HLAUCIUC,) Sd UIE UCI CTUUdStl Ulladlt adll ULlOLlvaAD.
Låtom oss nu undersöka huru 1823 års stän-
der behandiat demna Gordiska knut. De gjorde
som man säger slag i saken utan att inveckla
sig uti tvisten om ord utan mening. De
funno icke eller någon skillnad böra göras e-
mellan handtverk, fabrik och manufzkur, och
förklarade helt enkelt uti 2 art. 11 G. af deras
förslag till förordning angående handtverkerierne
i riket, till borgareståndets stora, men som
vi tro, öfverflödiga bekymmer — att handtverk
eller slöjd, som antingen voro egentligen grun-
dade på förädling af inhemska råämnen eller
fordrade vidsträckt utrymme, beqväm tillgång
på vatten, betydliga förråd af ved och brann-
kol, eiler andra dylika förnödenheter, borde få
på landet,äfven utom städernes grund och om-
råde, idkas, men att rättigheten till handtverke-.
riernes idkande på landet skulle vara förenad
med burskap 1 närmaste stad, med wissa öfri-
ga vilkor ej svåra att uppfylla. Uti jemväl
serskildt afgifne förslaget till förordning om de
hacdtverk, som utan burskap, å landet skulle få
utöfvas och, om den leandtmannen förunnade
handels och slöjdefrihet stadgas genom 7 . att
under denna frihet skulle begripas alla sådana
produkter och tillverkningar, som landtmän af
egen jocd eller trädgård eller af egna råämnen
kuona åstadkomma. Dessa hufvudgrunder blif-
va lag 1 den stund Konungen dem gillar, oeh
vi hafva förut visat att det kan ske utan in-
grepp uti Borgareståndets eller ständernes pre-
rogatliv, men att Regeringen, sedan den förvand
lat ämnet till en lagfråga, skulle helt afvika
från Ständernes beslut i hufvudsaken, är hvad vi
betvifla.
Vi återgå emedlertid till Kommerse-kollegii
förslag. Uti 4. f undantagas Adelsman och
utlänning samt de som äro af annan trosbe-
kännelse än den Christna från skyldighet att i
stad innehbafva burskap, för att få hålla verkstad
eller drifva fabiik eller manufaktur inrättning.
I motiserna antyder Kollegium , att de nämnde
perscnerpe äro ibluvd dem, med hvilkas stall-
ning i samhallet uppfyllandet af personliga bor-
gerliga pligter och skyldigheter ej låter förena
sig. Hvad nu först Adelsman angår, så lillåta
vi oss fråga om, i fall han blir prest eller !
landtman, han njuter någon hudring i afseende
på sitt innehafvande Adelskap. Vi tvifle der-
pa och om viej risstage oss allt för mycket, fin-
nas för närvarande åtminstone i hufvudstaden,
Adcelsmän som äro Borgare, formodeligen der
före att hittills ingea lag hanes som det förbjuder
Om tilläfventyrs Kommerse-kollegium, fastän
icke det blifvit uttryckt, bkemrsat skäl till be-.
frielsen för Adelsman att taga burskap från a-
deliga privilegierna, tillåta vi oss deremot an-
märka att dessa i visst fsll väl derntill gifva an-
ledning; men deremot icke berättiga Adels-
man till oinskränkt handelsrattighet , utan bur-
skap, emedan forbud der finnes för Adelsman
som ej är Borgare, att handla i minut med va-
ror som komma utrikes ifrån.
Angående utlänningar är det redan genom
ett Konungabref af år 1816 förklaradt att de, u-
tan undantas, kunna erhålla Kongl. Maj:ts nå-
diga tillståvd , alt viona burskap, hvilket för-
utsätter att de böra och kunna vara borgare;
om de vilja något borgerligt yrke bedrifva,
hvilket bevisar motsatsen af hvad Komerse-
kollegium, i fiåga om derasg dispense från bur-
skap, yttrat, och detta gäller äften om sådane
utlänningar, som äro af annan trosbekännelse än
den christna.
Stadgandet uti 6 f, att den som utan alt in-
nehafva burskap, håiler verkstad eller drifver
fabrik eller manufaktur- inrättning, skall för sin
person vara frikallad från de skyldigheter som
burskep åtfölja, utesluter den rättvisa foreskrift
Som innefattas uti förut åberopade 2 art. 11 S
af 1523 års Ständers förslag, eller att den som
ej kan utgöra personliga skyldigheter som Bor-
gare , skall till Stadens kassa deremot erlägga
en viss kontingent, efier af Borgerskapet gjord
och af Magistraten pröfvad taxa. Annorlunda
kan icke eller jemlikheten emellan skyldighe-
ter och rättighe er i thy fall bibehållas.
9 f af Komerse-kollegii förslag visar till öf
verflöd hvar:åt det leder att vilja proclamera en
allmän näringsfrihet utan system eller princip.
Kollegium har nemligen i denna f måst göra
en undantagslag och likasom spärra vissa stä-
der för ioträngandet der, af den ållmänt före-
slagna friheten för försäljningen af handtverks-,
fakriks eller manufakturvaror, hvar som helst
förfärdigade. Grunden för denna snärrning