gars förlopp; begaf han sig till Kejsaren, anhållandes att sjelf till honom få öfverlemna sit! arbete. Nå väl, min herre, sade Kejsaren, står ni ännu fast i er öfvertygelse? Jag; gör Sire! ännu mera, jag kommer att bevisa dess riktighet inför E. M. Denna tappra ungdom är ovärdigt förtalad; jag har användt mycken tid på den strängaste undersökning, och jag har icke funnit en enda brottslig. Det finnes icke någon bland dessa blesserade, för bvilken icke serskilde protokoll är uppsatt; jag har denna lunta med mig, och E. M. kan förordna om dess granskning. Emedlertid betraktade Kejsaren honom med mörk blick, fattade hans rapport med en viss häftighet och sade: Jag skall sjelf öfverse den , hvarefter han med stora steg, uprörd och slagen min, gick fram och tillbaka i rummet. Snart återkom han till Baron Larrey med ett helt och hållet blidkadt utseende, fattade honom vänligt i hand och sade honom med rörd stämma: — Farväl! Larrey! En Monark är mycket lycklig, då hen har att göra med en sådan man som ni! man skall tillställa er miva ordres. Samma afton erhöll Baron Larrey från Kejsaren, dess porträtt, rikt prydt med diamanler, sex tusen francs i guld, och tre tusen i årlig pension; ut2slutande, hette det 1 dekretet, förtjente, genom hans redan gjorda stora tjenster, och dem han ännu kan göra fäderneslandet. Ett sådant drag är högst dyrbart för historien, då det Sramvisar en man, som icke tvekar att försvara sanningen infor en förvillad och upretad monark, och sedan låter dennes höga själ ädelt uppenbara sig i erkänsla mot den, som applyst honom om det rätta!