Små Morianer. Franska Sjökaptenen Laond har icke längesedan gjort bekantskap med en egen menniskorace, som uppehåller sig i de skogiga bergstrakterne på Filipinska Oarne, Dessa menuviskor äro negrer med stora hufvulen, men icke särdeles tjocka läppar, halfulligt vår och så små att quinnoraa blott äro omcring två alnar höga och karlarne några tum ängre. De äro fullkomliga vildar och lefva nästan endast af jagt. Kapten Lafond hvilade im dag i sitt tält, som han låtit uppslå på stranlen, då han blef uppväckt af ett besynnerligt al och såg, till sin bestörtning, vid eldbrasan utanfor tältet ett par små svarta varelser, hyilca, då han uppreste sig, flydde såsom rådjur ill den närbelägna skogen, men efter en stunds örlopp långsamt och försigtigt åter framsmögo. Lafond hade emedlertid satt sig vid elden och mntändt en cigarr. Han vinkade åt dem att comma närmare; de förblefvo en fjerdedels timme stillastående, betagne af förundran, men vågade sig sluteligem fram och fattade förtroende till den hvita menniskan. Han skänkte dem cigarrer, hvaraf de genast-började röka; de deremot hemtade söta potatoes, som de steke i elden it sig och Lafond. Morgonen derpå återkommo de med flera andra landsmän, vilka hade stora bågar och kogar med pilar. Lafond utrönte att dessa sednare voro förgiftade, ty, liksom andra svaga folkstammar, hade dessa små Morianer varit betänkte att, genom förgiftade vapen, försvara sig emot fiender och åttare kunna döda vilda djur. En spansk Augustinermunk hade lyckats att örsamla några bushåll af dessa små skogsmeniskor, i en by, der han höll dem till åkerbruk och gaf dem några religionsbegrepp. De hade edan planteringar af Potatoes, Ris och Tobzk, nen då spanska regeringen tillegnat sig tobaksodlingen som monopolium, blefvo tobaksplanorne af vederbörande embetsman uppryckte. Häröfver blefvo de fattiga menniskorne högst förbittrade och flyttade åter till skogen, der de susrt förföllo till den fordna vildheten. Sådana äro det Europeiska kolonialsystemets sköna frukter.