let, i brist på andra lagliga bevis, framdragit den
mest oblyga och sanningslösa uppgift, hvaröfver
han säger skall finnas en till Kongl. Tullstyrelsen
ingifven styrkt biografi öfver begångne brottslig-
heter af min fader C. F. Wolfssen, och som han
lämpat ull skäl för mitt bindande i denna af mig
nu öfverklagade sak, neml. att ett beslag blif-
vit gjordt, uppgående till 9 å 10,c00 Rd:s värde
vid midsommartiden 1534 omkring Norrtelje, och
kort derefter ett dito, som i början af sistl. år
blifvit upptäckt, samt att Lieutenant Lagerheim
i Furusund, hvilken med tull-jakten haft ordres
bevaka Norra skärgården, flere gånger under sin
kryssning i öppna sjön, med kikare sett en Dansk
båt lika med jakten Willemoes, (som motsäger
sig sjelft derigenom, att denne båt sistlidne vin-
ter blifvit nybyggd,) hvilket styrkes genom Råd-
bus-Kättens protocoll, deruti värderingsmännen
upptagit fartyget, att vara högst ett år gammalt;
sannolikheten i denna del af herr Actors uppgift,
är alltså att förlikna dermed, som att man upp-
gifvit sig sist år hafva sett och igenkänt det
föremål, som först i år fått sin tillvarelse, och
kanhända ännu ej af densamma hvarken är sedt
elier kändt; och, att oaktadt.den stränga bevak-
niogen, hade likvisst lossning ägt rum omkring
midsommartiden med mera dylikt, hvilket allt ic-
ke lönar mödan att besvara, såsom icke börande
till denna sak; men, om denna, uppgift verkligen
ägt någon grund, och en sådan jakt varit synlig
på så nära båll, att den kunnat igenkännas, så
bar ju dessa Tull-Jakters befäl användt allt för
ringa möda i sitt kall, då de ej med så tillräck-
ligt manskap samt hjelp af rodd (om så erford-
rats) ertappat den misstänkte, och derigenom
underrättat sig om rätta förhållandet; men då
sådant uraktlåtits, avser jag dessa berättelser och
misstankar vara af samma halt, som de, hvarpå
nu detta beslag grundat sig. — Emellertid lärer
ej den, som beskyllningen angår, lemna herr Ad-
vocat-Fiscalen utån åtal derför.
Herr Advocat-Fiscalen tyckes egna sina bemö-
danden endast för att rikta alla möjliga förut be-
gångna brottsligheter i dylika mål uppå mig;
men som jag vid 18 års ålder nu i år genom
denna sjöresa för första gången inträdt i verksam-
bets-lifvet, för att på egen hand utföra ett lofligt
värf för mig och andra, som dertill lemnat mig
sitt förtroende, utan den ringaste tanka eller före-
bråelse att hafva tillämnat någon dylik förbrytel-
se, som nu grundlagt mitt fällande; så skola des-
sa tillvitelser af sig sjelfva återfalla på upphofs-
männen dertill. Och om någon sådan brottslig
gerning verkligen varit föröfvad af andra perso-
ner, ja! till och med om det varit min egen fa-
der, (ehuru efter hvad som bör kunna utrönas ge-
nom de i Tullstyrelsens archiv förvarade hand-
lingar, han, fadren, derföre aldrig varit tilltalad,
än mindre att något sådant brott emot honom
blifvit bevist,) skulle sådant derföre i detta mål,
enligt Lag och rättvisa, kunna lämpas på mig,
som är lika oskyldig i det ena som andra, och öka
skälen för mitt orättvisa dömmande? Då skulle
ju såkerheten för hvarje redlig medborgare hafva
sjunkit till ett ganska ringa värde.
Hvad berr Actor i öfrigt sökt tillämpa i anse-
ende till den under den 27:de Maji observerade
segelslupen, så, i händelse denna berättelse af
Bergnehr eller dess hjelpredor varit med sanna
förhållandet öfverensstämmande, är det likvisst ett
öfverflöd i lagligt hänseende, att genom dylika
gissningar öka sina behof i bevisningsväg. De an-
märkningar herr Actor gjort i anseende till mi-
na berättelser ombord och sedermera inför Dom-
stolen, hvarigenom han söker bortblanda det san-
na och rätta förhållandet, är och blir alltid lika,
då jag förstår frågorna, och svaren blifva riktigt
uppfattade, hvilka öfverensstämma, utom hvad
Rådhus-Rättens protocoll uppfattat på ett enda
ord nära, neml. det, att jag, efter hvad jag för-
stod på frågan om vädret var godt och segelbart
den 24:de och 25:te Maji, svarade: att vädret flere
gånger var godt mellan väderbyarne och synner-
ligast på eftermiddagen, då de så kallade vittnena
voro ombord, men i stället för den meningen
att det var segelbart, sade jag, att det ej var se-
gelbart, och som närmare bevises genom vinden
och den cours jag hade att styra, jemte flera
af mig afgifne och styrkte uppgifter. — Det är
således det enkla ordet ej, som blifvit i denna
mening uteslutet, och som är ett lika uppenbart
och påtagligt fel, (ehuru ännu enklare, och svå-