MM GLUUVIUL VI LGIT UUAA GT al SANTI, HU Ivrlallltud
olägenheter, anse vi oss göra konstitutionen en
tjenst i den enda mening, hvari den förtjenar
den ringaste vördnad från vår sida.
Reformvännerne äro långt ifrån att hafva mnå-
got emot olikhet i förmögenhet; tvertom ause
de den såsom en nödvändig följd af saker,
hvilka äro så ädla och nyttiga, att sjelfva sam-
hället och hela mensklighetens lycka hvila på
dem — en följd af de lagar, ur hvilka egen-
doms uppkomst och tillvext härledes. — För att
nationernas välstånd skall stiga, måste motiver
för förvärfvande existera. Mena dessa motiver
anslå mera på somliga menniskor, mindre på
somliga, och alls icke på somliga. Sålunda
måste finnas olika grader af förvärfvande; och
detta är grunden till all oiikhet i förmögenhet.
Och driften dertill kan icke hämmas (i fall det
vore önskligt stt hämma den,) utan att tillika
hämma förvärfvandet och alla de fördelar, som
deraf härflyta.
Men vi lemna åsido det skälet, at wi ej
kunna få andra för oss i högsta grad vigtiga
ting, utan att tillka med dem få ohbkhat i för-
mögenhet såsom i sig sjelf nyttig, såsom orsa-
ken till de herrligasce verkningar. För att haf-
va män af hög själsbildning, måste vi hafva
män, som kommendera sin tid och icke nödgas
att helt och hållet eller till någon del använda
den för sitt uppehälle, med andra ord, vi må-
ste hafva mån af en oberoende förmögenhet.
Och på det vi må ega denna fördel i tillräck-
lig grad, måste de icke vara fåtaliga; de
måste icke utgöra blot en obetydlig del af
folkmassan.) Hvarhelst blott få finnas, som äro
i sådana omständigheter, att de kunna egna sig
åt intellektuella sysselsättningar, der finnes ej
tillräcklig strmulus. En allmänhet, som förmår
värdera skicklighet i dylikt, måste finnas nog
tarik att gifva vigt åt sin aktning, innan en
bevekelsegrund kan uppstå, stark nog att låcka
något betydligare antal menniskor ait underka-
sta sig det långa och mödosamma besväret att
förvärfva kunskaper.
I
Utom detta första och högvigtiga ändamål,
ficnes ett aanat: det måste äfven nödvändigt ges
en m-nniskoklass, som äger ledighet att odla lifvets
förfinaae njutuingar. Detta kan man ej vänta
af menuiskor, som äro upptaguaa af brödbekym-
mer. Et samhälle, bestående af dylika menni-
skor, måste nödvändigt vara sått och ohyfsadt
och hafva en benägenhet att alt mer och mer
blifva det; äfven smaken för snygghet och tref-
nad skulle försvinna i ett dyhkt samhälle. Men
de arbetande klasserna äro böjda för härmning
af sådana, som stå öfver dem i välmåga; och då
de se förfining och vällefnad, förmå de fullkom-
ligt märka deras företräde framför det grofva
och ohyfsade; de förfinas genom härmning, och
det är af ofanilig vigt att 1 hvarje samhälle
hafva för ögonen ett mönster, en måttstock för
uppförandet, ja till och med för husliga beqväm-
ligheter att härma — om icke i materialernas
dyrbarhet, åtminstone i sammansättningen och
I formernas smakfulihet.
Ingenuas didicisse fideliter artes
Emollit mores nec sinit esse feros.
Att vara förtrogen med lifvets förfining, med
det enkla, okonstlade, sanna, är redanett slags
steg på dygdens stråt.
Men då vi sålunda erkänna värdet af olikhet
i förmögenhet, måste vi säga ett ord till före-
kommande af ett vanhgt, men grvoft misstag.
Det är de naturliga, icke de onaturliga olikhe-
I terna i förmögenhet, på hvilka detta ogynnande
omdöme kan lämpas. Med de naturliga ojemn-
heterna i förmögenhet mena vi sådana, som äro
resultatet af de naturliga lagarna för förvärfvan-
de, icke sådana, som härflyta af konstlade band
på de naturliga lagarna för egendoms fördelning
t. ex. alt en man icke får lemna sin förmögen-
het till hvem han vill, eller att den icke skall
ga i lika delning emellan dem, hvilkas, slägt-
skap till honom är hka nära. De olikheter, som
härflyta af denna källa, äro obilliga och skadli-
ga i alla afseenden, hindra de hälsosamma verk-
ningarna af de på okonstlad väg tillkomna o-
likheter oeh verka i öfrigt såsom en sjukdom i
samhällskroppen.
Några betraktelser skola ådagalägga detta; och
det är en sanning, som förtjenar vårt djupasie:
bebjertande.
Första verkan af dessa konstgjorda onaturliga
olikheter är att sammanfösa några få ofantliga
fortuner, som utgöra en fåtalig klass för sig
sjelfva. Vi behöfva blott tänka oss de perso-
ners ställning. hos hvilka dessa massor af eoen-