisse, och Mamscl Wester-
dehl, Som den naiva, till och med nå got för
naiva bvsia Mathilde, äro båda på sin plats,
ch pjes en gilves i det hela gansta oklander-
Nat. Vi förmode också att den skall åtminsto-
ne äfverlef.a många af sina syskon, om. man
än, såsom Armands exempel lär 0ss, icke bör
. Too 1 Amend. IT ns . -- OO SS al