uv TÄRSUdASHaAl al, HFITIOIR AVRUNATED AUMMdg
utnämnde, ordinarie domare och civila embets-
män. Borgareståndet genom rättighet för ma-
nufakturister och fabriksidkare på landet, at
med närmaste stad deltaga 1 riksdagsmannaval
och att äfven sjelfve kunna väljas, samt Bonde-
ståndet med säteri samt rå och rörs hemmans-
egare af allmogen. Det var ej svårt att förutse,
hvad som:också inträffade, eller att detta förslag
förföll med undantag af det om manufakturisters
och fabriksidkares på landet inträde i Borgare-
ståndet, i fråga hvarom voieringspropositioner
så sinnrikt af konstitutionsutskottet uppställdes,
att Borgareståndet emot sin vilja blef bragt att
voiera derom i förstärkt utskott, der det natur-
ligtvis skulle förlora. Tilläfventyrs bör man
häruti finna förklaringen till den kraftyttring
hos Borgareståndet att sedermera undandraga sig
deltagande uti hvarje omröstning öfver alla så-
dana af utskottet uppgjorde voteringsproposi-
tioner, deruti Ståndets serskilda tanka icke blif-
vit inrymd. Det visar sig sålunda huru en
oformlighet genast föder en annan. Emedlertid
ar nu frågan om Borgareståndets förstärkande
med manufakturister och fabriksidkare å landet
den enda föramdring i representationen , som
hvilar beredd till afgörande vid nästa Riks-
dag, då den sannolikt faller genom förka-
stande i Borgareståndet, särdeles som detta
stånd äfven då torde finna olämpligt , att duet
ensamt skall blifva ytterligare inympadt och det
just med sådana personer, hvilkas förhållande
till städerna icke är eller treligen dessförinnan
blifver. tydligen bestämdt, utan såsom hittills
fullkomhgt beroende af godtycket för dagen.
Oaktadt de högljudda rop, som före och under
riksdagen låto sig höra om en ingripande för-
ändring af vårt representationssätt, och oaktadt
många riksdagsmän, åtminstone inom Riddar-
skapet och Adeln samt Borgarståndet, uti sin
enfaldighet trodde att en slik förändring denna
gång på allvare var i fråga, stå vi ännu på
samma punkt, eller att allmänna rösten talar
för, men att de, hvilka nu dertill ega makt, sy-
nas sakna all håg för verkelig förändring.
Ehuru tilläfventyrs öfverflödigt, såsom af så
månge före oss med mera förtjenst utfordt, må-
ste vi likväl i korthet undersöka om hvarje al
våra stånd nu mnefattar de stora egenskaper
konstuutionsutskottet dem tillerkänt. - Vi börja
med Ridderskapet och Adeln. Utskottet anser
detta Stånd föreställa det historiska statslifvet,
uttryckt geaom bördsprerogativ, förvärfvade så-
som belöning för krigsbragder och andra för-
tjenster af fäderneslandet. Om Adelskapet hos
oss icke vore ärfteligt, eller om det låg i sa-
kernas natur att förtjensten vore lika ärftlig
som adelskapet, eller om, såsom fordom oftast
var fallet, snille och allt slags förtjenst endast
kunde finnas inom Adeln, såsom i besittning aj
landets redbaraste egendom, och derföre snar!
sagdt uteslutande i tillfälle att erbålla den bild-
ning och uppfostran, som dana stora män, skul-
le vi vilja lemna utskottet vitsord uti dess
omdöme; men dågj såsom i vår tid, adelskapet
allmänligast endast är ärftligt till namnet, och
dess egendom oftast inskränker sig till skölde-
märkena på Riddarhusets väggar, då national-
förmögenheten både i fast och löst tagit sig
helt andra vägar, så att den ej utgör något pre-
rogativ för någon serskild medbor,areklass, utan
är lika åtkomlig för alla, såsom nu mera beroende
icke af namhb utan af personliga egenskaper
och i följd deraf den högre bildningen lika lätt
sprider sig inom som utom dem, hvilkas för-
fäders minnen forvaras på Riddarhuset eller an-
norstädes i historien, torde få medgifvas att det
är en missledning att påstå det historiska Stats-
lifvet ensamt förestaidt genom Ridderskapet och
Adem. Att Preste-ståndet bör föreställa folk-
lärare-kallet,! vården om religionens och applys-
ningens eller kyrkans och skolans upphöjda an-
elägenheter, vilja vi ej bestrida, men illa har
detta kall blifvit utfördt och illa har den heli-
ga elden uti ljusets fackla, som genom Refor-
mationen upptändes, blifvit vårdad, om den e
spridt intresset för religionens och upplysningens
uppböjda angelägenheter längre än inom sjelfva
kallet; och vi hoppas ej vara så föga framskrid-
ne att berörde angelägenheter icke lika öm
vårdas af personer utom som inom Preste-stån-
det. — Dagliga erfarenheten vitnar deremot.
Den styrker att allmänna undervisningen, först
steget till upplysning, befrämjas lika, om ickt
mera, af den stora allmänheten, än af Preste:
ståndets medlemmar. Ja, sista Riksdag uppvi-
a a Aas Räls LAT act SnG ÄR Ne;