ensam , skulle jag fruktat att möta gäster från
andra verlden i denna boning, som de dödlige
öfvergifvit. För en åskådare, som befinner sig
på Santa Cruzs vallar, likna husen i Oran barn-
leksaker, ämnade att föreställa en stad, mikro-
skopiska städer, hvilkas kyrkor och allmänna
byggnader kunna rymmas i en gosses hand.
På andra sidan af staden och afett vidsträckt
och öde landskap, upptäcker ögat en salt sjö
af 20 engelska mils längd, hvars böljor ännu
ingen köl plöjt. Dess grundhet är orsaken der-
till. Sjön är icke desto mindre af betydlig
nytta för landet. Dess stränder, som under som-
martiden äro uttorkade, lemna nemligen så myc-
ket salt, att man säljer ett centner för 7 sous.
I fästet Santa Cruz har man upptäckt under-
jordiska gångar, som leda till åtskilliga punkter
på slåtten; några deribland hafva icke mindre
än 3 mils längd. Schakalerna inqvartera sig
om natten inom det öfvergiina fästets sorgliga
murar, och om aftonen hör man der deras dy-
stra tjut.: Den värsta olägenhet de medföra är,
att de uppfylla fästet med myriader af ohyra,
hvaraf äfven jag, vid mitt besök derstädes, öf-
verhöljdes, och hvarifrån jag ej kunde bli fri
annorlunda, än genom ett bad och genom öms-
ningen af kläder från hufvud till fot.
På vägen till Mers-el-Xebir, vester om sta-
den, finnas dessutom tvenne andra mindre fä-
sten, som äro i godt stand, och innehafvas af
Fransmännen. På bröstvärnet i ett af dem, ser
man ett jernspjut, perpendikulärt nedstött i mu-
ren, på hvilket förbrytare spetsades i Mohrer-
nes tid.
I sydost träffar man ruiner af fyrkantiga torn,
som fordom gjorde staden ointaglig från detta
håll; saken är likväl nu för tiden helt annor-
lunda. Alla dessa fästen, som Spaniorernc upp-
fört, äro byggda med stenar, hemtade ur ett
stenbrott i granskapet, hvarest man ofta träffat
fossila fiskar. Den Spanska befolkningen i Oran
bebodde en vidsträckt platå, skild från stadens
Mohriska del genom hålvägen och bäcken. Des-
sa rumer af palatser och kyrkor, dessa lemnin-
gar af allmänna ställen, af gator och hus, be-
täckta med nässlor och annat ogräs, hvilka
spränga de dödas urnor, såsom Juvenalis säger,
erbjuda en imponerande anblick. Ehura in-
gen gångstig finnes banad bland gruset, är likväl
detta ställe min favorit-promenad, ty detta skå-
despel står i harmoni med mina melankoliska
föreställningar, Filosofea ser Guds straffdom i
denna fordom rika och praktfulla stad, der by-
änan nu har sin boning och der huggormen o-
störd slingrar sig på templens tinnar, uppvärm-
da af solen. Ett annat skäl till min förkärlek
för dessa ruiner är, att nämnde del af slätten öf-
verflödar af vilda blommor, samt att jag hål-
ler på att samla mig ett herbarium af inhemska
växter. .
Jag hör er härvid ropa: hur undviker ni då
hyänorna och ormarna? Ack, min Gud! dessa
arma kräk angripa er aldrig om ni ej först an-
griper dem. Jag söker, så vidt möjligt, riksa
mina exkursioner till öppna ställen, och roar
mig med att fiska upp växterna medelst en käpp,
i ändan skodd med en jernkrok.
Nejderna kring Oran synas mig likväl icke
så blomsterrika, som de omkring Alger, men
jag har vistats mest om vintern i sistnämnde
stad, hvaremot jag anlände hit om våren.
Hela fält äro betäckta med asfodeler, hvilkas
hvita och blå blommor lyfta sig stundom till en
höjd af sex fot; den vilda hvitlöken har en vac-
ker blomma af samma färg; men den vilda tal-
panen, som Jussieu klassificerar bland liljorna,
är de Afrikanska fältens stolthet, och växer der
i rika klasar. Hon äger för öfrigt icke hela
sitt värde endast i det yttre, som våra trädgår-
dars tulipan, utan förenar med sin kalks lysan-
de guld en vällukt liknande liljans. Sabas drott-
ning var ej rikare klädd, då hon förblända-
de Salomo. — Men JI tycken måhända ej om
botaniken, och jag vill således icke trötta er
med någon vidlyftigare föreläsning deröfver.
Likväl måste jag först nämna en blomma, min
lilla juvel: Mecotis annua. Hon äricke af nå-
gon strålande och bländande skönhet, rmen om
man närmare betraktar dess krona, vill man
kalla henne en safir, infattad i en smaragd. fi
Om dessa exkursioner icke medföra någon
annan nytta, ha de åtminstone den att gifva mig
en förträfflig aptit.;Jag finner kokkonsten i O-
ran vida bättre än i Algier, på värdshus som
hos enskilda. Jag är inackorderad i ett hus til-
1:91? ry 2 - ee
-IF I F oo