des beklaga mig, först borde iakttagas innan ja;
allmänneligen framlade de hinder, som uppståt
för mig att uppfylla hvad jag lofvat; men d
det första icke kunnat åstadkommas och de
andra icke utfallit, och välgörenheten, rättvis
obelåten med min tystoed, nästan misstroeend
framkallar mig till redogörelse, så har jag ick
kunnat annat än, på sätt som nu skett och sker
rent och sanningsfullt framlägga det verklig
förhållandet med den inrättning jag uilofvat.
7:o Frågan: Hurudana äro slutligen Tit
DBorgs egna tankar i ämnet? — Tänker har
fortsätta hvad han af allmänheten fått oci!
ännu erhåller biträde till? Kan han det ej
och hvad är orsaken dertill? — Min eger
öfvertygelse i ämnet kan icke vara annan är
missbilligandets jemte hvad :edanjär yttradt i sva:
ret på 4de frågan, och säkert torde ingen för-
undra sig om mina tankar vid danna oförvän-
tade tilldragelse ungefärligen skulle vara der
odlares, som, sedan han uppbrutit och röj
ett stenbundet och vildbeväxt fält, skaffat me-
del till, och med tunga mödor ensamt arbeta
på dess odling, fruktbarhet och utvidgning,
plötsligen ser det inkräktas och frukterna in-
hägnas af främmande händer.
Att således kunna fortsätta hvad resp. all-
mänheten lemnat och framdeles ännu lem-
nar stamboksmedel! tll, ligger för mig nume-
ra utom möjlighetens gräns, om stamboksför-
valtningen efter sitt godtfinnande disponerar des-
sa medel, och om jag sjelf blifver atträngd frår
den krets, der de erhållna medlen skulle använ-
das.
Vare nu detta det enkla men bestämdes
svar, jag å de förebragte frågorne för närvaran-
de är i stånd att lemna!