rr. Andersson.
Om den af Kovuag kudvig Filips regering
nyss afsatte Öfverfältläkaren Baron Larrey, i
hvars ställe de sednaste tidningarna berättade att
en ung läkare, som åtföljt Hertigen af Orle-
ans, blifvit utnämad, innehåller en samling a-
nekdoter om Napoleon, med titeln Bonapartiana,
hvaraf en öfversättning snart lärer utkomma,
följande anekdot:
Napoleon och Larrey.
Napoleon yttrade en gång om Öfverste Fält-
läkaren vid armen Ba on Larrey, denne man
ar den dygdigaste jag någonsin träffat. Med
vetenskapen förenar han en verklig och sann
menniskokärlek.
Efter batsljerna vid Liitzen, Warschau och
Bautzen lät Kejsaren, som segrat på alla dessa
punk:er, kalla Baron Larrey, för att efter van-
ligheten uaderrätta sig om de blesserades be-
lägenhet och antal, hvilket vid deta tillfälle var
vida större än efier föregående slagtningar ,
hvaröfver Kejsaren förundrade sig, och ville
utleta orsaken. — Oberoende af lokala omstän-
digheter trodde Larrey sig finna den deri, att
bland soldaterna en större massa an vanligt
för första gången varit i elden, och så-.
ledes varit mera ovana i sina rörelser , samt
mindre skickliga att undvika faran. — Kejsaren,
föga belåtea med och mycket bekymrad öfver
denna omständighet, frågade andra personer ;
och som vid denna tidpunkt det funnos många,
som , uppledsne vid kriget, önskade fred till
hvad pris som heldst, och för ingea del skul-
le ogerna se att Kejsaren tvingades dertill af
nödvändigheten, så svarades hönom, vare sig
af beräkning eller öfvertygelse : Att den stora
mängden blesserade icke borde föruadra; att
största antalet voro sårade i händerna, och att
soldaterna sjelfva tillfogade sig dessa blessyrer
i afsigt att icke mera vara stridföra. — Detta
var ett åskslag för Kejsaren, som förnyade si-
na forskningar, och alltid fick samma svar. Han
var förtviflad. Om det så förhåller sig, utro-
pade han, så är vår ställning ohjelphg, och
frankrike skall, oaktadt de segrar vi vunnit,
fjettradt till hand och fot, blifva sköfladt af
barbarerne. — Han spände hela gn tanke-
kraft för att finna medel emot en sådan anda i
hären, och befallde att alla, som voro på detta
sätt blesserade, skulle föras afsides, förördna-
de, med Larrey till ordförande, en komitd af
Läkare, som szuile granska blessyrerna, samt
beslöt att förfara på ett exemplariskt sätt med
dem , som varit nog fega alt stympa sig sjelfva. —
L., som alltid hyst ovilja mot bruket attstympa eg-
na lemmar, hvilket i hans tanka vanärade så väl
armeen som nationen, infann sig hos Napoleon
och påstod, att man vanställt sanningen och bedragit
Kejsaren. Napoleon, förtörnad öfver hans envis-
het, hvilken man haft Omsorg att ännu mera
vanställa , sade honom i sträng ton: Min her-
re! gif mig edra anmärkningar skriftigen — gå
nu och uppfyll er skyldighet!
vätBaron Larrey företog nu arbetet, med mye-
ken omständighet, och upptog de minsta detal-
jer, och framskred han långsamt, under det att
många andra voro högst otåliga, Kejsaren i syn-
nerhet. Man underlät icke föreställa Herr Lar-
rey, att hans ställning vöre ytterst kinkig, men
han förblef orubblig. Slutligen, efter några da-