Till Kongl. Maj:ts och Rikets Höglof!.
Götha Hof-Rätt!
Med fulltöljd af mine förut hos Kongl.
Hofrätten anförde besvär emot Götbeborgs
Rådhusrätts, under handläggning af handels-
firman C. Lidbäcks Enka Uomp:s kon-
kurssak, den 27 sistl. Febr. meddelte utslag,
hvarigenom jag, efter påstående af gode
männens ombud, herr vice Häradshöfdingen
Göök, blifvit samma dag införd i allmänt
häkte, får jag, som nu först utbekommit of-
vannämnde beslut, detsamma, jemte de i
målet förde Protokoller, till Kongl. Hof-
rätten öfverlemna, samt tillika i ödmjukhet
lemna följande utveckling af min klagan:
Få personer torde, så alldeles oskyldigt
som jag, blifvit hemsökte af olyckan och
förföljelsen. — Icke nog att jag, utan att
sjelf hafva gjort någon skuld, frivilligt upp-
offrar all min egendom, mitt lugn och :alla
mina förhoppningar för framtida bergning,
för att dermed godtgöra de förluster, som
Herrar kreditorer uti handelsfirman C. Lid-
båcks Enka Comp:s konkurs möjligen
kunna komma att vidkännas, i och för trans-
aktioner dem de ingått med berörde bhban-
delsfirmas ombud, utan att derom ens till-
säga, mindre rådföra mig, och utan att jag
derom egt den ringaste kännedom; — icke
nog att jag fålt vidkännas den för moders-
hjertat mest smärtsamma lidelse, nemligen
den, att .se en älskad son, hvilken genom
kunskaper, stadga och skicklighet i handels-
affärer tillvunnit sig förtroende, så väl här
på orten, som på flere af de mest betydiiga
utrikes handelsplatser, samt utgjort föremå-
let för mina gladare förhoppningar, blifva,
ehuru behörigt förpassad, fråu utrikes ort
reklamerad, arresterad och härstädes, såsom
den störste missdådare, så strängt i häkte
förvarad, att under en längre tid, hvarken
hans moder eller syskon fått se eiler sam-
tala med honom; — icke nog att några af
Götheborgs Tidnings-redaktörer, med förbi-
seende af sanniog och rätt, sökt inför publi-
ken vanställa och till det värsta förtyda
hvarje, äfven mest oskyldig, handling, samt
såluuda till allmän vanära framställa ett
namn, som ända hittills varit frägdadt och
välkändt — ett förfarande, hvarigenom jag
blifvit beröfvad äfven det, visserligen ej öf-
verdrifna anspråk, som den olycklige annars
vanligen eger, att af allmän medömkan nju-
ta någon tröst uti oförtjente och smärtfulle
lidanden; — icke nog att både löften och
stränga hoteiser blifvit använde, för att brin-
ga mig till det, för modershjertat onaturli-
ga, och för menskligheten afskyvärda steg,
att inför domstol uppträda såsom mitt eget
barns auvgifvare och bödel, samt i sådant
afseende uppdikta ett bolagsförbållande,
som honom och mig emellan aldrig egt rum,
och som, då sanningen deraf borde lika med
alla andra mina uppgifter edeligen fästas,!
skulle: tillika göra mig till menederska, och
sålunda tvinga mig att uppoffra, icke alle-
nast samvetets lugn här i tiden, utan äfven
hoppet om ett sällare lif i den tillkommau-
de — nej! ännu var ej lidelsens kalk ut-
tömd, åfven sista droppan skullz förtära
mig. — Den fördämning, som civilisationen
bildat inom samhället, — som begreppet
om mannens värde och ädlare bestämmelse
hittills upprest mot chikanen och hämde-
begäret, till försvar för den svaga och
värnlösa qvinnan — äfven denna fördäm-
ning skulle genombrytas — äfven den tröst!
jag kunde bämta af andras öfvertygelse om
min oskuld, sökte man bestrida mig. —
Det var ej nog att se mig digna under
tyngden af de svåraste olyckor — man ville
äfven att jag skulle synas brottslig. — En
oskyldig åtgärd, att från mitt bo låta af-j.
skilja en obetydlig del af hvad som ickel:
utgjorde min, och följaktligen icke eller kun-
de blifva konkurs-massans egendom, blef,l:
oaktadt denna åtgärd icke verkställdes,!
hvarken i hemlighet eller af mig, utan helt
öppet och af konkurs-massans eget tjenste-
folk, samt i följd af den förvaltningsrätt
massans gode män åt mig uppdragit, likväl
inför domstol rubricerad såsom ett förnär-
mande af kreditorernes rätt. och iag, som