des beklaga mig, först borde iakttagas innan ja; allmänneligen framlade de hinder, som uppståt för mig att uppfylla hvad jag lofvat; men d det första icke kunnat åstadkommas och de andra icke utfallit, och välgörenheten, rättvis obelåten med min tystoed, nästan misstroeend framkallar mig till redogörelse, så har jag ick kunnat annat än, på sätt som nu skett och sker rent och sanningsfullt framlägga det verklig förhållandet med den inrättning jag uilofvat. 7:o Frågan: Hurudana äro slutligen Tit DBorgs egna tankar i ämnet? — Tänker har fortsätta hvad han af allmänheten fått oci! ännu erhåller biträde till? Kan han det ej och hvad är orsaken dertill? — Min eger öfvertygelse i ämnet kan icke vara annan är missbilligandets jemte hvad :edanjär yttradt i sva: ret på 4de frågan, och säkert torde ingen förundra sig om mina tankar vid danna oförväntade tilldragelse ungefärligen skulle vara der odlares, som, sedan han uppbrutit och röj ett stenbundet och vildbeväxt fält, skaffat medel till, och med tunga mödor ensamt arbeta på dess odling, fruktbarhet och utvidgning, plötsligen ser det inkräktas och frukterna inhägnas af främmande händer. Att således kunna fortsätta hvad resp. allmänheten lemnat och framdeles ännu lemnar stamboksmedel! tll, ligger för mig numera utom möjlighetens gräns, om stamboksförvaltningen efter sitt godtfinnande disponerar dessa medel, och om jag sjelf blifver atträngd frår den krets, der de erhållna medlen skulle användas. Vare nu detta det enkla men bestämdes svar, jag å de förebragte frågorne för närvarande är i stånd att lemna!