SS Og na 2 ÖA PP PP ÖP URI oo Sa
eller emot Norges anspråk att enligt grundlagen
behandlas på fullkomlig jemlikhetsfot, uppstäaller
såsom ett argument, gula regementets för-
hållande vid Liäizen, eller äran af sådana namn
som Liangs och Berzelii.
Hela historien visar att ingenting är ömtåliga-
re än förhållandet mellan federativa stater; att
ibland tvänue sådane, med enahanda samhälls-
former, men olika i styrka och makt, den sva-
gare alltid är mera känslig för sina nationella
rättigheters upprätthållande, ända till sista bok-
stafven, som olikheten i den fysiska styrkan är
större; att detta följaktligen måste är mer inträf-
fa med tvärne stater med olika regeringssätt, då I
den friare staten altid skall bära farhåga för be-
mödandet att s2 något af den andras institutio-
ner sig påtrugade; att nationaljalusierna lättare
än något annat öfvergå till passion, och att om
den mäktigare nationens önskan att bibehålla för-
bundet, år allvarlig, så är också enda medlet
dertill att icke å sin sida visa ett små-
aktigt hegär efter . pohtisk öfverlågsenhet,
genom förhållande från den andra af sådana sa-
ker, som man sjelf förklarar för bagateller.
Vare detta nog sagdt om Jordbrukaren. Att
komma till vår vän David, så glader det oss obe:
skrifligt, att han nu kommit in i Stockholms
Dagblad, och så mycket mera, som vi sjelfve
nu på en tid varit till den grad ohöflige mot
honom, att vi underlåtit införa mellan 20 och 30
uppsatser, hvilka runnit ur hans snilles olje-
kruka, och af hvilka vi derföre nu, om han
tillåter, vilje göra en passande äreskänk åt Dag-
bladet. De bära alla, vi försäkra det, stämpeln
af sitt Qvistofta-ursprung och man får deraf yt-
terligare lära känna såväl Davids egna omstän-
digheter, som brodren Nils Elofs, tillståndet vid
Remmarlöfs kangsgård, antalet af de bysättnings-
utslag framl. Landshöfdingen af Klinteberg ut-
färdat på originalet , med mycket mera.
Det bör vara godt för något hvar att veta,
det Sverge eger en sådan jetwe till stridsman
emot Norrmännen, som vår David. Skulle det
gälla på allvar, behöfver man bara skicka ho-
nom i Lebensgrösse till Norge för att göra slut
å hela kalaset. Den som har kunnat stäfja en
hel folkmängd på Köpanhamns brygga, endast
med sin väldiga bas och sina väldiga armar, (se
en af de anekdoter Hr Professorn berättat om
sig sjelf,) så bör han väl äfven kunna ståfja
Norrmännen; och skulle de icke vilja släppa
honom öfver färjan vid Svinesund, så behöfver
han ju blott sittande i sin Holsteinervagn,
låta bokstäfverna R. L.rulla på tungan, lik-
som ett åskdunder, för att uppväcka pram-
karlen? der, likasom vid Lödeköpinge, och
visa, att det icke duger att mucka. Vi
böre derföre. också fästa uppmärksamheten på,
att hvad som skall göras, bör ske snart,
och meden man har denne man att tillgå; ty
sådana röster komma aldrig mer, det vet
man från Hr Professorns egen mun, sedan den
gången han apostroferade Lunds domkyrka.
Vi hade ämnat att profitera af det nöje Hr
Bosenschölds uppsats i Dagbladet förskaffat oss,
och samtala litet längre med vårt original, då
vi helt oförmodadt från en af Hr Rosenschölds
egna, närmare, intima vänner, hvilken nogsami
kommer ihåg den tid de voro tillsammans ho:
den store Elgen, och ofta med rördt sinne
erinrat sig de Engelska puffarma på Wengbergs
sal, emottaga ett sändebref eller uppsats om Hi
Professorn, hvilken vi här nedan meddela:
Till Red. af Aftonbladet !
Ödmjukligen får jag anhålla om en plats
Tit. tidmng, för efterföljande få och obegripii-
ga rader, till min egen oförgänglige vän, Sver
ges, Skånes, Blekinges, Hallands, Bohus Län
och Dagligt Allehandas upplyste patron , Sun
dets fyrbåk , Qvistoftas auktokrat, Davids själ
Goliaths hamn — Sat sapienti!
Jag ärnar alldeles icke vara mångordig, u
tan vill med min tillskrifoe väns egna ord en
dast taga trenne hufvudpunkter i betraktande
emedan Aftonbladet så utvecklat frågan, att des
utveckling eljest skulle biifva allför vidlyftig
i en tidning; Status coniroversie gommer ja
till den 4de.
i:o Underrättar jag härmed min värde vän, at
bans sednaste snillealster ändtligen funnit väg til
den måhända godaste af alla goda tidn ngar
Stockholms Dagblad. Det har der gjort e
effekt, den endast verkligheten förmår beskrif
va. Likt en majestätisk flod rullar det sig ge
nom trenne ofatta spalter långt in på den fjer