utom krigsomkKkoStnaacrna, ImRaste alven ac vanhga statsutgifterna kunna bestridas, de förfallna statsobligationerna infrias och räntan på statens skuld betalas, hvartill i Oktober och November månader erfordras 100 millioner, samt för alla nödvändiga utgifter från den 1 Sept. till årets slut 300 mill. Regeringen hoppades kunna anskaffa 100 genom de vanliga utskylderna, medelst deras afgifter, som friköpa sig från militär-tjensten, samt ändtligen genom försäljning af klosters och kyrkors indragna gods. Att genom ett tvångslån anskaffa de felande 200 millionerna vore intet i sådana fall oerhördt medel och kunde ej heller bli särdeles tryckande, på det sätt det föreslagits. De sammanträdande Cortes skulle säkert äfven godkänna det, om icke annat, åtminstone derföre, att det var det enda möjliga, hvarförutan det skulle öfvertyga Europa om den högsinnade Spanska nationens fasta beslut att upfyila alla sina förbindelser. Regeringen skulle begå ett stort fel, om hon dröjde att vidtaga denna utomordentliga atgärd. Icke ailenast formen fick förbises, utan äfven lagarna måste tiga, nar det gällde en nations existens, folkets högsta rätt och dess regerings högsta pligt. Fiera embetsmän i krigsministeren, hvilka äro kända som det nuvarande systemets fiender, hafva blifv:t afsatte, och detsamma kommer troligen att ske vid de andra ministererna. — Grefve Almodovar, krigsminister under Mendizabeal, skal! afgå sem sändebud till Paris, i stället för den affällige General Alava. Til Justitie-ministern hafva 123 personer afgifvit följande anklagelse: PVi undertecknade! dfverlemna till E. Ex. denna vördnadsfulla föreställning. F. d. Statsministern D. Francesco Ariez Isturiz och dess kolleger, hvilkaförelagt H. M. Drottningen, Regentimnan, och i minister-konseljen undertecknat dekretet af den 22 Maj rörande Cortess upplösning, hafva gjort sig skyldiga till en förbrytelse emot nationen, emedan de lagt i regentinnans mun uttryck och omdömen, hvilka äro alldeles. origtiga och förnärmande för nationens representanter. — Vi begära derföre en formlig anklagelse mot dem , erbjudande oss att ställa, säkerhet och borgen för bevisens anskaffande, samt begära, att denna anklagelse hänvises till behörig domstul och de anklagade in sanas i fängsligt förvar. Imedlertid lärer hufvudpersonen, Hr Isturiz, hafva satt sig i säkerhet, emedan han förklädd anländt till Lisssbon, hvarifrån han ärnade begifva sig till England. j De insurrektiorella juntorna i Sevilla , Cordova och Badajoz hafva upplöst sig, hvaremot de i Malaga, Grenada, Cadiz och Saragossa beslutit att fortsätta sina funkiioner. Den förstnämnda har till Drottningen aflåtit följande adress: Provinsen Malaga kan ej vägra sin lydnad åt en drottning, som förlänat det sörjande 4 fäderneslandet sitt istånd och gifvit det ett otvetydigt bevis pa sina moderliga känslor. Men alldenstund de omständigheter , som föranledt provinsens upprescing, ännu ieke upphört, så vill regeringsjuntan bibehålla sina funktioner intill den stund, då nationens representanter samlats, . att betrygga och sanktiondra dess oafhängiga rättigheter. Provinsen Malaga har genom en bedröflig erfarenhet hunnit ofvertyga sig om alla politiska programers opålitlighet; hon hyser ett blind! förtroende till E. Maj:ts högsinthet, men 1viflar på regeringspersonalens fasthet och tror sig böra bibehålla sir ställning, så lange hon icke förnummit några positiva facta , i stället för tomma ord. Til: följe af dessa förnuftsenlig: rundsatser har hon beslutat, att dess junt: skall fortsätta sin förvaltning, och yttrar sålede den önskan, att E. Maj:ts regering måtte sätt sig i direkt beröring med henne. Dern junta har dömt till deportatiop en ryttmästar Bertram Soler. 5vilken var skuld till St. Jusiz mord, General Escobar och flere andra. — Juntan i Grenaca har upphäft kyrkotionde och åtskilliga al Pr esterskapets öfrige prerogati ver, samt tagit i beslag en mängd guldoc silfverkärl, tillhörig en prost vid Magdalena kyrkan. — Juntana i Cadiz har förvisat ur pro vinsen dess politiska Chef Hr Urquinoana, hvilke energiska besiut försäkras hafva haft de bäs följder för lugnet och ordningen INOM Pprovin sen. Man kan således icke beskylla dessa folk regeringar för flachet och halfhet , men likv icke för någon onödig hårdhet. Underrättelserne från krigstheatern äro bår hvarandra motsägande och af ingen särdel