icke kan annat än nedsätta både det inflytande och den värdighet pressen bör äga, serdeles när den pågår emellan publicister, som förut ansetts hafva samma tendens eller samma mål för sitt sträfvande. Att vi å vår sida haft allvar med denna önskan, hvilken annars ofta yttras af båda de stridande partierna uti fejder med pennan, utan att någondera vill släppa sista ordet, bevisas deraf, att vi i förra veckan i detta blad meddelade en artikel af Hr Dalman, wil försvar för dess frappanta ombyte af opinion rörande striden om Skildringar ur det inre af dagens historia, utan att dervid yttra en enda anmärkning, ehuru striden till icke obetydlig del angått äfven detta blads utgifvare. Hr Dalman kunde så mysket mindre misskanna, att en önskan att förskona publiken för vidare debatter på ett sådant fält, der åtminstone vi icke skulle känna något nöje af en seger, var enda drif-fjädern till denna tystnad, som Herr Dalman, på vår genom tredje man framställda begäran, sjelf hade uteslutit några i uppsatsen till en början förekommande uttryck, hvilka voro af den natur, att de nödvändigt skulle provocerat till ett gensvar ifrån vår sida. Dessa goda auspicier till fred inneburo dock endast ett kort stillestånd. Längre än till i Lördags har Hr Dalmans tidning, Dagligt Allehanda, icke kunnat hilla sig. Efter några reflexioner angående den Norska frågans nuvarande ställning, hvilkas egentliga mening och innehåll vi måste tillstå, det vilicke rätt begripa, men hvilka Allehanda kailar sin upprepade trosbekännelse, följer nemligen åter ett nytt utfall emot Utgifvaren af Aftonbladet persouligen. Den upprepade trosbekännelsen förmäles nemligen måhända :skola afslöja halten af de, i anledning af Dagligt Allehandas uppträdande i de Norska sakerna, för Dagligt Allehandas Redaktions så väl en?skilda som politiska karakter förnärmande slutföljder, dem Red. af Aftonbladet, ehuru un?der försäkring om sin egen motsatta öfvertygelse, samt de uppriktigaste uttryck af enskild vänskap, likväl aktat nödigt, att för sin . större allmänhet framställa, å propos af en fullkomligt enskild polemik mellan författaren af Skildringarna och den recensent af hans arbeten, som tillika råkar vara medlem af Dagl. Allehanda Redaktionen; — hrarefier Allehanda frågar. om detta förfarande (å Afionbladets sida), måhanda endast var följden af en ullfällig förbittring öfver något Dagligt Allehandas upträdande i någon sak, som ömare än vanligt låg Aftonbladets utgifvare enskildt om hjertat? Anmntiagen äro vi icke i stånd att fatta det Svenska språkets mening, eller också ligger i nu citerade period så tydligt som möjligt den tvåfaldiga insinuationen emot Red. af Aftonhbladet, att nafva handlat falskt och dubbelt emot Utg. af Dagligt Allehanda, och att i polemiken om de Norska frågorua hafva varit ledd af enskilda rotiver. i Dessa insinuationer äro utan tvifvel af en skäligen graverande art. Omständigheter förekomma dock, som gifva någon anledning att icke taga dem så hårdt efter bokstafven. Hela allmänheten, utom Dagligt Allehanda, minnes nemligen, att polemiken mellan oss och berörde blad i de Norsk asakerna hade varat en hel månad, och redan var slutad, innan dem nya upplagan af Skildtingarna ens utkom, än mindre hade blifvit recenserad, och att de slutföljder vi förmenas hafva dragit i anledning af Ailehandas uppträdande i de Norska sakerna, således omöjligen kunde, såsom redan dragna, hafva skett apropos af något som först ef:eråt inträffade. — Att Dagligt Allehanda tillåter sig en sådan slutföljd, eller huru man vill kalla det, väcker verkligen någon förundran, likasom den andra uppgiften, att polemiken om Skildringarna skulle varit fullkomligt enskild emellan dessas författare och reeensenten i Allehanda, då andra likväl hafva i friskt minne, det recensionen till en hufvudsaklig del gick ut derpå, att framställa såsom något på en ofördelaktig sida karakteristiskt hos Aftonbladets utgifvare, att denne, (under reservation i afseende på frågan om en del af teckningarnes opartiskhet), fällt om författarens talarg precist samma omdöme, som Dagligt Allehanda tillförene, icke en utan många gånger, i vida amplare ordalag yttrat. Dessa omständigheter gifva OSS, såsom nyss nämndes, visserligen någon anledning att hoppas det Dagligt Allehanda, när det hinner draga sig dem till minnes, skall ån