gars förlopp; begaf han sig till Kejsaren, anhål-
landes att sjelf till honom få öfverlemna sit!
arbete. Nå väl, min herre, sade Kejsaren, står
ni ännu fast i er öfvertygelse? - Jag; gör
Sire! ännu mera, jag kommer att bevisa dess
riktighet inför E. M. Denna tappra ungdom
är ovärdigt förtalad; jag har användt mycken
tid på den strängaste undersökning, och jag har
icke funnit en enda brottslig. Det finnes icke
någon bland dessa blesserade, för bvilken icke
serskilde protokoll är uppsatt; jag har denna lun-
ta med mig, och E. M. kan förordna om dess
granskning. - Emedlertid betraktade Kejsaren
honom med mörk blick, fattade hans rapport
med en viss häftighet och sade: Jag skall sjelf
öfverse den , hvarefter han med stora steg, up-
rörd och slagen min, gick fram och tillbaka i
rummet. Snart återkom han till Baron Larrey
med ett helt och hållet blidkadt utseende, fattade
honom vänligt i hand och sade honom med
rörd stämma: — Farväl! Larrey! En Monark
är mycket lycklig, då hen har att göra med en
sådan man som ni! man skall tillställa er mi-
va ordres. Samma afton erhöll Baron Larrey
från Kejsaren, dess porträtt, rikt prydt med di-
amanler, sex tusen francs i guld, och tre tusen
i årlig pension; ut2slutande, hette det 1 dekre-
tet, förtjente, genom hans redan gjorda stora
tjenster, och dem han ännu kan göra fädernes-
landet.
Ett sådant drag är högst dyrbart för histori-
en, då det Sramvisar en man, som icke tvekar
att försvara sanningen infor en förvillad och up-
retad monark, och sedan låter dennes höga själ
ädelt uppenbara sig i erkänsla mot den, som
applyst honom om det rätta!