icke kan annat än nedsätta både det inflytande
och den värdighet pressen bör äga, serdeles
när den pågår emellan publicister, som förut an-
setts hafva samma tendens eller samma mål för
sitt sträfvande. Att vi å vår sida haft allvar
med denna önskan, hvilken annars ofta yttras
af båda de stridande partierna uti fejder med
pennan, utan att någondera vill släppa sista or-
det, bevisas deraf, att vi i förra veckan i detta
blad meddelade en artikel af Hr Dalman, wil
försvar för dess frappanta ombyte af opinion röran-
de striden om Skildringar ur det inre af dagens
historia, utan att dervid yttra en enda anmärkning,
ehuru striden till icke obetydlig del angått äf-
ven detta blads utgifvare. Hr Dalman kunde
så mysket mindre misskanna, att en önskan
att förskona publiken för vidare debatter på ett
sådant fält, der åtminstone vi icke skulle kän-
na något nöje af en seger, var enda drif-
-fjädern till denna tystnad, som Herr Dalman,
på vår genom tredje man framställda begäran,
sjelf hade uteslutit några i uppsatsen till en
början förekommande uttryck, hvilka voro af
den natur, att de nödvändigt skulle provocerat
till ett gensvar ifrån vår sida.
Dessa goda auspicier till fred inneburo dock
endast ett kort stillestånd. Längre än till i
Lördags har Hr Dalmans tidning, Dagligt Alle-
handa, icke kunnat hilla sig. Efter några re-
flexioner angående den Norska frågans nuva-
rande ställning, hvilkas egentliga mening och
innehåll vi måste tillstå, det vilicke rätt be-
gripa, men hvilka Allehanda kailar sin uppre-
pade trosbekännelse, följer nemligen åter
ett nytt utfall emot Utgifvaren af Afton-
bladet persouligen. Den upprepade trosbe-
kännelsen förmäles nemligen måhända :skola
afslöja halten af de, i anledning af Dagligt
Allehandas uppträdande i de Norska sakerna,
för Dagligt Allehandas Redaktions så väl en-
?skilda som politiska karakter förnärmande slut-
följder, dem Red. af Aftonbladet, ehuru un-
?der försäkring om sin egen motsatta öfver-
tygelse, samt de uppriktigaste uttryck af en-
skild vänskap, likväl aktat nödigt, att för sin
. större allmänhet framställa, å propos af en
fullkomligt enskild polemik mellan författaren
af Skildringarna och den recensent af hans ar-
beten, som tillika råkar vara medlem af Dagl.
Allehanda Redaktionen; — hrarefier Allehan-
da frågar. om detta förfarande (å Afionbladets si-
da), måhanda endast var följden af en ullfällig
förbittring öfver något Dagligt Allehandas up-
trädande i någon sak, som ömare än vanligt
låg Aftonbladets utgifvare enskildt om hjertat?
Anmntiagen äro vi icke i stånd att fatta det
Svenska språkets mening, eller också ligger i
nu citerade period så tydligt som möjligt den
tvåfaldiga insinuationen emot Red. af Aftonhbla-
det, att nafva handlat falskt och dubbelt emot
Utg. af Dagligt Allehanda, och att i polemiken
om de Norska frågorua hafva varit ledd af en-
skilda rotiver. i
Dessa insinuationer äro utan tvifvel af en
skäligen graverande art. Omständigheter fö-
rekomma dock, som gifva någon anledning att
icke taga dem så hårdt efter bokstafven. He-
la allmänheten, utom Dagligt Allehanda, min-
nes nemligen, att polemiken mellan oss och
berörde blad i de Norsk asakerna hade varat en
hel månad, och redan var slutad, innan dem
nya upplagan af Skildtingarna ens utkom, än
mindre hade blifvit recenserad, och att de slut-
följder vi förmenas hafva dragit i anledning
af Ailehandas uppträdande i de Norska saker-
na, således omöjligen kunde, såsom redan
dragna, hafva skett apropos af något som
först ef:eråt inträffade. — Att Dagligt Allehanda
tillåter sig en sådan slutföljd, eller huru man
vill kalla det, väcker verkligen någon förundran,
likasom den andra uppgiften, att polemiken om
Skildringarna skulle varit fullkomligt enskild
emellan dessas författare och reeensenten i Al-
lehanda, då andra likväl hafva i friskt minne,
det recensionen till en hufvudsaklig del gick ut
derpå, att framställa såsom något på en oför-
delaktig sida karakteristiskt hos Aftonbladets
utgifvare, att denne, (under reservation i afse-
ende på frågan om en del af teckningarnes o-
partiskhet), fällt om författarens talarg precist
samma omdöme, som Dagligt Allehanda tillföre-
ne, icke en utan många gånger, i vida ampla-
re ordalag yttrat. - Dessa omständigheter gifva
OSS, såsom nyss nämndes, visserligen någon
anledning att hoppas det Dagligt Allehanda, när
det hinner draga sig dem till minnes, skall ån-