amma olyckor: och gemensam kärdek för få-,erneslandet, och de Spanska flyktingares vänner i Frankrike kallnade för dem. ! 0 )et manskap, de vapen och penningar, sorn oro ämnade åt Miua, skickades till andra, och öretaget hade icke mera hvarken föreningspunkt, nhet eiler anförare. f Fransyska regeringen kom imedlertid allt dju4 are och djupare in i sin nya politik. Ange-li igen om att lägga kabinettets i Madrid tack1 amh-et till de öfriga Europeiska hofvens, upp; ffrade hon Spaniens sak för siva egna fördelar. 1 )e biträden, som blifvit lemnade Spaniorernue ih ;å deras väg till gränsen, upphörde; de törbölos att lemna de ställen der de uppehöllo ch stränga åtgärder vidtogos mot dem. Resaringen låtsade vara förtretad öfver en overkamhet, hvarill hon sjelf uppmanat, och flyktini. sarne beskylldes att hafva uppgjort revolutionsyrojekter dem de sedermera icke fullföljt. Stränga ! efallningar utgåfvos till lokalautoriteterne, och nången stackars Spamor beröfvades de vapen och den ammunition, han köpt för sina försål1a klädespersedlar. Utan att inlåta mig i dealjerna om dessa bedrofliga förföljelser, skall jag blott citera eit enda faktum, för at visa hvilket dödshugg man gaf åt den Spanska saken. — Då Mina, efter Öfverste Valdes förtviflade beslut, att hellre gå oofver Bidassoa, än låta — afväpna sig af de Fransyska autoriteterna, såg sig nödsakad att räcka honom handen och förena sig med hunom, uppgjorde Mina ena plan för kampanjen, som var på en gång klok och måhäna afgorande. Sedan han: d. 20 Okt. inträngt i Spanien med en liten korps, skulle han ett par dagar inskränka sina operationer till några obetydliga manövrer vid g änsen af Navarra , säker på att genum sitt blotta namn till den punkten draga alla de kungliga trappar, som lågo spridda i de Baskiska provinserna , i Ärragomien och i Navarra. Åtta dagar derefter skulle general Plasencia, soma undertiden samlat alla de på stränderne af Adour spridda flyktingar, intränga i Arragonien, som då var blottadt på truppar, och marchera rakt på Sarazossa , der de liberale i provinsen, med hvilka denna plan blifvit aftald, skulle vara honom till mötes och förena sig med honom. Det gick såsom man beräknat; general Llander förenade trupperne i Arragovien med dem vid Pamplona, för att angripa flyktingarne vid Vera. Men då Mina, på förhand beredd på den motgång, som väntede honom, efter att hafva tillbragt 30 timmar i en bergsklyfta, för att göm ma sig för de mån och de hundar, som blitvit utskickade för att söka upp honom, liksom ge nom eit muaderverk lyckas återkomma öfver Fransyska gränsen, seqvestrerade en underprefekt de vapen, som voro ämnade för Plasencias trupp; hvarigenom så många tappra mäns död och sje!fuppoffring gjordes onyttig, en högst förträMlig plan blef om intet, och ett helt folks befrielse måhända tillbakasattes. Alla dessa facta f årelades i en memoire, som general Lafayette öfverlemnade ät Konungen och ministrarne i början af Novemher 1830. Denna memoire var författad af Hr Mendizabal, som då satt i fävgelse för skuld i London, emedan han uppoff:at allt hvad han ägde på expeditionen till Spanien. I densamma fö-! reställdes Konungen huru orättvis den då nyss utfärdade befaliningen var, att skicka de vid gränsen församlade Spaniorer till det inre af Frankrike, och der stålia dem nnder polisers uppsigt. Mendizabal föreslog, att man väl måtte låta afväpua dem, för att rädda skenet inför de absoutistiska makterna; men fängsla sina gäster —: det finge Frankrike ej. Alla dessa föreställningar, som på det lifligaste understöddes af Lajayette och äfven af Hertigen af Orleans, medförde. dock icke den ringaste verkan. Det blef tvertom dervid, att de mest betydande afde Spanska, flyktingarne af gensdarmer släpades till det inre af Frankrike; och dermed tog detia försa försök till Spaniens befrielse en ända. Temps yttrar vid meddelandet af denna artikel föjande: Hr Viardot kunde bafva tillagt, att Hr Gnuizot gaf 1000 fraves till understöd åt Spanska revolutionskomitden, och att han, i egenskap afj inrikes mnister, skickade befallning till Pretekten i Calais, att låta de Spanska flyktingar, som kommo för att deltaga i expeditionen, fritt inpassera, antingen de vo:o försedda med pass eller ej. — Yuerligare kunde hin hafva anfört, att Hr Guizot, såsom inrikes minister, satte till DD fila ss av of Ja äill Snanien os änNnsandae du