lägga i denna röle. Denna intagande opera
gafs till alla delar på ett sätt, att man knap-
past mera kan hoppas se den så gifven. De
båda systrarne, Carolina och FElisetta, före-
ställdes af de båda systrarne Sontag; MDonzelli
var Paolino; Zuchelli var Geronimo, och Galli
var grefve Robi: son. En sådan afton var värd
en hel evighet af Piratas, och Siraineras, och
Normas.
rån denna tid regerade Malibran obestridt
såsom Sångens Drottning. Hvarest hon upp-
trädde, i Neapel, i Milano, i Paris, i London,
väckte hon en enthusiasm, som var i jemt sli-
gande intill sista ögonblicket af hennes lif.
England har varit förnämsta skådeplatsen för
hennes segrar; icke (såsom de elaka sagt och
de okunnige trott) emedan England erbjuder en
skörd af guld, som icke kan: hemtas annorstä-
i
i
des — ty icke mindre rika skördar kunna sam-
las i Frankrike, äfvensom i Tyskland och
Italiev — utan emedan hon i många. fall till
karakter och seder var Engelska, och emedan
hennes fulikomliga kännedom af Engelsk musik
betydligt utvidgade fältet för hennes verksam-
het. Sina sista och, man kan säga, största
triumfer vann hon såsom Engelsk singsrska och
Engelsk skådespelerska. De skaror, som un-
der de tvenne sista spelterminerne, af hennes
namn jockades till Drury-lane theatern, gt vo
på en gång segern och beviltnade densam: na 3
och de, som i Manchesters domkyrka lyssnade
till hennes döende stämma, skola länge minnas
den förtjusning bon ingaf, blandad med sorgen
öfver hennes förtidiga bortging.
Vi hafva talat om Madame Malibran såsom
artist; andra äro nera i stånd att tala om hen-
pe såsom qvinna; men vi hafva känt henne nog
och hört tillväckligt om henne, för att kunna
väga, att få qvinnor varit i rikare mått begaf-
sade med de högsta dygder, som tillhöra en
qvinlig karakter. Redan i sin ungdom hirdt
pröfvad af motgången, gjorde hon hjeltemodiga
uppoffring: r åt rättråidigneten , och medgången,
som sedermera följde, förmådde icke det ringa-
ste rubba henre från det rättas bana. Henacs
känslor bibehöllo sin ursprungliga värma, hen-
nes lefnadsvanor sin första enkelhet. Oaktadt
allt det förledande, som låg i hennes yrke, satte
hon sina nöjen i det husliga hfvets sysselsätt-
ningar och i välgörande. Stora voro de inkom-
ster, hon skördade genom sina ojemnförl:ga ta-
lager, och hon använde dessa inkomster lika vär-
digt, som de voro vällörtjenta. Måhända fanns
det aldrig någon artist, af hvars inkomsier en
så stor del gick till de fattiga. Hon sökte ic-
ke skrytsamt verldens pris för hvad hon gjorde,
och hennes välgörande var kändt af få. Men
hvarje dag såg någon god handling, och hon
satte deri sitt lifs högsia lycka. Fastän hon lef-
de bland nöjets söner och döttrsr, var hennes
enda lyx den att göra godt; och omgifven i
rikedom , var hennes enda slöseri det med väl-
gerningar. Verlden känver saknad öfver föriu-
sten af en beundrad och älskad erist; men
mången fattig familj sörjer med krossadt bjerta
sin välgörarinnas död.
Madame Malibrans äktenskap med Tierr de
Beriot, sedan hon blifvit skiljd vid sin förre
man, var lika lyckligt, som de: förra var olyck-
ligt. De älskade hvarandra ömt; och det hår-
da stag, som träffat den efterlefvende, inger fö:
bonom den djupaste sywmpathi.
nd
Den gamla Tucka Ilepgenden Am