rr. Andersson. Om den af Kovuag kudvig Filips regering nyss afsatte Öfverfältläkaren Baron Larrey, i hvars ställe de sednaste tidningarna berättade att en ung läkare, som åtföljt Hertigen af Orleans, blifvit utnämad, innehåller en samling anekdoter om Napoleon, med titeln Bonapartiana, hvaraf en öfversättning snart lärer utkomma, följande anekdot: Napoleon och Larrey. Napoleon yttrade en gång om Öfverste Fältläkaren vid armen Ba on Larrey, denne man ar den dygdigaste jag någonsin träffat. Med vetenskapen förenar han en verklig och sann menniskokärlek. Efter batsljerna vid Liitzen, Warschau och Bautzen lät Kejsaren, som segrat på alla dessa punk:er, kalla Baron Larrey, för att efter vanligheten uaderrätta sig om de blesserades belägenhet och antal, hvilket vid deta tillfälle var vida större än efier föregående slagtningar , hvaröfver Kejsaren förundrade sig, och ville utleta orsaken. — Oberoende af lokala omständigheter trodde Larrey sig finna den deri, att bland soldaterna en större massa an vanligt för första gången varit i elden, och så-. ledes varit mera ovana i sina rörelser , samt mindre skickliga att undvika faran. — Kejsaren, föga belåtea med och mycket bekymrad öfver denna omständighet, frågade andra personer ; och som vid denna tidpunkt det funnos många, som , uppledsne vid kriget, önskade fred till hvad pris som heldst, och för ingea del skulle ogerna se att Kejsaren tvingades dertill af nödvändigheten, så svarades hönom, vare sig af beräkning eller öfvertygelse : Att den stora mängden blesserade icke borde föruadra; att största antalet voro sårade i händerna, och att soldaterna sjelfva tillfogade sig dessa blessyrer i afsigt att icke mera vara stridföra. — Detta var ett åskslag för Kejsaren, som förnyade sina forskningar, och alltid fick samma svar. Han var förtviflad. Om det så förhåller sig, utropade han, så är vår ställning ohjelphg, och frankrike skall, oaktadt de segrar vi vunnit, fjettradt till hand och fot, blifva sköfladt af barbarerne. — Han spände hela gn tankekraft för att finna medel emot en sådan anda i hären, och befallde att alla, som voro på detta sätt blesserade, skulle föras afsides, förördnade, med Larrey till ordförande, en komitd af Läkare, som szuile granska blessyrerna, samt beslöt att förfara på ett exemplariskt sätt med dem , som varit nog fega alt stympa sig sjelfva. — L., som alltid hyst ovilja mot bruket attstympa egna lemmar, hvilket i hans tanka vanärade så väl armeen som nationen, infann sig hos Napoleon och påstod, att man vanställt sanningen och bedragit Kejsaren. Napoleon, förtörnad öfver hans envishet, hvilken man haft Omsorg att ännu mera vanställa , sade honom i sträng ton: Min herre! gif mig edra anmärkningar skriftigen — gå nu och uppfyll er skyldighet! vätBaron Larrey företog nu arbetet, med myeken omständighet, och upptog de minsta detaljer, och framskred han långsamt, under det att många andra voro högst otåliga, Kejsaren i synnerhet. Man underlät icke föreställa Herr Larrey, att hans ställning vöre ytterst kinkig, men han förblef orubblig. Slutligen, efter några da