Den gamla Tyska legenden om Sjötun i
Donau (Das Donauweibehes) har bu uppträt
på operan i Paris, metamorfoserad till en bal-
lett, under titel: La filte du Danube. Den
förijusarde T:glioni kommer der insimmande,
och komposuören Adam har till hennes dans
satt en liflig öronkittlande, melodisk musik,
utan pukor, trumpeter eller kontrabasdunder.
Denna musik, säger en i Paris vistande person
i ett enskildt bref, åtföljer den sväivande Gra-
tien såsom en trogen page. Aldrig har någon
upphöjt ballet:en till en sådan rang som
Tagliouni, denna vingade Psyche, denna hbulda.
m elankoliska, ewheriska vymf, hvilken såsom
en fantasmagori, såsom en ande rör sig ölver
thestern, och med aut halft sorgliga leende
evindrar oss om fcernas lidande, om det brust-
na hjertats qval och om den med tålamod h-
dande qvinuligheten. Just derföre är åsynen
af denna balleti bland de mest intressanta; Do-
nauflickan tyckes dansa, emedan det hör till
hennes element; hon dansar, för att glömma
hvad hon förlorat, hon dansar icke bloit med
tåspetsarna, 1cke med några invanda pas, utan
med hela sin själ, likt de Indiska Odaliske:na.
Yngre, skönare, yppigare Bajaderer kunna vic
stränderna af Ganges slå cymbalen; men hor
ensam är dansens drottning.
Personer, som sett Taglioni, försäkra, att den-
ra målomg icke är öfverdrifven, och att åsy-
nen af hennes lätta och sväfvande rörelser, som
hafva en karakter så helt och hållet skiljd frår
de öfriga dansösernas, ingilver en illusion, hvar-
under man skulle föreställa sig att et öfverjor-
diskt väsende, som icke behötver lyda materi-
en och tyngdlagarna, nedkommit i det mes
verldsliga sällskap, en theaterballett.
Zoologiska sällskapet i Liverpool har nyli-
gen fått till skänks från guvernören i Bombay
GCI PNP Loos ses fPCurKt am Hmn ömsar Ann LITÄf a LÄ