-och utan något slags brytning, så framt Stor-
thingett ledamöter äro, liksom Hans Maj:t, ia-
nerligt öfvertygade, att det icke kan gifvas någon
tillfredsställelse inom busliga kretsar, någoa sä-
kerhet för staterna, någon inre frihet eller nå-
gon för båda Läaderna hedrande sjelfständighet
i deras förhållanden till Europas öfriga makter,
under hvad regeringssätt dessa än må vara, utan
kärlek for ordningen, utan viljan at vara rätt-
rådige, samt utan åtlydnad af de allmänna och
särskilda lagar, som bjuda både öfver Folken och
öfver deras Regeringar.
På dessa grunder förklarar Kongl. Maj:t:
At oaktadt de här omnämnda tilldragelser,
Konangen älskar att tro S:or-Thingets medlem-
mar vara i grunden lifvade af den önskan, att
bibehilla Norska Folket vid det fullkomligaste
åtvjutande af de garantier, som Grundlagen af
den 4 Nov. 1814 stadgat. Men Hens Moj:t
har med bekymmer funnit, att oansedt 22 för-
flutna år sedan Föreningen med Sverge, oansedt
den inre och yttre fredens välgerningar, samt
den sällhet, som deraf varit en följd, urskilja
Stor-Thingets medlemmar ännu icke med fuil
noggrannhet de rättigheter, som tillhöra Konun-
gen allena, samt dem, som tillkomma Hans
Maj:t och Stor-Thinget gemensamt. Konungen
förväntar likväl, att en på Grundlagens lydelse
stödd uöfoing af bådas åligganden skall aflägs-
na alla framuda villosteg, samt jemna allt slags
missförstånd emellan Statens högsta myndigheter,
som ej böra äga annat syfte, än att gemensamt
medverka till undanröjander af hvarje orättvisa,
till befästande for alltid af den offentliga sedo-
lära, som lyfter Nationerna till en höjd af ära,
hvaraf så många Folk hafva lemnat töredömet
åt verlden.
Konungen betraktar således de nu uppkom-
na tvistefrågor, såsom de der böra blifva nycti-
ga, dymedelst, att en utväg öppoas att gifva
framtida Stor-Thiogs öfverläggoaiugar en lämp-
ligare riktning; och det är 1 denna förhopp-
ning, som Hans Maj:t härmedelst förklarar:
Frågan hvarom nu handlas, är Juridisk och
politisk.
Dess politiska del, tillhör Konungens be-
dömande och åtgärd. I kraft af Grundlagen
ar Han väktare och försvarare af Nationens
rätt. Han är Folkets ständige representant, för
att vidmakthålla dess på Stats-författningen
grundade rättigheter och säkerheter, och det
tillhör Konungen att uppfylla denna bestäm-
melse. Hoöns Maj:t förklarar således: att of-
vannämnde maktpåliggande och allvarliga skål
städse skola förbjuda Honom att medgzifva nå-
got förnärmande eller någon misstydniog, vare
sig af Grundlagen i allmänhet, eller serskilt af
det Kongl. Prerogativet, bvilket utgör en vä
senållig och nödvändig beståndsdel af Natio-
rens garantier och rätugheter,
Då fiågans juridiska del en gång blifvit af-
gjord, tilihörer den icke mera Konungens åt-
gärd, utom i de af Lagen utstakade fall. Mep,
som å ena sidan, frågor yppat sig i afse nde
på Lagstiftande Maktens rättigheter och på Ko-
nungens prerogaliv; samt, å den andra, miss-
förhållanden vppstått emellan allmänna Lagens
föreskrifter rörande Domare-behörighet, och de
i denna bänsigt af Riks-Rätten antagna grund-
satser i strid med lagen, hvilket Konungen ej
kan tillstädja, har Hans Maj:t beslutat ait der-
om, både till grund och till form, öfverlägga
med nästa Lagtima Stor-Thing, och sådant af
det skäl, att sednaste Sior-Thing, såsom sam-
fäld Auvklagare, varit Domare i egen sak.
Konungen anser sig, vara i dubbelt aseende!
förbunden till denna åtgärd, på grund af den
rätt till lagligt hägn, som samtlige Statens em-i
betsmän äga liksom alla andra medborgare, u-
tan att böra utsättas för någon systematisk för-
följelse.
På alla ofvananförda grunder, anbefaller Ko-
nuogen Dess Norska regering att taga under
öfvervägande de ändringar uti reglementet för
Riks-Ratten af den 13 September 18153, som
böra föreslås, helst med hänsigt till Riks-Rätts-
medlemmarnes ansvarighet och till offentligheten
af deras omröstmngar; såsom ock lagen af den
7 Juli 1828, innefattande straffoestämmelser för
CA a ANHOr sh Må Ah, VW a
i
I
I