I troendet Ul: hans ledning al allarerne vari
så stadgadt, det ingen kreditor drog i betän-
kande med honom inlåta sig, äfven i så be-
tydliga transaktioner som dem, hvilka til
Joch med i sista dagarne före hans afress
egt rum;
4:0 att ehvad afsigten än varit med min
sons afresa till utrikes ort, jag likväl derom
licke egt den ringaste kännedom, och att, då
kreditorerne, dagen efter denna afresa, eller
den 28 sistl. Dec. tillkännagåfvo sig inne-
hafva förbindelser, som med samma dag till
betalning förföllo, jag genast eller den 29 i
samma månad inför Rådhusrätten anmälte
förhållandet och förklarade mig villig, att i
öfverensstämmelse med kreditorernes önskan
afträda boet. Jag har följaktligen allt ifrån
det ögonblick jag misstänkte boets tillstånd,
hvarken sjelf vidtagit eller låtit vidtaga nå-
gon åtgärd, som kunnat förnärma kreditorer-
nes rätt, atan tvärtom har jag gjort allt
hvad mig varit möjligt för att upprätthålla
den.
I afseende åter på den mig till last förda
förflyttning af min sons Johan Lidbäcks lös-
egendom, får jag ödmjukast fästa Höglofl.
Kongl. Hofrättens uppmaårksawhet derpå:
5:o att icke något af samma lösegendom
är uppgifvet uti min den 13 sist. Jan. inför
Rådhusrätten beedigade stat. Med denna
ed har jag följaktligen redan då styrkt, att
nämnde lösegendom icke tillhörde rig eller
min koukurs-massa;
6:0 att ingen lag ålägger en cessioaant att
till sine kreditorer uppgifva annan egendom
än den han sjelf eger, samt att ingen lag
följaktligen förbjuder att till rätta egaren
återställa hvad annan person tillhör, cm än
det vid cessionstillfället finnes qvar i Loet.
— Konkurslagen belägger derföre endast
den gäldenär med ansvar, som till kredito.-
rernes förfång förskingrar sin, det vill säga,
konkurs-massans egendom;
7:0 att jag, i öfverensstämmelse med hos-
fogade bevis af den 22 sistl. Jan., med go-
de männens minne och samtycke förvaltat
Stekens och Gunnaryds egendomar, äfven ef-
ter cessionen, och trodde jag mig, i grund
af detta förvaltningsuppdrag, icke allenast
berättigad utan ock skyldig att från stället
förfiytta hvad dit rätteligen ej hörde, syn-
nerligast som deribland äfven var kreatur,
med hvars utfodring i närvarande årstid,
jag icke ansåg massan böra belastas.
S:o att flere vid Rådhusrätten afhörde
vittnen edeligena intygat, det ifrågasatte lös-
egendom tillhörde min son Johan Lidbäck,
och att jag om denna egendoms förflyttning
redan långt före cessionen gifvit ordres, e-
huru verkställigheten ej skett förrän efteråt;
att det likaledes är genom vittnen upplyst
det de omnämnde kistorne, hvilka också till-
körde bemälte min son, icke innehöllo an-
nat än dels 10 skålp. ull, som han redan
förliden höst köpt af mig, och dels någre
mig och mine döttrar tillhörige sämre klä-
despersedlar eller rättare trasor, som, då e-
gendomen skulle af gode männen invente-
vas, jag icke ansåg böra ligga för allmän å-
skådning, samt dels något annat gammalt
skräp, hvars beskaffenhet jag icke kände, e-
medan rmip son sjelf innehade nyckeln till
den kista, hvaruti detta skräp förvarats, allt
sedan min son afflyttade från Gunnaryd;
g:o att, ehuru min son Johan Lidbäck
redan långt före cessionen godtgjort så väl
förenägnde ull, som ock den till henom af-
förde en tunna ärter, har likväl kontanta
beloppet för dessa varor, äfvensom för den
omnämnda frukten m. m. kommit konkurs-
massan tillgodo och blifvit redovist uti min
till gode männen aflemnade och uti Råd-
busrättens protokoll intagna räkning, för den
tid jag förvaltat lemmanet Stieken, och får
jag tillika erirra: att de 10 tunnor ärter
jag uti min stat uppgifvit, oafkortadt fun-
nits. qvar på Steken: och derstädes blifvit af
gode mäpnen, på sätt bifogade protokoll upp-
lyseF, på auktioh försålde, samt att följakt-