Article Image
dästomgen med skonsamhet; ty en storm blir vanligen afslagen med alla krafter, och Dina planer äro för evigt strandade. Uthungra hennes hjerta, så gifver det sig på nåd och onåd. Men var framför allt artig och galant, om Du vill vinna en Wienska; ty efter dessa egenskaper :söker hon ofta lange förgäfves. Hon gifver ofta hela månaden eld med sitt hjertas artilleri, än på en karl, än på en annan; men denna eld släckes nästan lika ofta af likgiltighet eller råhet ; den öma qvinligheten drar sig antingen förnärmad tillbaka, och utropar, om än ogerna, silt noli me trangere, eller blifver hon sjelf rå under råa händer. Hvem är det väl, som har en ädel åsigt af qvinnan och icke blir förskräckt, när han ser de unga karlarne i Wien i sälskap med flickor aller fruar? Hvilken kan icke förfåras, när han hör samtal, hvari blott de entydigaste tvetydigheter utbreda munterhet och löje, hvem har det icke gått djupt till sinnes, när han hört ett fruntimmer uttala ord, som förgifta heanes rosenläppar och det finare behaget af hennes skönhet? Jag älskar Wienskorna, men justdetta föranleder mig, att angripa dem hårdt ifrån den sidan. Jag är ingen pedeant, mea hysar likväl den tankan, att en viss poesi måste ega rum i umgänget mellan de båda könen, om icke de ädlaste känslor skola qvåfvas, qvinnaorna blifva Hetårer och menniskan förvandlas till djur. Qvinnan är vek och varm och antager hvad form som helst; under en ädel mans kär!ek öppna sig hennes holigaste och skönaste känslor, och hela hennes gudanatur uppenbarar sig då; ander råa händer blifver hon ett gement väsende, som filosofer och satirister med rätta förakta. Verlden skall blifva ännu låsgt skönare, så snart vi läre oss att på ett riktigt sätt uppfatta, och med detsamma förädla qvinnan Forotiden öfversåg helt och hållet hennes inre skönhet, och gjorde henne till slafvinna; medeltiden med sin romantik var halfgalen och gjorde äfven qvinnan sådan, och den nya tiden som reformerar allt, går måhända för långt med sin emancipation. Den som vill frånröfra qvinnan hennes herrligaste prydnad och göra ett fruktträd af hvarje blomma, den förkastar sjelfva äktenskapet och vill älska öfveralli! Det är visst smärtande att se hvarje smäktande blondin, med den öfvertygelsen att aldrig våga kyssa henne, för detjag vet mig fänglad hela hfvet igenom . vid min brunetta engel. Men denna verlden är, man må taga dan hur man vill, nu en gång icke fullkomlig, och Jtillintetgören med äkienskapets upphäfvande mycken skönhet och dygd. Alsken blott en gång sant och innerhgt; kannen eder sälla och lyckliga genom egandet af en flicka, hos hvilken hvarje fiber endast lefver för er; och detta är en känsla, med hvilken intet annat kan jemföras. Jag blir helt varm när jag tänker på, huru älskvårda Wienmskorna skuile blifva, om de från ungdomen behandlades med grannlagenhet och aktning, om deras qvinlighets poesi icke förstördes af råa tungor. Deras tillgifvenbet skulle erhålla ännu mera behag, deras mnaturlighet blifva lifligare, deras älskande lynne ännu ljufvare; deras själar skulle andas friare 1 den rena och milda luften; de skulle blifva änglar på jorden, hvilka mången till och med torde finna sötare och mindre enformiga än de himmelska. Wienskorma äro icke så husliga som Engelskorna, ty de hafva mera lefnadslust. De äro icke så bildade som damerna i Paris och Berlin; men icke heller så ofverbildade. De älska männerna, naturen och sina barn; men vetenskapen är dem för kall, för käaslolös. Apollo anstår dem väl när de icke hafva någon annan kavaljer; men Minerva är ett fruptimmer och! inger dem intet intresse. De öfverkloka Nordtyska damerna göra sig lika ofta löjliga i karlsällskap, som Wienskorna behaga; och hellre än dessa tala om filosofi och lärdom, låta del trycka hundrade kyssar på sina varma läppar. De äro icke heller exalterade för forntidens stora män, och råka icke 1 lärda hänryekningar, när de höra talas om Herodot, Homer, Euripides eller till och med sjelfva Plato; hvad skulle de göra med alla dessa Herrar, som län-: gesedan äro förvandlade till stoft! För dem är Alexander lika likgiltig som Cesar, Hannibal som Napoleon, Fredrik den Store som en Preussisk Löjtnant på 14 år. Desse män hafva alla blifvit store i krig, och krig hata Wienskorna öfver allting för det så oändligt många karlar stupat deri. Stael, Rahel och Bellina . T1 I 2 RR AA AAA

10 september 1836, sida 3

Thumbnail