rer i ränningen, kunna väva hvad mönster man
behagar blott med ett par trampor, derigenom
hela den mödosamma harneskuppsättningen —
så vilje vi erinra oss att den kallas — som fanns
i de gamla fabrikern2 för fasenerade väfnader
och sysselsatte en serskild person att för hvarje
inslag uppsöka och byta om skaften, helt och
hållet undvikes. En ytterligare förbättring af
den Jaquardska uppfinningen har likväl nu äf-
ven blitvit gjord i Lyon, och se här några in-
tressanta detaljer, som härom berättas i ett bref
från Paris af d. 19 Sept. :
För några veckor sedan aulände till Paris en
sidsnarbetare från Lyon, hvilken, medan han i
åratal suttit vid sin väfstol och mödosamt för-
tjent sina 2 å 3 francs (1 å 1 och en half
Rdr Banko om dagen) så länge grubblade
på en förbättring af den Jacquardska väfsto-
len, att han slutligen hittat på en sådan.
Han har redan fått sin modell färdig , och går
dermed till en homme daffaires i Lyon, en e-
gen klass af menniskor, hvilka ofta hafva att
göra med den lägre folkklassens i Lyon ekono-
miska angeliganheter. Denne råder honom att
resa till Paris, och lotvar att resa med och be-
stå skjutsen, emot det vilkoret, att få dela half-
va vinsten af det, som arbetarn kan erhålla för
sin uppfinning. Väfstolen inpackas , uppfinna-
ren och homme daffairen följa med och det
bär af. Anlände till Paris hyra de en lokal,
väfstolen uppställes och en elite af Pariserfa-
brikanterne inbjudes, att pröfva apparaten. Väf-
varen tager sin spole och börjar arbeta. Med
förvåning betrakta fabrikanterna den nya upp-
fioningen, och man bjuder honom på stället
130,000 francs (74,000 Rdr bke) om han vill
sälja hela uppfinningsrätten. Väfvaren rodnar,
tittar upp och ser på homme daffairen. Den-
ne runkar på hufvudet och väfvaren säger nej.
Man börjar nu bjuda mer öfver hvarandra, och
slutligen stiga amrbuden til en half million
francs. Väfvaren ser åter på homme daffai-
ren, denna nickar med hufvudet, väfvaren säger
ja, och saken är afgjord. De 500,000 fran-
kerna utbetalas, homme daffairen stryker 250,000
i sin ficka, väfvaren växlar sina mot guld och
bankunoter, köper sig ett litet skrin och läg-
ger dem deri, tager sig en plats på diligensen,
och när denna skall afgå, infinner han sig klädd
på samma sätt som vid ankomsten till Paris,
och med skrinet i era handen och ett stycke
bröd i den andra, samt återvänder till Lyor,
der han nu tänker sjelf anlägga en fabrik. —
Det är skada, att det bref, hvarutur vi hemtat den-
na berättelse, icke nämner mannens namn; de:
blir dock säkert snart bekant, och wvi förestäl-
la oss, att den Svenska industriföreningen icke
skall dröja, att genom sma korrespondenter an-
skaffa och i sin tidskrift upptaga en närmare
I underrättelse om en uppfinning, hvilken sanno-
likt lärer vara af stor vigt, då den kunnat till.
I skynda sin uppfinnare och dennes homme dar
I faires en så betydlig förmögenhet.
I
a ee 292 -. oo mr a 2 mh sa