personer hvilka engagerades vid Tullverket först och främst förskaffade sig så mycken geographisk bildning, att de visste i hvilket väderstreck den uppgifne destinations-orten låg, och för det andra, så mycken mnavigatorisk kännedom, att de åtminstone kände, hvad den blåsande vinden benämndes, för att kunna utröna, om den var smed eller emot, hvarigenom dylika obehag, som uvu inträffat, lätt skulle förekommas. — Uti herr Lieutenaot Bergnehrs förklaring förekommer den anmärkning och tillägg utöfver hvad han förut till Rådbus-Rätten uppgifvit i sin berättelse: neml, att yxan legat för på däcket, (då han den 26:te om morgonen kommit ombord,) för att vid hastig öfverrumpling kapa tåget och gå till segels, men som han nu sedermera funnit denna sion uppgift ej kunna medföra något förnuftigt skäl; så har ban nu ytterligare påfunnit, att det icke allenast var yxan, som gaf anledning till denna misstanka, utan den smidiga jernkettingen, hvarför fartyget låg till ankars, fick i grund deraf icke lof att komma inför relingen af fartyget, utan var på samica jernketting påstucket en tågända om 3 alnars längd, hvilken var fastgjord inombords på pållarne eller knaparne. — Denna nya uppfinningsförmåga öfvergår nästan alla berr Bergnehrs uppgifter, antingen i anseende till det mest inskränkta begrepp, eller oerhörda elakhet. — Då det förut är medgifvet, att fartyget legat för ankar på 12 famnars djup, skulle dertill fordrats minst mellan 20 å 30 famnars ketting; nu har, på grund af denna Bergnehrs uppgift, samma ketting ombord på Jakten Willemoes blifvit i flere vittnens närvaro uppmätt, (den enda stump han äger och som äfven lär kunna styrkas af värderingsmännen å fartyget, det han ingen annan ägt) och befunnits innehålla 3 famnars längd, enligt bilagde betyg af Skepparne Lange och Muchau samt Hamnmästaren Kihlström, som han endast begagnat i förhand på tåget näst ankaret, för att ej afskamfila tåget der bottnen varit ojen och stenig, likaledes uppmätt den tågända bån, Bergnehr, uppgifvit vara 3 alnar lång, och befunnit densamma innehålla 23 famnar, tillsammans 28 famnar, som utgjort det hela af hans ankartåg. — Huru kan väl herr Bergnghr så dumt och oförsynt vilja förleda menniskor till att tro det fartyget skulle, utan tillökning af mera än 3 alnar tåg, kunna ligga till ankars på 12 famnars djup, som tillsammans utgjort endast 6 famnar, och således icke kommit hafsbottnen närmare än på halfva djupet eller 6 famnar? och likvisst tror Bergnehr, att fartyget under stormen derför legat fast. — Hvad skall man i så fall väl kunna dömma om alla dess öfriga uppgifter, som icke äro så påtagliga att kunna vederlägga? utom den, som i Rådhus-Rättens protocoll finnes intagen, och som jag af skonsamhet för Bergndhr icke velat vidröra, om icke att med den ena elogen betala den andra, neml. det jag under vår uppsegling från Nåttarön anförtrott åt Bergnehr, det jag I samma ändamål, som nu, flere gånger besökt denna kusten och alltid blifvit väl emottagen samt erhållit assistance, hvilket förekommer åtminstone mig lika otroligt, då jag ej vet mig förr än denna gången haft äran göra berr Bergndhrs bekantskap och uti ett helt motsatt förhållande. — Med anledning af alla dessa otillbörliga samt orättvisa förhållanden och åtgärder, bönfaller jag härigenom i största ödmjukhet, och medelst Höglofl. Kongl. Hof-Rättens högt upplysta skärskådande och granskning, få det af Rådbus-Rätten emot mig fäldte utslag, till alla delar upphäfdt, samt att den ringa ersättning för mitt uppehåll och lidande, af 10 Iudr B:co för dagen, från den 26:te Maji till afsegling sker, måtte mig höggunstigt tillerkännas, jemte 300 R:dr B:co i Rättegångssamt öfrige omkostnader, på sätt 58:de f:n i den åberopade Kongl. Seglations-Ordningen omförmäler. — Dessutom får jag i lika ödmjukhet förbehålla berrar Godsägare deras vidare öppna rätt och talan i anseende till hvad de härigenom lidit. — Stockholm den 26:te Augusti 19836. ÅA. Marius, en. John Lewander. Så Till Kongl. Maj:ts och Rikets Höglofl. Svea Hof-Rävt! I följd af nu företeende fullmakt från ägarne till den med skennarn A Maritnc 1!t; Dancka Tal ton Will,