JYSNINgar .
Bast vore man alltid belåten, om Tit. i stäl-
et för att göra utdrag blandade med egna till-
satser, blott ordagrant aftryckte utslagen, då
egde man vid påkommande bebof ett dokument
utt tillga, då inträffade icke, att genom Titt.
illägg, tanken rycktes ur sitt sammauhang fom
1utslagets rätta sammanhang och anda, då kun-
de icke ordställningar i oriktig ordning, eller öf-
verhalkande af sådant, som utgör hufvudsaken,
varpå domen grundar sig, leda till några för-
illelser; då blefre Tit biads läsare icke ge-
nom fit. bemödande äggade till missndöje mot
Autoritster och Embetsmän, utan då uppfyllde
Pit. sin plgt som redaktör nemligen: Att
följa sarning och visa oväld.
Tit. anför ur 1681 års nådiga författning,:ati
af halft hemman bör utgöras lika mycket)
som af helt, redan i dessa ord ligga ett miss-
tag, ty i författningen står icke hemman utan
Gård. Tit ansåg förmodligen hemman och
gård för detsamma, men skilnaden är väsendt-
lig, Gård var älsta benämningen, och svarar
mot nu brukliga ordet Matlag. Hemmantalet
bestämmer gårdens storlek och numret bestäm-
mer skilnaden och ordningen inom by. Såle-
des har ett ensiaka hemman ingea numer, men
likvisst kan det bestå af flera gårdar, med lika
eller olika hemmantal.
Sedan nu Tit. fått reda på hvad gård vill
säga, blir tydligt hvad 1681 års författning bju-
der, neml, att en gård, bestående af halft hem-
manial, skall betala hka med en gård af helt
bemmantal, eller: att halfva och hela gårdar
skola betala lika nemligen: En halfspann säd.
Tit. tillägg: Utan afseende på om det hela
eller halfva hemmanet är fördelt mellan flere å-
boar, i hvilket fall dessa ega sammanskjuta af-
giften till det ofvannämnde beloppet måtte va-
ra egen fantasi, ty i 1681 års iörfattning fianes
icke härom ett ord.
Andra lönebestämningen i 1681 års författ-
ning angår gårdar, med fjerdedels hemmantal,
hvilka böra erlägga 178 t:a, till hvilken afgift
äfven mindre skattlagdt torp förbiodes, men,
emedan genom en förökad hemmansklyfning,
flere gårdar uppkomma, äfven af fjerdedelshem-
man, som hvardera enligt 1681 års författning
borde erlägga 4 kappsar, så ansågos kommini-
strarne derigenom vinna en ansenlig förhöjning
i deras löv, en förhöjuing, som skulle kunna
uppgå öfver tertialen till Pastor. — Alliså upp-
kommo flere förklaringar, hvilka äro jåberopade
i 1766 års bref, som tillåter fjerdedels nemman
att sammanligga till 18 tunna, ehvad de
äro flere eller färre åboer, som sådana hemman-
delar bebo. Häraf bestämdes totalafgiften, af
hvarje full gård tll 14:dels tunna. Af hvarje
halfgård, hvardera 14:dels tunna, och af hvarje
1f4:dedels gård, tillika med mindre skattlagdt
torp, sammanskjutna 4 kappar, allt efter går-
dens storlek beråkaadt. — Södermanland och
andra landsorter, der lönen genom serskildta
konventioner är uppgjord äro likväl i 1766 års
bref undantagne.
På det sätt, som 1766 års förklaring bestäm -
mer, utgöres IKomministerlönen vid de flesta
församlingar på Oland, och såsom arendator af
Komministraturen vid Runsten, belägen 1 mil
från Gärdslöse, uppbar jag min lön enligt 1766
års bref och likväl säger Tit.: I detta skick
har sakerna allt sedan förblifvit, intill dess
jag väckte fråga al förhöjning af Jemjö.
Att jag ovan vid alla rättegångar, förlerade
mot Jemjö byemän, dertill var jag sjelf orsaken;
ty min kunskap att med urskiljsing bedöma
och framställa författningens rätta mening, var
lika oredig, som jag nu finner Tit. i bladet.
Kammar Kollegii utläggning: Att när jlera
åboer innehafva serskilda hemmansdelar,
hörande till samma hemmansnumer, de ega
sammanskjuta den lön, som kapellanen för
hela hemmansnumret tillkommer, så ått, då
detsamma består af hel gård, Kapelianen
måste låta sig nöja med en halfspann eller
8 kappar säd, ehvad hemmanet är fördelt i
2:ne halfgårdar eller flere mindre hemmans-
deiar, hvardera med serskilda åboar etc.
kunde icke annat än väcka förvillelse. Genom
det Nådiga utslaget af år 1832 vann jag rät-
telse: och pris vare hvarje domare, som, upp-
lyst och öfvertygad om det rätta, lemuar rätt-
visan gehör och dermed förekommer oskyldigt
lidande, uppkommande oredor och misshällig-
heter, och, icke under sken af att vara konse-
qvent egenmäktigt sätter sin vilja i lagens
stt Il. I