ensam , skulle jag fruktat att möta gäster från andra verlden i denna boning, som de dödlige öfvergifvit. För en åskådare, som befinner sig på Santa Cruzs vallar, likna husen i Oran barnleksaker, ämnade att föreställa en stad, mikroskopiska städer, hvilkas kyrkor och allmänna byggnader kunna rymmas i en gosses hand. På andra sidan af staden och afett vidsträckt och öde landskap, upptäcker ögat en salt sjö af 20 engelska mils längd, hvars böljor ännu ingen köl plöjt. Dess grundhet är orsaken dertill. Sjön är icke desto mindre af betydlig nytta för landet. Dess stränder, som under sommartiden äro uttorkade, lemna nemligen så mycket salt, att man säljer ett centner för 7 sous. I fästet Santa Cruz har man upptäckt underjordiska gångar, som leda till åtskilliga punkter på slåtten; några deribland hafva icke mindre än 3 mils längd. Schakalerna inqvartera sig om natten inom det öfvergiina fästets sorgliga murar, och om aftonen hör man der deras dystra tjut.: Den värsta olägenhet de medföra är, att de uppfylla fästet med myriader af ohyra, hvaraf äfven jag, vid mitt besök derstädes, öfverhöljdes, och hvarifrån jag ej kunde bli fri annorlunda, än genom ett bad och genom ömsningen af kläder från hufvud till fot. På vägen till Mers-el-Xebir, vester om staden, finnas dessutom tvenne andra mindre fästen, som äro i godt stand, och innehafvas af Fransmännen. På bröstvärnet i ett af dem, ser man ett jernspjut, perpendikulärt nedstött i muren, på hvilket förbrytare spetsades i Mohrernes tid. I sydost träffar man ruiner af fyrkantiga torn, som fordom gjorde staden ointaglig från detta håll; saken är likväl nu för tiden helt annorlunda. Alla dessa fästen, som Spaniorernc uppfört, äro byggda med stenar, hemtade ur ett stenbrott i granskapet, hvarest man ofta träffat fossila fiskar. Den Spanska befolkningen i Oran bebodde en vidsträckt platå, skild från stadens Mohriska del genom hålvägen och bäcken. Dessa rumer af palatser och kyrkor, dessa lemningar af allmänna ställen, af gator och hus, betäckta med nässlor och annat ogräs, hvilka spränga de dödas urnor, såsom Juvenalis säger, erbjuda en imponerande anblick. Ehura ingen gångstig finnes banad bland gruset, är likväl detta ställe min favorit-promenad, ty detta skådespel står i harmoni med mina melankoliska föreställningar, Filosofea ser Guds straffdom i denna fordom rika och praktfulla stad, der byänan nu har sin boning och der huggormen ostörd slingrar sig på templens tinnar, uppvärmda af solen. Ett annat skäl till min förkärlek för dessa ruiner är, att nämnde del af slätten öfverflödar af vilda blommor, samt att jag håller på att samla mig ett herbarium af inhemska växter. . Jag hör er härvid ropa: hur undviker ni då hyänorna och ormarna? Ack, min Gud! dessa arma kräk angripa er aldrig om ni ej först angriper dem. Jag söker, så vidt möjligt, riksa mina exkursioner till öppna ställen, och roar mig med att fiska upp växterna medelst en käpp, i ändan skodd med en jernkrok. Nejderna kring Oran synas mig likväl icke så blomsterrika, som de omkring Alger, men jag har vistats mest om vintern i sistnämnde stad, hvaremot jag anlände hit om våren. Hela fält äro betäckta med asfodeler, hvilkas hvita och blå blommor lyfta sig stundom till en höjd af sex fot; den vilda hvitlöken har en vacker blomma af samma färg; men den vilda talpanen, som Jussieu klassificerar bland liljorna, är de Afrikanska fältens stolthet, och växer der i rika klasar. Hon äger för öfrigt icke hela sitt värde endast i det yttre, som våra trädgårdars tulipan, utan förenar med sin kalks lysande guld en vällukt liknande liljans. Sabas drottning var ej rikare klädd, då hon förbländade Salomo. — Men JI tycken måhända ej om botaniken, och jag vill således icke trötta er med någon vidlyftigare föreläsning deröfver. Likväl måste jag först nämna en blomma, min lilla juvel: Mecotis annua. Hon äricke af någon strålande och bländande skönhet, rmen om man närmare betraktar dess krona, vill man kalla henne en safir, infattad i en smaragd. fi Om dessa exkursioner icke medföra någon annan nytta, ha de åtminstone den att gifva mig en förträfflig aptit.;Jag finner kokkonsten i Oran vida bättre än i Algier, på värdshus som hos enskilda. Jag är inackorderad i ett hus til1:91? ry 2 ee -IF I F oo