Då Prios Ferdinand för första gången med sin gemål visade sig på spektaklet, drog den sedna; res högljudda skratt allas bhekar upp till Kgl. logen. Åfven den, eljest icke glada, Kejsarinnan smålog: Och likval skall det, som Prinsen då sade till sin gemål, hafva varit af ganska allvarlig natur, och aldeles icke inbjudande till skratt. Sedermera erhöll man hkväl förklaring i deröfver, då Prinsen den 30 April, vid natio-:; nal-gardets och 2:dra linie-regementets mönstring försökte hålla ett tal till trupperne. Han har nämligen en högst ofördelaktig organ, och förenar med en stark näston ett gauska långsamt och patetiskt föredrag, så att afven den allTe stämda ej kan återhålla benägenheten att skratta, hvilken äfven oemotståndligt gaf sig luft vid den ofvanuämnda revyn. Prinsens hela 3 att vara har för öfrigt gifvit ny näring åt den opposition, som höjde sig mot hans utnämnaade till armegens Ofverbefälhafvare, och hvilken vid Cortess sista församling uttalade sig så tydligt, att Drottningen fann för godt att upplösa densamma. När Donna Maria sedermera, med sin vanliga egensinnighet, icke desto mindre dekreterade denna utnämning, så har hon dermed verkligen icke gjort sin gemål någon tjenst, uten blott ännu mer förökat svalget emellan honom och tr upperne, hvilka äroj vane ait se män i spetsen för sig. Den miss! aktning, hvarmed militären ser ned på den främmande prinsen, har ganska otvetydigt ådagalagts i andra linie-regementets vägran ait emottaga den skänk, han efter mönstiingen erbjöd detsamma.? En för ingen del angenäm sensation väcker läfven Prinsens svit. Orättvisast var väl denj misstanka, man kastade på Prinsens Tyska bigtfader, hvaraf denne tvangs att lemna landet fem dagar efter sin ankomst. Men i synnerhet öfvar skämtet! sin udd mot Prinsens förtrozne, len Belgisk Officer, vid namn Diskau, som för sin majorsrang har att tacka General. Dainess odödliga fälttåg, hvilken han åtföljde som adjutant. — Visserligen är det också icke någon rekommendation för en militär, att ha varit handlande person vid Marskalk Bakårs berykItade flykt. Man känner Donna Marias barnsliga och beI synnerliga uppförande mot sin stjufmoder, hvilken i hela Portugal är tillbedd som en engel. Prinsen hade härvid lätteligen kunnat uppträda som I medlare och försonare. Det var derföre högst oklokt, att han i detta hänseende ingick på sin gemåls åsigter, hvilken tillät sig meddela Don IPedros enka den önskan, att hon mitte lemna Portugal. Man känner äfven Urottningens föga I grannlaga förfarande, huru bon, när förmäli ningsfrågan med den Koburgska prinsen kom å ? bane, befallde, att man skulle aflägsna från patllatset hvarje porträtt af Hertig August, hennes aflidne gemål. Donna Maria älskar nemligen allt nytt, derföre att det är nytt, men blott för 1 len kort tid. 1! Hos ett så religföst fanatiskt folk, som Pora I tugiserne, måste det äfven väcka förbittring att t Donna Maria, då hon upphälde en mängd kh Oster, lemnade deras förra innevånare till pris åt t leländet. Man ser öfverallt på gatorna tiggsnde munkar och nunnor, som underhållas af den ? allmänna barmhertigheten. — Skatter följa på r skatter, och likväl öfverstiga statsutgifterza inI komsterna med icke mindre än e million pund 1 Sterling. Donna Maria usår guld med iulla händer åt sina gunstlingar, under det landeis betryck dag från dag tillväxer. Portugal står 1 med ett ord vid branten af en brytning, och t om Don Miguel, som allt mer får opinionen för I sig, egde så mycken beslutsamhet som Don Car, 105, så kunde Donna Marias nyligen yttrade föI resats lätt gå i fullbordan att begilva sig till t Paris, för att der lefva ett arkadiskt lif med sm , gemål, ehuru troligen icke just till hans fäg3 nad. I