JYSNINgar . Bast vore man alltid belåten, om Tit. i stälet för att göra utdrag blandade med egna tillsatser, blott ordagrant aftryckte utslagen, då egde man vid påkommande bebof ett dokument utt tillga, då inträffade icke, att genom Titt. illägg, tanken rycktes ur sitt sammauhang fom 1utslagets rätta sammanhang och anda, då kunde icke ordställningar i oriktig ordning, eller öfverhalkande af sådant, som utgör hufvudsaken, varpå domen grundar sig, leda till några förillelser; då blefre Tit biads läsare icke genom fit. bemödande äggade till missndöje mot Autoritster och Embetsmän, utan då uppfyllde Pit. sin plgt som redaktör nemligen: Att följa sarning och visa oväld. Tit. anför ur 1681 års nådiga författning,:ati af halft hemman bör utgöras lika mycket) som af helt, redan i dessa ord ligga ett misstag, ty i författningen står icke hemman utan Gård. Tit ansåg förmodligen hemman och gård för detsamma, men skilnaden är väsendtlig, Gård var älsta benämningen, och svarar mot nu brukliga ordet Matlag. Hemmantalet bestämmer gårdens storlek och numret bestämmer skilnaden och ordningen inom by. Således har ett ensiaka hemman ingea numer, men likvisst kan det bestå af flera gårdar, med lika eller olika hemmantal. Sedan nu Tit. fått reda på hvad gård vill säga, blir tydligt hvad 1681 års författning bjuder, neml, att en gård, bestående af halft hemmanial, skall betala hka med en gård af helt bemmantal, eller: att halfva och hela gårdar skola betala lika nemligen: En halfspann säd. Tit. tillägg: Utan afseende på om det hela eller halfva hemmanet är fördelt mellan flere åboar, i hvilket fall dessa ega sammanskjuta afgiften till det ofvannämnde beloppet måtte vara egen fantasi, ty i 1681 års iörfattning fianes icke härom ett ord. Andra lönebestämningen i 1681 års författning angår gårdar, med fjerdedels hemmantal, hvilka böra erlägga 178 t:a, till hvilken afgift äfven mindre skattlagdt torp förbiodes, men, emedan genom en förökad hemmansklyfning, flere gårdar uppkomma, äfven af fjerdedelshemman, som hvardera enligt 1681 års författning borde erlägga 4 kappsar, så ansågos komministrarne derigenom vinna en ansenlig förhöjning i deras löv, en förhöjuing, som skulle kunna uppgå öfver tertialen till Pastor. — Alliså uppkommo flere förklaringar, hvilka äro jåberopade i 1766 års bref, som tillåter fjerdedels nemman att sammanligga till 18 tunna, ehvad de äro flere eller färre åboer, som sådana hemmandelar bebo. Häraf bestämdes totalafgiften, af hvarje full gård tll 14:dels tunna. Af hvarje halfgård, hvardera 14:dels tunna, och af hvarje 1f4:dedels gård, tillika med mindre skattlagdt torp, sammanskjutna 4 kappar, allt efter gårdens storlek beråkaadt. — Södermanland och andra landsorter, der lönen genom serskildta konventioner är uppgjord äro likväl i 1766 års bref undantagne. På det sätt, som 1766 års förklaring bestäm mer, utgöres IKomministerlönen vid de flesta församlingar på Oland, och såsom arendator af Komministraturen vid Runsten, belägen 1 mil från Gärdslöse, uppbar jag min lön enligt 1766 års bref och likväl säger Tit.: I detta skick har sakerna allt sedan förblifvit, intill dess jag väckte fråga al förhöjning af Jemjö. Att jag ovan vid alla rättegångar, förlerade mot Jemjö byemän, dertill var jag sjelf orsaken; ty min kunskap att med urskiljsing bedöma och framställa författningens rätta mening, var lika oredig, som jag nu finner Tit. i bladet. Kammar Kollegii utläggning: Att när jlera åboer innehafva serskilda hemmansdelar, hörande till samma hemmansnumer, de ega sammanskjuta den lön, som kapellanen för hela hemmansnumret tillkommer, så ått, då detsamma består af hel gård, Kapelianen måste låta sig nöja med en halfspann eller 8 kappar säd, ehvad hemmanet är fördelt i 2:ne halfgårdar eller flere mindre hemmansdeiar, hvardera med serskilda åboar etc. kunde icke annat än väcka förvillelse. Genom det Nådiga utslaget af år 1832 vann jag rättelse: och pris vare hvarje domare, som, upplyst och öfvertygad om det rätta, lemuar rättvisan gehör och dermed förekommer oskyldigt lidande, uppkommande oredor och misshälligheter, och, icke under sken af att vara konseqvent egenmäktigt sätter sin vilja i lagens stt Il. I