S:g 1 en af tjolrxatterza, ivars Hov sr he I var
nåra suhörig med Hr Or. Detta gon
ledaing att af den sednare begära ei tirord
för ynglingen. Detta förord gais och had: de
önskade resultatet, eller aut ynglingen uni
några månsader fick en, eburu lönlös, likväl ag
nande sysselsättning vid Iofrättens Protokoll,
hvilken Jock snart måste utbytas emot en mer
lärorik, u der en arnan Hotiut. Emeulertid
eholl undertecknad ett erkänsamt minue af
välviljan ; och det smärtade honom således, då
haa, någon tid efieråt, af Hr Cr. ansågs hafva
medverkat till åtskilliga mot Redaktören a! Fä-
derneslandet — personligen riktade uppsatser i
D. A., hvilkas införande undertecknad, såsom
hvarken egare eller ansvarig utgifvare af nämn
de tidoiag, således icke kunde förekomma.
Denna känsla uttryckte han ock i den biljett af
den 28 Januari 1833, som nu blifvit framhafd,
— och han gjorde det desto heldre 1 mer vän-
skepliga ordalag, som samma Redaktören då
var i alla hänseenden olycklig; hans tdning
utan kredit, hans person af fordna bekanta
nästa detesierad, hans fiuanser aildeles förstör-
da. Ja! undertecknad försäkrar, att om den-
ne person vait hans värsta fieade, skulle han
dock icke, under dylika förhållanden, ge-
nom personliga anfall, velat lägga sten på bör-
da.
Sedan den tiden har dock mycket förändrat
sig; det vet allmänheten. Samma person, då
en acharnerad, blind förfäktare af styrelsen, har
uu blifvit den mest acharnerade motståndare af
samma styrelse: då karrikerad och på det
mest sårande sätt anfallen till beder och ära
af det gryende Aftonbladet, uppbäres han nu
af samma autoritet på Fopularitetens vingar,
och hans skrifter, som förr icke dugde till
-pepparstrutar , bära nu snart sagdt oöfverträff-
lishetens stämpel och skola, såsom Almanackan
och Katechesen , spridas kring land och
stad, då ännu endast en aristokratisk fantast,
nu en författare , som , utan helgd för det en-
skilda förtroerdet kringsprider allt smädligt han
kommer öfver, likt och olikt. Månne icke det-
ia allt måste förändra äfven många hans ford-
na vänners position till honom? Bör sådant
förundra någon eller ens förl. af Skildringarne
sjelf? Skoasamhet vore nu ett brott. ait fernis-
sa och rörgylla deita slags Litieratur vore, -ef-
ter min öfvertygelse , ait förråda sanningen orh
pättvisan och dertill kan intet förhållande för-
pl igta ; äfven om händelsen vore, hvad den ic-
ke är, att Recensenten stod eller någonsin stått
1 någon annan slags obligation till författ. a
Skildringaruve, än den ofvannämnde, som isan-
ning synes vara temligen obetydlig.
Om således Hr Or. ansett den af honom så om-
sorgsfullt gömda, nära fyra års gamla, biljetten
såsom en talisman å hans sida mot all kritik
af undertecknad, angående honom och hans
strifter, så var detta högst enfaldigt, och om
hav i det felier bedragit sig, så måte det väl
få skrifvas på hans egen räkning. Em: dlectid
förblifver jag fortfarande i den enskilda tro, ati
förf. af Skildringarne icke blott bordt. missiän-
ka, utan, så väl som många andra mina be-
kanta, ganska offic: et visste, att undertecknad
var författare tll de uppsatser, som han så!e
des, eter min öfvertygelse, emot hättre vetan-
de, tillskrifvit Hrr A. ech B.
Uppgiften, a att en uti D. Aleh. införda re-
e-nsionen inne tat låga personliga an: mo
förf. ar SS de aa är hk så mår ga andra a
samma fö.f. Det vill söga den är fullikom:i3
Osannfärdig.
Jag hänvisar i detia afseende till den recen-
sion Hr Crusenstolpe citerat och jag uppmana:
en hvar att deri kunaa finna nigot enda bitter
eller författaren porsonligen , anvnoriunda är
1
H
politisk mening, -sanuds utryck. Uti den stro
t. e., sm fir Or, angilvit såsom åsyftande nä
ra nog att berölva I lif, ära och gods
år ingenting annat sagdl, än att så länge förf
ej kunade tillfesdsstiällande förklara
ker i hans skrift, Rec j
betvifla? hans3 sannir
samt att bakom ha
en DonQuixote,
hvilk.t man icke
thet än galenshap.
Nå väl är detta en person: ligt lig beskyllninc
Eller anses det för en läghet alt vära tillgifver
en afsatt Konungafanulj Jet är, enligt hvac
det ock hetecknas i Recensiomen, åtminstone
Sverige, en galenskap. Förf. har dessuton
sjelf ganska naivt i förordet till den nu utgifn;
FA AN PA Rs