staden, der han sattes 1 förvar i ett hus tillhö-
rigt markis del Pen. Nyheten härom kom snart
till Madrid, och en folkhop, som var samlad
vid Prerta del Sol, begaf sig genast på vägen
till Hortaleza. För att döma efter deras yttran-
den vid aftåget, kunde man sluta, att Qve-
sadas öde var afgjordt. Några talade om, att
han borde lagföras och dömas, liksom Riego
efter konstitutionens ofverändakastande år 1823,
men andra svarade: hvenm skall lagföra honom?
hvem skall ofverbevisa honom? hvem skall dö-
ma honom? ingen. Om han sättes i arrest, så
skola intriganterna skaffa honom utväg att kom-
ma undan. Nej, i Spanien bör folket sjelfi sum-
mariskt utöfva rättvisa mot sådana förbrytare
Några ömtåliga personer tadlade honom till och
med för hans djerfhet att söka fly undan, sä
gande, att ban havdlade som en fraktions-chef,
hvilket han var 1823. Det berättas äfven, at
en ael af de trupper, som användts moi Basi-
lio, återkommit till Madrid, och att flera vän-
tades, för att biträda honom att förtrycka fri-
heten. Hans grymhet, hans tyranni och hämd-
girighet kommenterades på mångfalldiga sätt,
och: man uppräknade alla dem, som -fallit offer
derför. . .
Kort före hopens ankomst till Hortaleza gick
en Spansk officer vid namn J, väl bekant
London, in i det rum, der Quesadk, hölls
fängslad, och frågade honom, om ban Hade nå-
gta papper eller .1msiruktioner från Isturiz, hvat-
igenom det: kunde vara möjligt att frälsa bans
lif? Jag har inga här, blef svaret; men om
jag vore i general-kaptens- byrån, skulle jag kun-
na anskaffa flera. Jag handlade endast som iy-
dande, och om jag blott verkställt hälften af
hvad som blifvit mig befallt, skulle hela Ma-
drid nu stå i lågor. Officeren gick ut till
hopen, som kan tilltalade, och hvars raseri till-
växte med hvarje ögonblick. Då Quesada in-
fördes i arresten, hade han klagat öfver törst
och begärt något vatten att dricka, samt beställt
vin för sin vakt. Han aflemnade 32 fem-fran s-
stycken, 28 piaster och 3 pesettas till skolmä-
staren i Hortaleza, äfvensom två små pistoler
och fyra öppna pass, underteknade af polis-
mästaren och dess sekreterare. Derefter begär-
de han något att äta, och man serverade honom
med ågg och frukt.
Ett detaschement kyrassierer, som af regerin-
gen utsändes från Madrid, för att skydda ho-
nom, tyckes i sjelfva verket hafva påskyndat
hans död, emedan folket trodde, det de kom-
mo för att befria honom. Den, som gaf ho-
nom första hugget, skall ha varit en kyrassier,
hvilken han dagen forut tilldelat ett sleg af sin
sabel. Den nästa var en nationalgardist, som
äfven hade någon förolämpning att hämnas.
Hans kropp stympades, och stycken deraf så:-
des såsom, dyrbara reliker, försedda med certi-
fikater, att deEverkligen tillhört general-kap-
tenen.
Hans enka tyckes hafvahaft någon aning om
hans olycksöde, och varnat honom derför; men
han förblef döt för hennes föreställningar, och
svor, att han ej skulle hvila, förran han klädt
halfva Madrid i sorgedi:ägt. Hans hustru slöt
honom härvid i sina armar och ropade: du
bedrar dig, min vän; ack, din egen familj bhr
kanske den första, som får kläda sig i svart.
Han sköt henne likväl ifrån sig, och skyndade
ut på gatorna, att verkställa sitt uppsåt. Han
hade tillfångatagit en mängd nationalgardister och
andra liberala, bvilkas afrättning han förbered-
de, just då Mendez Vigo anlände med dekretet
om hans eget förafskedande, och inom 24 tm-
mar hade hans hustrus olycks-profetia gå i.
fullbordan.
EPC IE EITARSIRT STL SIPTOE ETS ENE ENTIRE NTE AEG AKTER
I
i