HLAUCIUC,) Sd UIE UCI CTUUdStl Ulladlt adll ULlOLlvaAD. Låtom oss nu undersöka huru 1823 års ständer behandiat demna Gordiska knut. De gjorde som man säger slag i saken utan att inveckla sig uti tvisten om ord utan mening. De funno icke eller någon skillnad böra göras emellan handtverk, fabrik och manufzkur, och förklarade helt enkelt uti 2 art. 11 G. af deras förslag till förordning angående handtverkerierne i riket, till borgareståndets stora, men som vi tro, öfverflödiga bekymmer — att handtverk eller slöjd, som antingen voro egentligen grundade på förädling af inhemska råämnen eller fordrade vidsträckt utrymme, beqväm tillgång på vatten, betydliga förråd af ved och brannkol, eiler andra dylika förnödenheter, borde få på landet,äfven utom städernes grund och område, idkas, men att rättigheten till handtverke-. riernes idkande på landet skulle vara förenad med burskap 1 närmaste stad, med wissa öfriga vilkor ej svåra att uppfylla. Uti jemväl serskildt afgifne förslaget till förordning om de hacdtverk, som utan burskap, å landet skulle få utöfvas och, om den leandtmannen förunnade handels och slöjdefrihet stadgas genom 7 . att under denna frihet skulle begripas alla sådana produkter och tillverkningar, som landtmän af egen jocd eller trädgård eller af egna råämnen kuona åstadkomma. Dessa hufvudgrunder blifva lag 1 den stund Konungen dem gillar, oeh vi hafva förut visat att det kan ske utan ingrepp uti Borgareståndets eller ständernes prerogatliv, men att Regeringen, sedan den förvand lat ämnet till en lagfråga, skulle helt afvika från Ständernes beslut i hufvudsaken, är hvad vi betvifla. Vi återgå emedlertid till Kommerse-kollegii förslag. Uti 4. f undantagas Adelsman och utlänning samt de som äro af annan trosbekännelse än den Christna från skyldighet att i stad innehbafva burskap, för att få hålla verkstad eller drifva fabiik eller manufaktur inrättning. I motiserna antyder Kollegium , att de nämnde perscnerpe äro ibluvd dem, med hvilkas stallning i samhallet uppfyllandet af personliga borgerliga pligter och skyldigheter ej låter förena sig. Hvad nu först Adelsman angår, så lillåta vi oss fråga om, i fall han blir prest eller ! landtman, han njuter någon hudring i afseende på sitt innehafvande Adelskap. Vi tvifle derpa och om viej risstage oss allt för mycket, finnas för närvarande åtminstone i hufvudstaden, Adcelsmän som äro Borgare, formodeligen der före att hittills ingea lag hanes som det förbjuder Om tilläfventyrs Kommerse-kollegium, fastän icke det blifvit uttryckt, bkemrsat skäl till be-. frielsen för Adelsman att taga burskap från adeliga privilegierna, tillåta vi oss deremot anmärka att dessa i visst fsll väl derntill gifva anledning; men deremot icke berättiga Adelsman till oinskränkt handelsrattighet , utan burskap, emedan forbud der finnes för Adelsman som ej är Borgare, att handla i minut med varor som komma utrikes ifrån. Angående utlänningar är det redan genom ett Konungabref af år 1816 förklaradt att de, utan undantas, kunna erhålla Kongl. Maj:ts nådiga tillståvd , alt viona burskap, hvilket förutsätter att de böra och kunna vara borgare; om de vilja något borgerligt yrke bedrifva, hvilket bevisar motsatsen af hvad Komersekollegium, i fiåga om derasg dispense från burskap, yttrat, och detta gäller äften om sådane utlänningar, som äro af annan trosbekännelse än den christna. Stadgandet uti 6 f, att den som utan alt innehafva burskap, håiler verkstad eller drifver fabrik eller manufakturinrättning, skall för sin person vara frikallad från de skyldigheter som burskep åtfölja, utesluter den rättvisa foreskrift Som innefattas uti förut åberopade 2 art. 11 S af 1523 års Ständers förslag, eller att den som ej kan utgöra personliga skyldigheter som Borgare , skall till Stadens kassa deremot erlägga en viss kontingent, efier af Borgerskapet gjord och af Magistraten pröfvad taxa. Annorlunda kan icke eller jemlikheten emellan skyldigheter och rättighe er i thy fall bibehållas. 9 f af Komerse-kollegii förslag visar till öf verflöd hvar:åt det leder att vilja proclamera en allmän näringsfrihet utan system eller princip. Kollegium har nemligen i denna f måst göra en undantagslag och likasom spärra vissa städer för ioträngandet der, af den ållmänt föreslagna friheten för försäljningen af handtverks-, fakriks eller manufakturvaror, hvar som helst förfärdigade. Grunden för denna snärrning