börjas den 11 dennes. Det har väl sagts, att ministrarne ärnade uppskjuta demna session till Januari , men sådant är likväl ännu icke officielt tillkännagifvet. Tvertom börjar man tro, att de afstått från denna plan, och äro betiänkta på att efterkomma nationens önskningar , införa mera sparsamhet i allmänna hushållningen, afstå från det förstörande lånesystemet, och öfverhufvud gå reformvännernas önskan till mötes. Några af-oppositionsmännen hafva äfven förklarat , att, om detta skedde, voro de beredvilliga, att på allt sätt anderstödja styrelsen, hvarigenom således farhågan för en revolution och dess vådor skulle försvinna. Den 27 Augusti hölls i Lissabon en sammankomst af ett stort antal Engelska och andra främmande officerare, som stått i Don Pedros tjenst , för att öfverlägga om besvarandet af en artikel i den miniteriella tidningen Revista, hvari påståtts, det ingen utlänning mera fanns, hvars rättmätiga fordringar regeringen icke tillfredsställt, och hvari man sökte kasta skugga på de bevekelsegrunder, . som förmått de flesta af dem att träda i Portugisisk tjenst. Man beslöt en kraftig vederläggning af artikeln; men ett annat förslag, att sända en deputation till Prims Ferdinand, såsom armeens öfverbefälhafvare, och tilställa honom ett memoir till Drottningen, hvari de främmande officerarnes anspråk ådagalades , öfvergaf man likväl, på den Fransyska Öfversten Lucottes förståndiga anmärkning , att närvarande tidpunkt icke vore lämplig härtill, i anseende till den rådande jäsningen i sinnena, hvilken kunde förmå ministrarne att tillag3a församlingen ett politiskt ändamål, som den likväl aldeles icke egde. Under öfverläggningarr.e islopp den bedröfliga nyhet, ett en Fransysk officer, som stolthet och granalagenhet afhållit ifrån att anropa andras bjelp, af brist och maktlöshet nedfallit död på gatan! iSchweltz. Den förteckning som presiderande kantonen Bern skickat till de andre kantonerne på de Alyktingar som komma att, till följe af Frankrikes och den ;heliga alliansens begäran, utdrifvas ur Sehweitz, innehåller 136 namn. Af dessa flyktingar äro 22 Bäjrare, 13 Italienare, 10 Preussare, 10 från Hessen Darmstadt, 10 Wärtembergare, 9 från Baden, 8 från Kurhessen, 7 från Frankfurt, 6 Polackar, 3 Hanoweraner, 3 Danskar (från Schleswig Holstein), 4 Sachsare, 2 från Nassau, och en från Braunschweig. För 25 har man ej kunnat uppgifva hvad land de tillhöra. Af dessa flyktingar äro 28 siudenter, språklärare eller litteratörer, några få militärer, resten handtverkare. — Knappt. en femtedel af hela antalet lärer tillhört det s. k. unga Tyskland. Det märkliga och besynuerliga förhållande har nu kommit i dagen, att Fransmannen Conseil, som Hertigen af Montebello angaf såsom en högst farlig person och begärde att han mitte förvisas från Schweitz, är ingenting mer och ingenting mindre än Hr Montebellos egen spion der i landet, men som lärer förplumpat sig på något sådant sätt, att hans patron icke längre kunde begagna honom. Till bevis på huru erkänsam Metternich är för Molds intagande i Fransyska kabinettet, kan anföras, att förste sekreteraren vid Ostorrikiske missionen i Schweitz, Grefve Götze, som vic ett bord i Bern yttrat sig något fritt om H: Montebello, blifvit rappellerad, sedan Montebel. lo klagat på honom hos Metternich. Landtlagen slutades d. 10 dennes.