gen stund kan inträffa i hans lefaad, då ha
kan bidraga till sina bröders uppbyggelse oc!
det himmelska rikets utbredande, i enlighet me
de i denna skrift gifna anvisningar.
5. D. G.
Det nya orgelverket i Lund.
Härom innehåller Lunds veckoblad med går-
dagsposten en: berättelse, som, ehuru omständ:
lig, vi här nedan i dess helhet meddela, emedar
den gifver ett intressant vitsord om den stor
skickligheten hos byggmästaren af detta orgel-
verk:
Lund d. 25 Sept. Deana dag blir alltic
märkvärdig i härvarande Domkyrkas annaler, e-
medan hennes nya orgelverk invigdes på den-
samma. Lunds talrika församling var vid detts
tillfälle förökad af en mängd resande, blanc
hvilka H. Exc. m. m. Hr Grefve De la Gardie
och åtskilliga utlänningar räknades. Biskoper
m. m. Faxe uppträdde kl. 10 för högaltaret, i
hvars högra sida Domprosten Doktor Hellstenius,
Professorn Doktor Engeström och Professorr
Brumus, samt å hvars venstra sida Professorr
Doktor Bergqvist, Professorn Doktor Lindforss
och Theologie Adjunkten Doktor Reuterdahj
assisterade. Hr Biskopen höll ett sakrikt tal,
hvari kyrkans märkvärdigaste öden framställdes
med hufvudsakligt afseende på hennes chorsång
och orgelmusik, hvarefter Domprosten Dokto:
Hellstenius höll en lärorik predikan, som var väl
afpassad för den betydelsefulla hogtiden.
Ingen som efter slutadt invigningstal hör
den utmärkte orgelvirtuosen G. Gyntber frår
Götheborgt) lärer, om han äger den rin-
gaste känsla för Kyrkomusik, behöfva nigar
ledning för sitt omdöme om Direktören P. Z
Stravds här uppförda mästerveck. Då hela kraf-
ten af de sammankoplade manualerna i förening
raed de fulla tonerna af det dubbla pedaiverket ut-
strömmade, tycktes de valde sångarrösterne från
orgellättarer , liksom sköna anderöster, i em ljuj
samklang kringsväfva de väldiga pelarraderna. Om
detta orgelverk tyckes då Kyrkan är alldeles tom
vara något för stirkt, så befinnes dess kraft vara
väl beräknad för henne, då hon är upptagen af
åbörare. Verkets förenade tonmassa uppfyller
follkomligen kyrkan i alla riktningar. Detta
bevisar, att stämmornas antal och fottal och
dithbörande väderkraft äro väl beräknade efter
kathedralens omfång. Tonmassan upptyller Kyr-
kan icke med em skärande och stötande ljud-
kraft, utan med en djup, mäktig, andaktsväc-
kaode tonharmoni. Meaniskorösten bar icke här
en ängslig kamp med våldsamma bränningars stö-
rande missljud, utan den framsimmar på djupa, lug-
na tonvågor. En utwärkt musikkännare har träf-
fande yttrat, att tonmassans grundfärg är ett all-
var, som lyftar hjertat till högre rymder, ett all-
var som är förenadt med oskuldens heliga renhet,
och som är ötverstruket med cen ferniesa af tjusan-
de behag. Han har äfven yttrat, att ernåendet af
detta höga syftemål icke fana ensamt tillskrifvas
kyrkans förträffliga akustiska förhållanden, enär
han på sina vidsträckta utrikes kunstresor väl tröf-
fat flera lika goda ergellokaler, men ingenstädes
funnit något orgelinstrument, bvilket så uppfyllt
konstens och känslans alla fordringar. Grunodorsa-
ken till detta orgelverks cvanliga fullkom!ighet
ligger tvifvelsutan i alla stämmorias väl beräkna-
de disposition och i hvarje särskild stämmas lyck-
liga intonatioa. Denna sällsynta anordning tyckes
icke vara ett resultat af successiva försök, utan en
helfödd konstidå och :åledes hafva på samma sätt
tillkommit, bvarpå alla utomordentliga mäst-rverk
merendels frambringas. Dessa korta ammärkgnia-
gar torde vara tillräckliga för att i allmänhet visa
att Lund nu eger ett orgelverk, nvilket icke alle-
nast ökar den ryktbara Kyrkans märkvärdighet,
utan äfven bedrar Sverska mationen, allden-
stuvd det blifvit i Sverge uppfördt af en Svensk
man. Det ligger utom ett dagblads omfång att
bär med en utförligare beskrifoing tillfredsställa
orgelbyggaren och orgelspeiaren. Vi skulle tro,
att dylika konstnärer icke skola, ehuru afläg:et bo-
ende, anse sig illa belönte, om de hitresa för att se
och höra ett kyrkoinstrumesvt, sm aldrig kan rätt
bedömas af någon, hvilken icke varit på det
stälte der det finnes. Således äger Lund, som hela
medeltiden igenom besöktes af talrika mennisko-
skaror för att knäböja för Laurentiuskyrkans mån-
ga reliqvier, en helgedom, hvilken skall, så länge
den finnes i behåll, framstå såsom en synnerlig
markvärdighet i orgelbyggeriets historia.
Den märkvärdiga kathedralens alla vigtigare
öden, äro ända från slutet af tusentalet omsorgsfullt
antecknade. Det vore derföre en historisk förlust,
om det tal, hvilket Biskopen Faxe hållit vid in-
vigningen af hennes i många afseenden märkvärdi-
) Den som hört Direktören Gynther blott en och
annan gång röra en god orgel, måste i sanning
falla i förundran öfver Magistratens i Götbeborg
omusikaliska öron; då den med förbigående af
bemälte Direktör utnämnt en Hr Bergsten till
organist vid Domkyrkan i närande stad, hvilken
sednare blott är, sä vidt vi veta, känd genom en
enskild Fundervisning i musiken, Ifrågavarande
tillfällighet har snarlikhet, ehuru i motsatt me-
ning, med händelsen, som berättas om Ulysses