(Insändt.) Något om Kollektoch Siamboksmedel Det allmänva medlidandet påkallas ofta a församlingar, som ärna nybygga eller reparer: sma kyrkor. — Rättmätiga äro merendels de ras anspråk på kollektoch stamboksmedel, e buru man måste erkänna, att missbruk äfver härutinnan förekomma. — Det är likväl iek om billigheten af dylika samimanskott. här ä fråga, utan om dessa medels fördelning. Grund: orsaken till regenternas bifall, att öfver hel riket söka en sådan hjelp, var visserligen at de mindre ben:edlade skulle erhålla lindring och icke, såsom nu för tiden stundom hände vid dylika företag, nödgas gå ifrån gård oci grund. Då likväl numera vid dessa medels ut delning fattiga och rika erhålla hka andelar proportion efter hvars och ens byggnadsskyl dighet, så tyckes eit sådant förhållande var: stridande emot rättvisa och billighet. Att jaj må anföra ett aexempel, så blef for några å sedan en kyrka inom det stift der jag är boende uppbygd af en församling, hvarest en Grefv och Hof-Marskalk samt ett Bergsråd, som hvar dera anses ega öfver en half nullion Riksdaler hade bruk och flera hemman. Dessa herra höllo visst tillgodo sin ande af de till församlipgen insamlade kollektoch stiamboksmede och voro den gången nog mäktiga allmosehjon. Sådana exempel gifvas i öfverflöd oci derlöre synes det billigt, att de fattige, uch en dast de, borde komna i fråga vid sådana medels utdelning. Kunde icke, till exempel, inom hvarje kyrkobyggande församling mnedsättas er Komitce, hvilken klassificerade dem , som til medlens åtnjutande borde blifva berättigade, uti trenne afdelningar: behöfvande, mera behötvande och mest behöfvande. Då nu medier blifvit 1nsamlade, vore lätt att emellan dem göra en fördelning, så att hvar och en finge mnågorlunda bjelp. Manne ej sedermera månger fattig skulle med mera glädje och förnöjelse : den nya eller föryngrade helgedomen sjunga der Eviges lof? Medlidsam.