med förkladet. Jag kunde ocksa ganska valtro
henne, ty jag såg nyligen en tjock major, som
sväljde en pankaka, hela bröstet på en höna,
jemte ett stycke fårstek, utan att nämna en kort-
lett-pyramid, hvars höjd han säkert minskade
med en half rot.
I anledning af pankakan, så bör jag ej för-
gäta, att jag spisat en förträfflig sådan, gjord af
strutsägg; det var vid General Trezels oord,
dagen efter min ankomst till Oran. Alla gä-
sterna, med undantag af mig och en spansk prest,
buro epauletter. Vår heliga man var en vän
till Mina och följakteligen en exaltado. Han
sade, det man måste sakna sundt förnuft , för
att kunna påstå, att katholska religionen var
fientlig mot friheten och gynnsam för konun-
garnes gudomliga rättigheter. Denna religion,
tillade han, ? har störtat flera konungar och kej-
sare än protestantismen; också räcka katholi-
cismen och republikanismen hvarandra handen.
Jag var så mycket sysselsatt med min pankaka,
oeh den goda fadrens ton påminte mig så lif-
ligt Daniel OConnells våldsamma vältalighet,
att jag noga aktade mig för, att ingå i någon
tvist med honom.
Några intagande damer förskönade bordet.
Den ena af dem sade mig, att hon ätit lejon-
kött och funnit det förträffligt; stekt schakal,
tillade hon, är icke heller att förakta. Jag
har en gång smakat derpå, och den skifva man
serverade mig, liknade villebråd, och varisafti-
gare än lam. Härvid tycker jag mig höra
våra Ladies utropa: hvilken galenskap! hvil-
ken podbelaktighet! må de likväl icke förifra
sig; lejonäterskan var en så gracios och så läc-
kermunnad dam, man någonsing kundej onska
sig. Också kunde jag icke afhålla mig från
att anmärka, att med en sådan liten vacker
mun, borde man icke tugga sådant villbråd.
Mina besök hos generalen förskaffade mig
tillfälle att göra bekantskap med alla officerarne
af högre grad, och jag hade allt skäl att vara
nöjd dermed. Jag känner minga Engelsmän,
som af fördom och okunnighet anse alla fran-
ska officerare endast som råa soldater och in-
genting annat. Om Ni anländer hit, intagen
af denna löjliga föreställning, så skall en kon-
versation med de franska officerarne i regent-
skapet snart återföra Er derifrån. Ni skall in-
genstädes bland militären träffa så många män,
bildade för konsterna och vetenskaperna. De
äro icke djupa klassiker, såsom våra fel-
Zozws i Cambridge och Oxford, men uppriktigt
taladt, värderar jag icke de klassiska kxunskaper-
na annorstädes , än hos de få priviligierade menni-
skor, som veta att samla deras frukter och
njuta deraf. Hvad oss andra vidkommer, så
ber jag himlen bevara mig för att trampa på en
huggorm, eller att stöta emot en klassisk igel-
kott, väpnad med citationer ur Persius och
Horatius! De Fransmän, hvilkas bekantskap
jag här gjorde, hafva förökat den goda opinion
jag hyste om nationalkarakteren: De äro i
allmänhet lifliga och bildade. En af dem, min
vän Lagondie, adjutant hos general Treezel, har
egnat sig åt studium af Arabiska historien och
litteraturen; en annan är botanist; en tredje ke-
mist; en fjerde zoolog; ganska många äro teck-
nare. General Bros son är t. ex. en ganska ta-
langfull artist, och har i sista fälttåget bevisat,
att han icke handterade sabeln med mindre
skicklighet än penseln.
Mina förbindelser med dessa herrar ha satt
mig i stånd att anmärka, att man, för att vin-
na deras förtroende och af dem erhålla önska-
de upplysvingar, aldrig bör lemna nationalka-
rakteren ur sigte. Sjelfva revolutionen har ic-
ke kunnat utrota Fransmännens traditionella
artighet och deras ytterliga omtålighet. Den-
na artighet, är hon välvilja eller blott skenet
deraf? Det är en fråga, som återstår att af-
göra; men lkamycket hvad hon är; fransman-
nen vill emedlertid, att man återger honom den
med en omsorg, som Engelsmannen är af na-
turen böjd att försumma. Om Ni möter en
Engelsman på trappan till ett värdshus, och
Ni för handen till Er hatt, skall han tro, att
Ni är galen, eller att m af honom begär en
almosa; men om Ni möter en Fransos, skall
han gifva Er detta bevis på artighet och vänta
detsamma af Er tillbaka. Afven om samtalet
rörer politiken och blir passioneradt, är Fran-
sosen likväl alltid artig med fordran af veder-
gällning, ty om Ni förgäter det, skall han vän-
da E Er ryggen.
mm AA -. - -