SS Og na 2 ÖA PP PP ÖP URI oo Sa eller emot Norges anspråk att enligt grundlagen behandlas på fullkomlig jemlikhetsfot, uppstäaller såsom ett argument, gula regementets förhållande vid Liäizen, eller äran af sådana namn som Liangs och Berzelii. Hela historien visar att ingenting är ömtåligare än förhållandet mellan federativa stater; att ibland tvänue sådane, med enahanda samhällsformer, men olika i styrka och makt, den svagare alltid är mera känslig för sina nationella rättigheters upprätthållande, ända till sista bokstafven, som olikheten i den fysiska styrkan är större; att detta följaktligen måste är mer inträffa med tvärne stater med olika regeringssätt, då I den friare staten altid skall bära farhåga för bemödandet att s2 något af den andras institutioner sig påtrugade; att nationaljalusierna lättare än något annat öfvergå till passion, och att om den mäktigare nationens önskan att bibehålla förbundet, år allvarlig, så är också enda medlet dertill att icke å sin sida visa ett småaktigt hegär efter . pohtisk öfverlågsenhet, genom förhållande från den andra af sådana saker, som man sjelf förklarar för bagateller. Vare detta nog sagdt om Jordbrukaren. Att komma till vår vän David, så glader det oss obe: skrifligt, att han nu kommit in i Stockholms Dagblad, och så mycket mera, som vi sjelfve nu på en tid varit till den grad ohöflige mot honom, att vi underlåtit införa mellan 20 och 30 uppsatser, hvilka runnit ur hans snilles oljekruka, och af hvilka vi derföre nu, om han tillåter, vilje göra en passande äreskänk åt Dagbladet. De bära alla, vi försäkra det, stämpeln af sitt Qvistofta-ursprung och man får deraf ytterligare lära känna såväl Davids egna omständigheter, som brodren Nils Elofs, tillståndet vid Remmarlöfs kangsgård, antalet af de bysättningsutslag framl. Landshöfdingen af Klinteberg utfärdat på originalet , med mycket mera. Det bör vara godt för något hvar att veta, det Sverge eger en sådan jetwe till stridsman emot Norrmännen, som vår David. Skulle det gälla på allvar, behöfver man bara skicka honom i Lebensgrösse till Norge för att göra slut å hela kalaset. Den som har kunnat stäfja en hel folkmängd på Köpanhamns brygga, endast med sin väldiga bas och sina väldiga armar, (se en af de anekdoter Hr Professorn berättat om sig sjelf,) så bör han väl äfven kunna ståfja Norrmännen; och skulle de icke vilja släppa honom öfver färjan vid Svinesund, så behöfver han ju blott sittande i sin Holsteinervagn, låta bokstäfverna R. L.rulla på tungan, liksom ett åskdunder, för att uppväcka pramkarlen? der, likasom vid Lödeköpinge, och visa, att det icke duger att mucka. Vi böre derföre. också fästa uppmärksamheten på, att hvad som skall göras, bör ske snart, och meden man har denne man att tillgå; ty sådana röster komma aldrig mer, det vet man från Hr Professorns egen mun, sedan den gången han apostroferade Lunds domkyrka. Vi hade ämnat att profitera af det nöje Hr Bosenschölds uppsats i Dagbladet förskaffat oss, och samtala litet längre med vårt original, då vi helt oförmodadt från en af Hr Rosenschölds egna, närmare, intima vänner, hvilken nogsami kommer ihåg den tid de voro tillsammans ho: den store Elgen, och ofta med rördt sinne erinrat sig de Engelska puffarma på Wengbergs sal, emottaga ett sändebref eller uppsats om Hi Professorn, hvilken vi här nedan meddela: Till Red. af Aftonbladet ! Ödmjukligen får jag anhålla om en plats Tit. tidmng, för efterföljande få och obegripiiga rader, till min egen oförgänglige vän, Sver ges, Skånes, Blekinges, Hallands, Bohus Län och Dagligt Allehandas upplyste patron , Sun dets fyrbåk , Qvistoftas auktokrat, Davids själ Goliaths hamn — Sat sapienti! Jag ärnar alldeles icke vara mångordig, u tan vill med min tillskrifoe väns egna ord en dast taga trenne hufvudpunkter i betraktande emedan Aftonbladet så utvecklat frågan, att des utveckling eljest skulle biifva allför vidlyftig i en tidning; Status coniroversie gommer ja till den 4de. i:o Underrättar jag härmed min värde vän, at bans sednaste snillealster ändtligen funnit väg til den måhända godaste af alla goda tidn ngar Stockholms Dagblad. Det har der gjort e effekt, den endast verkligheten förmår beskrif va. Likt en majestätisk flod rullar det sig ge nom trenne ofatta spalter långt in på den fjer