Article Image
Carl II:s formulär, med militärer i harnesk, och framskridande mellan leder af soldater, bildade efter den nya tidens sed; klockors klang, blandadt med kanonernas dån; Lorder i sina mantlar med hermelinsbräm, precist som 1601, och kragar af de modernaste frackar, som titta fram ofvantill, och blankade stöflor dernere; gamla sekreterare, som nästan digna under tyngden at ofantliga peruker, liknande dem, hvarom Milton talar i sina pamfletter, och, helt nära dem, damer med svajande plymer, blixtrande diamanter, i hela glansen af den praktfullaste toilett. Hvad skall jag vidare säga? Det är ett virrvar afalla tider, ett Babel af alia kostymer, en maskerad, knappt värdig alfvarsamma män, som stå i spetsen för en af jordens mäktigaste nationer.) Dörrarne till Ofverhuset öppnades först vid middagstiden, och redan var trängseln ofantlig. Salongen ar liten, temligen dåligt eklärerad, utan prydnader och sirater. Den bildar en aflång fyrkant, i hvars fond, dit dagen knappt kan tränga, thronen reser sig. Framför densamma ser man en lång divan, på hvilken Husets spira ligger, samt ullsäcken. På den sednare sätter sig Lordkanslern med sin allongeperuk. — Till höger och venster ser man röda bänkar, utan ryggstöd. Midt i rummet höjer sig ett slags byrå, lik altaret i en synagoga. Ett skrank, tvärs öfver salen, mot nedra ändan, delar rummet i tvenne afdelningar, af bvilka den ena är ganska liten. — Det är blott Ofverhusets lokal, som Konungen beträder vid parlamentets öppnande eller prorogerande. Öfverhuset öppnade sin session såsom vanligt; men i det ögonblick presidenten mträdde, voro platserne redan upptagna af välklädda damer, som suto på de honom närmast stående bänkarne. Monarken fick således rikta sitt tal nästan blott till damerna. En motion af Lord Lyndhurst och tvenne budskap från Underhuset hade upptagit sessionen ända till det ögonblick, kanonerna och trumpeterne förkunnade Konung Williams ankomst. Lordkanslern reste sig upp, för att taga emot honom. Lord Mellbeurne följde honom, och flera andra af Lorderne förrättade de funktioner, de vid detta tillfälle hade att uppfylla såsom kronans stordignitärer. Jag hade sett Konungen i sin praktfulla statsvagn, och jag tillstår att jag hade svårt för att känna igen honom i den nya kostym, man satt på honom i Husets toilettrum, innan han trädde in i salen. I vagnen höll han sig rak , och nu kunde han knappt gå under bördan af sin konungadrägt och sina insignier. Kronaa föll nästan ned öfver ögonen , och uuder den tunga ermelinsmanteln, från !ett annat århundrade, f(ramstucko häns spurisktewoch hvita sommarbyxor. För öofrigt gör han sig alldeles intet besvär att spela sin role väl; ingen tyckes vara mera besvärad af dagens etikett än han. Ian småler, ser flyktigt omkring sig, reder sig väl uo gånger till att läsa opp sitt tal, och då det är gjordt, synes han liksom fråga : är det nu slut med dagens tunga? -— Imedlertid visar sig här konunogadömet i sin glans. Ingenstädes finuer den representativa monarkien ett fullständigare mönster och symbol. I samma stund Konung William inträder, resa sig alla upp, och ingen sätter sig förrän han befallt det. Man väntar på Underhusets ledamöter, som fått tillsägelse att infiona sig vid skranket. Der finnes inga stolar, och de få icke träda innanför skranket. De inträda, anförde af Talmannen, som är klädd i sin mantel, med Jång peruk och stor värja vid sidan. Dieu vous beniss2, seigneur! säger han till Konungen, och H. Maj:t nickar på hufvudet. De öfrige ledamöterne af Underhuset bära vanlig dragt, frackar och öfverrockar, med ett ord, deras toilett är ganska vårdslös; somliga til! och med, som gått till fots i regnet, hafva hvarken låtit göra rock eller stöflor rena Talaren uppläser en oration, öfverlemnar åt Konungen till sanktion några biller, som gålt igenom i sista sessionen. Derpå uppräknar han några af de sumreor i budgeten, som Underhuset beviljat. Då han slutat, söger Konungen på Norrmannisk Franusyska: Je remercie mes loyaux sujets, Jj accepte leur benevolence, et ainsi le veux. Vid hvarje bill uppläser en af sekreterarne titeln, en annan sekreterare gör en djup bugning för

23 september 1836, sida 3

Thumbnail