Article Image
med förkladet. Jag kunde ocksa ganska valtro henne, ty jag såg nyligen en tjock major, som sväljde en pankaka, hela bröstet på en höna, jemte ett stycke fårstek, utan att nämna en kortlett-pyramid, hvars höjd han säkert minskade med en half rot. I anledning af pankakan, så bör jag ej förgäta, att jag spisat en förträfflig sådan, gjord af strutsägg; det var vid General Trezels oord, dagen efter min ankomst till Oran. Alla gästerna, med undantag af mig och en spansk prest, buro epauletter. Vår heliga man var en vän till Mina och följakteligen en exaltado. Han sade, det man måste sakna sundt förnuft , för att kunna påstå, att katholska religionen var fientlig mot friheten och gynnsam för konungarnes gudomliga rättigheter. Denna religion, tillade han, ? har störtat flera konungar och kejsare än protestantismen; också räcka katholicismen och republikanismen hvarandra handen. Jag var så mycket sysselsatt med min pankaka, oeh den goda fadrens ton påminte mig så lifligt Daniel OConnells våldsamma vältalighet, att jag noga aktade mig för, att ingå i någon tvist med honom. Några intagande damer förskönade bordet. Den ena af dem sade mig, att hon ätit lejonkött och funnit det förträffligt; stekt schakal, tillade hon, är icke heller att förakta. Jag har en gång smakat derpå, och den skifva man serverade mig, liknade villebråd, och varisaftigare än lam. Härvid tycker jag mig höra våra Ladies utropa: hvilken galenskap! hvilken podbelaktighet! må de likväl icke förifra sig; lejonäterskan var en så gracios och så läckermunnad dam, man någonsing kundej onska sig. Också kunde jag icke afhålla mig från att anmärka, att med en sådan liten vacker mun, borde man icke tugga sådant villbråd. Mina besök hos generalen förskaffade mig tillfälle att göra bekantskap med alla officerarne af högre grad, och jag hade allt skäl att vara nöjd dermed. Jag känner minga Engelsmän, som af fördom och okunnighet anse alla franska officerare endast som råa soldater och ingenting annat. Om Ni anländer hit, intagen af denna löjliga föreställning, så skall en konversation med de franska officerarne i regentskapet snart återföra Er derifrån. Ni skall ingenstädes bland militären träffa så många män, bildade för konsterna och vetenskaperna. De äro icke djupa klassiker, såsom våra felZozws i Cambridge och Oxford, men uppriktigt taladt, värderar jag icke de klassiska kxunskaperna annorstädes , än hos de få priviligierade menniskor, som veta att samla deras frukter och njuta deraf. Hvad oss andra vidkommer, så ber jag himlen bevara mig för att trampa på en huggorm, eller att stöta emot en klassisk igelkott, väpnad med citationer ur Persius och Horatius! De Fransmän, hvilkas bekantskap jag här gjorde, hafva förökat den goda opinion jag hyste om nationalkarakteren: De äro i allmänhet lifliga och bildade. En af dem, min vän Lagondie, adjutant hos general Treezel, har egnat sig åt studium af Arabiska historien och litteraturen; en annan är botanist; en tredje kemist; en fjerde zoolog; ganska många äro tecknare. General Bros son är t. ex. en ganska talangfull artist, och har i sista fälttåget bevisat, att han icke handterade sabeln med mindre skicklighet än penseln. Mina förbindelser med dessa herrar ha satt mig i stånd att anmärka, att man, för att vinna deras förtroende och af dem erhålla önskade upplysvingar, aldrig bör lemna nationalkarakteren ur sigte. Sjelfva revolutionen har icke kunnat utrota Fransmännens traditionella artighet och deras ytterliga omtålighet. Denna artighet, är hon välvilja eller blott skenet deraf? Det är en fråga, som återstår att afgöra; men lkamycket hvad hon är; fransmannen vill emedlertid, att man återger honom den med en omsorg, som Engelsmannen är af naturen böjd att försumma. Om Ni möter en Engelsman på trappan till ett värdshus, och Ni för handen till Er hatt, skall han tro, att Ni är galen, eller att m af honom begär en almosa; men om Ni möter en Fransos, skall han gifva Er detta bevis på artighet och vänta detsamma af Er tillbaka. Afven om samtalet rörer politiken och blir passioneradt, är Fransosen likväl alltid artig med fordran af vedergällning, ty om Ni förgäter det, skall han vända E Er ryggen. mm AA -.

16 september 1836, sida 3

Thumbnail