let, i brist på andra lagliga bevis, framdragit den mest oblyga och sanningslösa uppgift, hvaröfver han säger skall finnas en till Kongl. Tullstyrelsen ingifven styrkt biografi öfver begångne brottsligheter af min fader C. F. Wolfssen, och som han lämpat ull skäl för mitt bindande i denna af mig nu öfverklagade sak, neml. att ett beslag blifvit gjordt, uppgående till 9 å 10,c00 Rd:s värde vid midsommartiden 1534 omkring Norrtelje, och kort derefter ett dito, som i början af sistl. år blifvit upptäckt, samt att Lieutenant Lagerheim i Furusund, hvilken med tull-jakten haft ordres bevaka Norra skärgården, flere gånger under sin kryssning i öppna sjön, med kikare sett en Dansk båt lika med jakten Willemoes, (som motsäger sig sjelft derigenom, att denne båt sistlidne vinter blifvit nybyggd,) hvilket styrkes genom Rådbus-Kättens protocoll, deruti värderingsmännen upptagit fartyget, att vara högst ett år gammalt; sannolikheten i denna del af herr Actors uppgift, är alltså att förlikna dermed, som att man uppgifvit sig sist år hafva sett och igenkänt det föremål, som först i år fått sin tillvarelse, och kanhända ännu ej af densamma hvarken är sedt elier kändt; och, att oaktadt.den stränga bevakniogen, hade likvisst lossning ägt rum omkring midsommartiden med mera dylikt, hvilket allt icke lönar mödan att besvara, såsom icke börande till denna sak; men, om denna, uppgift verkligen ägt någon grund, och en sådan jakt varit synlig på så nära båll, att den kunnat igenkännas, så bar ju dessa Tull-Jakters befäl användt allt för ringa möda i sitt kall, då de ej med så tillräckligt manskap samt hjelp af rodd (om så erfordrats) ertappat den misstänkte, och derigenom underrättat sig om rätta förhållandet; men då sådant uraktlåtits, avser jag dessa berättelser och misstankar vara af samma halt, som de, hvarpå nu detta beslag grundat sig. — Emellertid lärer ej den, som beskyllningen angår, lemna herr Advocat-Fiscalen utån åtal derför. Herr Advocat-Fiscalen tyckes egna sina bemödanden endast för att rikta alla möjliga förut begångna brottsligheter i dylika mål uppå mig; men som jag vid 18 års ålder nu i år genom denna sjöresa för första gången inträdt i verksambets-lifvet, för att på egen hand utföra ett lofligt värf för mig och andra, som dertill lemnat mig sitt förtroende, utan den ringaste tanka eller förebråelse att hafva tillämnat någon dylik förbrytelse, som nu grundlagt mitt fällande; så skola dessa tillvitelser af sig sjelfva återfalla på upphofsmännen dertill. Och om någon sådan brottslig gerning verkligen varit föröfvad af andra personer, ja! till och med om det varit min egen fader, (ehuru efter hvad som bör kunna utrönas genom de i Tullstyrelsens archiv förvarade handlingar, han, fadren, derföre aldrig varit tilltalad, än mindre att något sådant brott emot honom blifvit bevist,) skulle sådant derföre i detta mål, enligt Lag och rättvisa, kunna lämpas på mig, som är lika oskyldig i det ena som andra, och öka skälen för mitt orättvisa dömmande? Då skulle ju såkerheten för hvarje redlig medborgare hafva sjunkit till ett ganska ringa värde. Hvad berr Actor i öfrigt sökt tillämpa i anseende till den under den 27:de Maji observerade segelslupen, så, i händelse denna berättelse af Bergnehr eller dess hjelpredor varit med sanna förhållandet öfverensstämmande, är det likvisst ett öfverflöd i lagligt hänseende, att genom dylika gissningar öka sina behof i bevisningsväg. De anmärkningar herr Actor gjort i anseende till mina berättelser ombord och sedermera inför Domstolen, hvarigenom han söker bortblanda det sanna och rätta förhållandet, är och blir alltid lika, då jag förstår frågorna, och svaren blifva riktigt uppfattade, hvilka öfverensstämma, utom hvad Rådhus-Rättens protocoll uppfattat på ett enda ord nära, neml. det, att jag, efter hvad jag förstod på frågan om vädret var godt och segelbart den 24:de och 25:te Maji, svarade: att vädret flere gånger var godt mellan väderbyarne och synnerligast på eftermiddagen, då de så kallade vittnena voro ombord, men i stället för den meningen att det var segelbart, sade jag, att det ej var segelbart, och som närmare bevises genom vinden och den cours jag hade att styra, jemte flera af mig afgifne och styrkte uppgifter. — Det är således det enkla ordet ej, som blifvit i denna mening uteslutet, och som är ett lika uppenbart och påtagligt fel, (ehuru ännu enklare, och svå