vi nu yttrat oss, högst upplysande.
Herr Dalman, som lätt tål kritiken när der
rör någon annan, än honom sjelf och hans
allierade, misstyckte likväl, att en viss Hög.
välborenhet icke blifvit tillräckligi karakteri-
serad.
Så stodo aktierna, . . .. . . når en högre an-
das ljus lärer meddelat sig åt recensentens foör-
stånd, högre ingifvelse fattat hans penna.....
En annan skulle bli förbannadt
Brydd vid en sådan händelse;
Men Dalman fann sig ett, tu, tre...
Och i en handvänning förklarade Allehanda-re-
censenten SANS FACONS sin talangfulle för-
fattare för ett afskum, och hans hogstupply-
sande arbeten för nidskrifter.
Författaren och hans arbeten blefvo natur-
ligtvis icke det riagaste sämre genom denna
frontförändring hos Herr Dalman, hka litet som
hans förra loford gjort dem bättre; men Herr
Dalman sjelf, såsom publicist, och Dagligt Al-
lehanda, såsom vehiklet för hans tankeyttringar,
måste afsäga sig anspråken att leda en opimon,
sedan de faktiskt ådagalagt att de ej sjelfve äga
någon, och att omdömena, som der uttalas, be-
ro af nycken, tillfälligheten, konsiderationer och
impuls: korteligen, af allt annat än insigt och
grundsats.
Herr Dalmans enskilda skriftliga försäkringar,
t aldrig hafva haft del i några personiga
anfall mot författaren, och att alltid hafva upp-
riktigt försvarat hans personlighet, illustreras
genom en offentlig förklaring, införd i gårda-
gens Aftonblad. Herr Dalman berättar der en
liten his oria om anledningen ll haus skrif
velse till Fåderneslandets utgifvare, som visar,
att Herr Dalman är lika litet nograknad i sina
uppgifter, som i sina omdömen. Det går till
någon tid an, att med Advokaten Etterbom i
pjesen slå sig för bröstet och utropa: Vid Gud
är jag en ärlig man! Men från den stunden
man blifvit ertappad med någon oärlighet, min-
skas kretsen af de troende betydhgt. Om det
faktum, på hvilket dena åberopade strofen i
Fäderneslandet syfiade, varit blott en sådan
småsak, som den Herr Dalman nu vill i min-
net återkaua, så hade det sannolikt hvarken
framtvingat en sådan vänskapsutgjutelse från Herr
Dalmans sida, som biljetten innefattar, och gan-
ska säkert icke derpå offentligen anspelats aj
författaren, hvilket — författaren ber Allmänhe-
ten och Here Dalman benäget iakttaga detta —
han endast tillåtit sig vid två tillfällen, 1 för-
svarsväg, då Redaktionen af Daghgt Allehan-
da velat fläcka hans medborgerliga namn och
rykte. Sjelfva art.keln i Fäderneslandet den 26
Januari 1833, som föranledde Herr Dalmans
skrifvelse, innehåller uttryckligen, att den lilla
ijensten vore gjord under någon kritisk ställ-
ning , och till någon sådan kan visserligen icke
hänföras den anekdot, Herr Dalman förtäljer
gårdagens Aftonblad, angåevde biljettens formen-
ta anledning. För att icke obehörigt och mo
grannlagenheten inblanda någon annan i hvac
vi, Herr Dalman och jag, kunna hafva mer
hvarandra obytt, anhåller författaren 1 ställe
endast att Herr Dalman täcktes efterse, huruvide
Polisens i hufvudstaden Diarier för året : 1832
möjligtvis skulle kunna gifva hans minne er
närmare ledning angående den tredje personen.
Det är en lycka för Herr Dalman, lika myc-
ket som för författaren, att den sednare ej är er
så förtappad varelse, som Herr Dalman vil
måla honom med en pensel, doppad i der
mörka färgen af ögonblickets vrede. Vore har
det, så hade Herr Dalman deraf sjelf föga he-
der, alldenstund han med författaren stått i
vänskapliga umgänges- förhållanden. Författarer
har haft den äran, till och med i år, att var:
bjuden gäst hos Herr Dalman; — Herr Dalman
har hedrat författarens boning med sin närvaro;
ja, till och med vid ett tillfälle lånat sin egen
hand ll nedskrifvandet af en för författaren
ganska smickrande tillfällighetsvers, som någor
af våra gemensamma vänner dikterade. Det är
visserligen påkostande, om dessa vanskaps-för-
hållanden nu skulle vara oåterkalleligen afbrut-
na; men författaren skall åtminstone icke hafva
att föorebrå sig, att han velat sudla eit rykte,
som han förut värderat.
Stockholm den 8 September 1836.
Författaren af Skildringarna.
Vi finue äf ofvanstående artikel, ait Skil-
dringarnas författare begagnat tillfället att gifva
en nä:mare förklaring på hvad vi menade med