g VICV- Ve IEA BR Te oo WS SAN STARR BR os
stås att om en konungens rådgifvare skulle anse
rikets bästa erfordra en förbättrad nationalsepre-
sentation, han ezer rätt och pligt att derom i
underdånighet hos Kongl. Majst hemställa. N
då efter den upplysning konstitutionsutskottet
lemnat, statsrådsprotokollerne emellan de 2ne
sistförflutne riksdagarne icke innefatta något
härom, hafva vi åtminstone den rättelse, att in-
gen af konungens rådgifvare under berörde tid
ansett någon förändring uti representationssättet
af behofvet påkallad. — I följd häraf lemnpades
frågan åt den enskilde motionsrätten att behand-
las, biträdd endast af konsttutionsutskottet.
Åtskillige riksdagsmän begagnade väl sin mo-
tionsrätt, men dels blott i allmänna termer åsyf-
tande örfverändakastande af hela nuvarande re-
presentationssätt, och dels i vissa mindre väsent-
hga omständigheter. Grefve Spens ensam fram-
stod med ett helt förslag, som särskilt trycktes
och i början ådrog sig uppmärkssmhet. Det
var också icke utan värde såsom utarbeiadi med
mycken omtanka och innefattande åtminstene
ett system, utan att helt och hållet upphäfva
det bestående. Olyckligtvis stödde det sig yt-
terst på införandet af landtilagar eller ett slags
provinsriksdagar, som troligen skulle efter tidens
tecken föranledt dertill, att riksdagar och bere:
delser till dem skulle parmanent sysselsatt en
stor del af natiomen år ut och år iv. Utom
dess bibehölls genom förslaget icke allenast nu-
varande fyra stånd utan ökades desse med tvi
afdelningar, den ena bestående af ofrälse män
utan ordinarie beställning i rikets tjenst och
den andra af frälse och ofrälse embetsmän med
ordinarie beställning i rikets tjenst samt derut-
öfver med en sjunde afdelning vald af alla de
öfrige utan afseende på börd, stånd, förmögen-
het eller bostad. Det är sant, dessa afdelnin-
gar skulle utgöra en gemensam kammare och
för visse fall dela s:g uti tvenne; men utskotten
med deras ovilkorliga handläggning af alla riks-
dagsärender, Voro bibehållna, och mycket annat
som nutiden ej gillar, devibland att bisko-
parna skulle förblifva sjelfskrifne riksdagsmän
och öfrige ledamöter af presteståndet väljas en-
dast af ståndet. Efter vid pass sex månaders
forlopp ifrån riksdagens början inkom konstitu-
tionsutskottet med sitt betänkande om national-
representationen. Ouverturen — eller inled-
ningen lydde såhär : Tidsandans lösen he-
ter reform. Detta omskapnings-begär väckes
måhända oftast af ett omotiveradt missnöje med
det bestående, under riktning till något
annat, som, plott derföre att det är annat, för -
modas vara bättre; men det torde ock stundom
härflyta från en renare källa — från fosterländskt
nit att förädla och fullkomna samhällsinräöttnin-
gen. Sålunda sträfvar klanderlusten , brådstör-
tande att nedrifva, utan föresedda ämnen till en
måhända planlös nybyggnad. Utbildningsomsor-
gen deremot synar betänksamt bristerne, gran-
skar med stränghet förbättringsutkastet och
samlar med urskillaing materialierne till om-
byggnader på den gamla, men befästade grun-
den.
Hårigenom uttryckte utskottet på förhand sin
opinion. Fortsättningen blef också densamma
trogen. Sedan utskottet fulländat en undersök-
ning om allmänna valens princip, som utskot-
tet ansett vara densamma som Demokratiens
och således förkastat, inlat sig utskottet i be-
dömandet af nuvarande riksstånd, ibland hvilka
utskottet ansåg! bondeståndet tföreställa me-
nige allmogen eller den vid Svenska jorden,
medelst hennes odling och besittning, innerligast
bundna folkstammen , sjelfva den bevarade na-
tionaliteten i seder, lynne, drägt och yrken;
borgareståndet — konst och slöjdfliten nedlagd
på råämnens förädling, samt handeln eller va-
rulaget och såsom ett dess medel sjöfarten; -—
presteståndet — folklärarekallet, vården af reli-
gionens och upplysningens, eller kyrkans och
skolans upphöjda angelägenheter; ridderskapet
och adeln — det historiska statslifvet, uttryckt
genom bördsprerogativ, förvärfvade såsom belö-
ning för krigsbragder och andra förtjenster af
fåderneslandet.
I denna representationsform — fortfar ut-
skottet — ovåaldigt och fördomsfritt betraktad,
saknas intet enda af nationliga intressen och
elementer, tvertom framstå de der alla med si--
na egna gränslinier, med vart sitt veto, och
likväl under gemensamma foremåls serskilda be-
handling, sammanflytande i ett helt, för att ut-;
trycka folkvilian. 1 4