vi nu yttrat oss, högst upplysande. Herr Dalman, som lätt tål kritiken när der rör någon annan, än honom sjelf och hans allierade, misstyckte likväl, att en viss Hög. välborenhet icke blifvit tillräckligi karakteriserad. Så stodo aktierna, . . .. . . når en högre andas ljus lärer meddelat sig åt recensentens foörstånd, högre ingifvelse fattat hans penna..... En annan skulle bli förbannadt Brydd vid en sådan händelse; Men Dalman fann sig ett, tu, tre... Och i en handvänning förklarade Allehanda-recensenten SANS FACONS sin talangfulle författare för ett afskum, och hans hogstupplysande arbeten för nidskrifter. Författaren och hans arbeten blefvo naturligtvis icke det riagaste sämre genom denna frontförändring hos Herr Dalman, hka litet som hans förra loford gjort dem bättre; men Herr Dalman sjelf, såsom publicist, och Dagligt Allehanda, såsom vehiklet för hans tankeyttringar, måste afsäga sig anspråken att leda en opimon, sedan de faktiskt ådagalagt att de ej sjelfve äga någon, och att omdömena, som der uttalas, bero af nycken, tillfälligheten, konsiderationer och impuls: korteligen, af allt annat än insigt och grundsats. Herr Dalmans enskilda skriftliga försäkringar, t aldrig hafva haft del i några personiga anfall mot författaren, och att alltid hafva uppriktigt försvarat hans personlighet, illustreras genom en offentlig förklaring, införd i gårdagens Aftonblad. Herr Dalman berättar der en liten his oria om anledningen ll haus skrif velse till Fåderneslandets utgifvare, som visar, att Herr Dalman är lika litet nograknad i sina uppgifter, som i sina omdömen. Det går till någon tid an, att med Advokaten Etterbom i pjesen slå sig för bröstet och utropa: Vid Gud är jag en ärlig man! Men från den stunden man blifvit ertappad med någon oärlighet, minskas kretsen af de troende betydhgt. Om det faktum, på hvilket dena åberopade strofen i Fäderneslandet syfiade, varit blott en sådan småsak, som den Herr Dalman nu vill i minnet återkaua, så hade det sannolikt hvarken framtvingat en sådan vänskapsutgjutelse från Herr Dalmans sida, som biljetten innefattar, och ganska säkert icke derpå offentligen anspelats aj författaren, hvilket — författaren ber Allmänheten och Here Dalman benäget iakttaga detta — han endast tillåtit sig vid två tillfällen, 1 försvarsväg, då Redaktionen af Daghgt Allehanda velat fläcka hans medborgerliga namn och rykte. Sjelfva art.keln i Fäderneslandet den 26 Januari 1833, som föranledde Herr Dalmans skrifvelse, innehåller uttryckligen, att den lilla ijensten vore gjord under någon kritisk ställning , och till någon sådan kan visserligen icke hänföras den anekdot, Herr Dalman förtäljer gårdagens Aftonblad, angåevde biljettens formenta anledning. För att icke obehörigt och mo grannlagenheten inblanda någon annan i hvac vi, Herr Dalman och jag, kunna hafva mer hvarandra obytt, anhåller författaren 1 ställe endast att Herr Dalman täcktes efterse, huruvide Polisens i hufvudstaden Diarier för året : 1832 möjligtvis skulle kunna gifva hans minne er närmare ledning angående den tredje personen. Det är en lycka för Herr Dalman, lika mycket som för författaren, att den sednare ej är er så förtappad varelse, som Herr Dalman vil måla honom med en pensel, doppad i der mörka färgen af ögonblickets vrede. Vore har det, så hade Herr Dalman deraf sjelf föga heder, alldenstund han med författaren stått i vänskapliga umgängesförhållanden. Författarer har haft den äran, till och med i år, att var: bjuden gäst hos Herr Dalman; — Herr Dalman har hedrat författarens boning med sin närvaro; ja, till och med vid ett tillfälle lånat sin egen hand ll nedskrifvandet af en för författaren ganska smickrande tillfällighetsvers, som någor af våra gemensamma vänner dikterade. Det är visserligen påkostande, om dessa vanskaps-förhållanden nu skulle vara oåterkalleligen afbrutna; men författaren skall åtminstone icke hafva att föorebrå sig, att han velat sudla eit rykte, som han förut värderat. Stockholm den 8 September 1836. Författaren af Skildringarna. Vi finue äf ofvanstående artikel, ait Skildringarnas författare begagnat tillfället att gifva en nä:mare förklaring på hvad vi menade med