Då Prios Ferdinand för första gången med sin
gemål visade sig på spektaklet, drog den sedna- ;
res högljudda skratt allas bhekar upp till Kgl.
logen. Åfven den, eljest icke glada, Kejsarin-
nan smålog: Och likval skall det, som Prinsen
då sade till sin gemål, hafva varit af ganska
allvarlig natur, och aldeles icke inbjudande till
skratt. Sedermera erhöll man hkväl förklaring
i deröfver, då Prinsen den 30 April, vid natio-:;
nal-gardets och 2:dra linie-regementets mön-
string försökte hålla ett tal till trupperne. Han
har nämligen en högst ofördelaktig organ, och
förenar med en stark näston ett gauska lång-
samt och patetiskt föredrag, så att afven den all-
Te stämda ej kan återhålla benägenheten
att skratta, hvilken äfven oemotståndligt gaf sig
luft vid den ofvanuämnda revyn. Prinsens hela
3 att vara har för öfrigt gifvit ny näring åt
den opposition, som höjde sig mot hans ut-
nämnaade till armegens Ofverbefälhafvare, och
hvilken vid Cortess sista församling utta-
lade sig så tydligt, att Drottningen fann för
godt att upplösa densamma. När Donna Maria
sedermera, med sin vanliga egensinnighet, icke
desto mindre dekreterade denna utnämning, så
har hon dermed verkligen icke gjort sin gemål
någon tjenst, uten blott ännu mer förökat sval-
get emellan honom och tr upperne, hvilka äroj
vane ait se män i spetsen för sig. Den miss- !
aktning, hvarmed militären ser ned på den främ-
mande prinsen, har ganska otvetydigt ådagalagts
i andra linie-regementets vägran ait emottaga
den skänk, han efter mönstiingen erbjöd det-
samma.?
En för ingen del angenäm sensation väcker
läfven Prinsens svit. Orättvisast var väl denj
misstanka, man kastade på Prinsens Tyska bigt-
fader, hvaraf denne tvangs att lemna landet fem
dagar efter sin ankomst. Men i synnerhet öf-
var skämtet! sin udd mot Prinsens förtrozne,
len Belgisk Officer, vid namn Diskau, som för
sin majorsrang har att tacka General. Dainess
odödliga fälttåg, hvilken han åtföljde som ad-
jutant. — Visserligen är det också icke någon
rekommendation för en militär, att ha varit
handlande person vid Marskalk Bakårs beryk-
Itade flykt.
Man känner Donna Marias barnsliga och be-
I synnerliga uppförande mot sin stjufmoder, hvilken
i hela Portugal är tillbedd som en engel. Prin-
sen hade härvid lätteligen kunnat uppträda som
I medlare och försonare. Det var derföre högst
oklokt, att han i detta hänseende ingick på sin
gemåls åsigter, hvilken tillät sig meddela Don
IPedros enka den önskan, att hon mitte lemna
- Portugal. Man känner äfven Urottningens föga
I grannlaga förfarande, huru bon, när förmäl-
i ningsfrågan med den Koburgska prinsen kom å
? bane, befallde, att man skulle aflägsna från pa-
tllatset hvarje porträtt af Hertig August, hennes
aflidne gemål. Donna Maria älskar nemligen
allt nytt, derföre att det är nytt, men blott för
1 len kort tid.
1! Hos ett så religföst fanatiskt folk, som Por-
a I tugiserne, måste det äfven väcka förbittring att
t Donna Maria, då hon upphälde en mängd kh O-
ster, lemnade deras förra innevånare till pris åt
t leländet. Man ser öfverallt på gatorna tiggsnde
munkar och nunnor, som underhållas af den
? allmänna barmhertigheten. — Skatter följa på
r skatter, och likväl öfverstiga statsutgifterza in-
- I komsterna med icke mindre än e million pund
1 Sterling. Donna Maria usår guld med iulla
- händer åt sina gunstlingar, under det landeis
- betryck dag från dag tillväxer. Portugal står
1 med ett ord vid branten af en brytning, och
t om Don Miguel, som allt mer får opinionen för
I sig, egde så mycken beslutsamhet som Don Car-
, 105, så kunde Donna Marias nyligen yttrade fö-
I resats lätt gå i fullbordan att begilva sig till
t Paris, för att der lefva ett arkadiskt lif med sm
, gemål, ehuru troligen icke just till hans fäg-
3 nad.
I