till del. sig, att lika litet någon är fullkomlig inför konDet ärZen sak, som man aldrig vill lära stens domstol, som någon är fullkomligt rättfärdig inför Gud. För öfrigt kan det ej vara särdeles inbjudande att befatta sig med publicisteriet, då man betraktar den låga ståndpunkt, på hvilken publi-cismen i vårt land för närvarande befinner sig. Den missagtning, hvilken man hos oss hyser för publicismen, är visserligen icke oförtjent. Den grälsjuka, hvilken i en lång följd af år utgjort hufvuddraget i vårt lands publicism, har icke varit Och dessa trätor, för det mesta förda af tandlösa munsärdeles egnad att göra publicismen aktad. nar, hafva icke ägt rum endast emellan de tvenne partier, hvilka till följe af den grundton, hvilken ljuder i deras politiska opinioner, måste vara hvarandras motståndare, utan man har förmärkt fejder äfven inom de tvenne lägren, der de, hvilka bära samma uniform, oupphörligt arbeta på att förminska sina krafter genom öppna dråp eller lönliga mord å hvarandra. Den som vid sådane tillfällen blott kommit ihåg satsen, divide et impera, kunde haft mycket att vinna, men äfven af denna skicklighet har man ej sett spår. Felet är, att uti publicismens stall ej finnas spiltor, hvarigenom vederbörande varit skiljde från hvarandra, hvilket gjort, att de, hvilka varit bundne tillsammans vid en krubba, hafva, till följe af en allt för knapp fodertillgång, måst föda sig den ene på den andres bekostnad, och deraf dessa eviga sparkningar. Huru mången gång har man icke med löje sett skärmytslingarne emellan StatsTidningen, Minerva, Journalen, och hur mången gång har man icke med löje, blandadt med ledsnad, åskådat fäktningarne emellan Argus, Dagligt Allehanda, Aftonbladet m. fl., och senast den emellan Allehanda och Aftonbladet om Skildringarne och de Norrska sakerne, som hotat att bli de s. k. Liberala Tidningarnes Pultava. Så länge detta tillstånd fortfar, skall icke publicismen förmå att göra sig aktad, och under sådane omständigheter skall ingen opinion mägta att tillkämpa sig seger. En allmän vanmagt, så i politiskt som litterärt hänseende, skall födas af detta bellum omnium in omnes, och det politiska och litterära myntet skall oupphörligt försämras blott genom krigsomkostnader. Då vi nu åter draga ut i korståg emot de Saracener, hvilka trampa på konstens helgade graf, önska vi alltså ingenting högre, än att få förblifva oantastade af dem, hvilka med oss strida under samma baneår, ty af striden med dem stannar icke segren inom lägret — den blir Saracenernes, Den Kongliga Teatern öppnades åter, utan att man förmärkte det några andra reformer vidtagits än de, att afficherne blifvit försedde med tryckta border, logerne afdammade och att man låtit stryka salongs-taket. Hade man ej förut låtit så många talanger stryka, så hade sannolikt den sistnämnde reformen ej gjort epok — nu deremot, då blicken så lätt distraheras från scenen på väggar och tak, är det ganska väl att den kan på dessa hvila med välbehag. Äfvenledes lärer olja, af bättre qvalitet Man vet hvilken stor rol oljan spelar i de Österländska än den förr begagnade, vara anskaffad. allegorierne, och med afseende härpå vilje vi hoppas att denna materiella allegori ville bevisa något. Det påstås att fråga skall hafva varit om att Thalia skulle öfverlåtas på passevolance åt Compagnie-Cheferne vid den Kongl. Teatern, hvilket skulle tillgått på så sätt, att de Kongliga och Statsanslagen, Teaterns inventarier och allt hvad dertill hörer öfverlemnades åt Teater-personalen, hvilken ägde att i allt styra och ställa som den godt syntes, under förbehåll blott, att spektaklerne Teatern, lika cl a I Ta cv hävda MATA 21 nd ve oafbrutet skulle fortfara, och att med I andcartece tnatrarna