samma, och att vidtaga sådana atgärder, som gjorde att hans uadersätare 1 det landst kunde letva i feed och harmoni mad hvacandra. Huser minnes uian tvifvel kvad som tilldrog sig ande denna fråga förlidet år. cå väl i den c rör föregiende, som unader innevarand: fy reslogs en bill, som, i fail den gått i sållighet, skulle nafva åstadkommit hvad iH. Maj:t önskade. Men hvem var det, som ställde sig emellan folket och dea åtgärd för dess bästa, som var i a vid båda dessa tillfällen? Icke Eaglands Unaderhus; nej, vissticke! det var Ö:verhuset. Det var Öiverhuset, som vägrade folket i Irland 1 rättvisa, som det hade rätt att fordra och au erhålla (hör! hör!) När törhållandet är sådant, har jag då ej rätt att yttra, ait de, som förhindrade Irländska kyrkobillen att blifva lag, äro de, som man h skål att beklaga sig öfver, och icke Engelska Ua iderhuset; att för hvad som kan hända i i Irland, om blod utgjates eller missnöje tager öfverhanden: i det landet, äro orderna i Öfverhuset de. som ansvaret drabbar; ty det var de, som vägrade bifall till tvenne biller, hvilka Taderhvet icke blott gillat utan formlhgen agit (hor, hör!). Må folket i Irland derföre; use, hvilka det är, som förhålla dem deras agliga rättisheier, och må de icke obetänksarat 3ga skulden der, hvarest med rätta ingen såuld j innes. Ett försök bar blifvit gjordt på ett anpan ställe (i Öfverhuset) att gfva saken det I tseende, som om Underhuset icke frågade efr folkets bästa — att vi icke samvetsgrannt ch med omsorg egnat våra bemödanden åt: liunande af detta andamål; men jag för mn el förklarar högtidligen, att mig kan ingen såan tillvitelse med skäl göras, ej heller vor jag att den kan drabba Hans Maj:ts mi istrar eller någon af de hedervärde ledamoter, n sitta på de: ma sidan i Huset, och underödja styrelsen (hör, hör, hör!). Jag medger ock att det fihnes en bitydlig minoritet i detHus, som är opponerad mot styrelsens atärder; men den tid nalkas med stora steg, då ena minoritet, på konstitutionel väg, kom-! er att blifva allt glosare och glesare (hör!). 1 vad fall som heidst kan jag för egen del, och; r den majoritet, med hvilken jag röstar, säga, t hvad afgorandet af Tländska kyrkofrågan anr, hafva vi uppfyllt vår pligt, ståndaktigt och ligt, och ast det endast var genom bemödanp af dem, som tala oin eu abstr akt princip, m sakens framgång förh: ndrades, och vårt argjordes om latet; och må folket icke blotii u:an äfven i Skottland och England se hv ad; Hvad var det för ett ämne H. Maj:t fr tbronen, derväst fästade vår upppå? Jo municipalkorporationerne ij , I te land, sJori. tal 1 samhet yttrade sin doskan, att vi i H. tta afseende mått; ställa Irland på samma fot, MV 4 1 m En2aland och Skol ni. EN Underhuset har gjor! I vY äl ue! ta igt on vest var edet väl, som å i Öfverhuset (hör!) i, art de nuvarande municip-I orp srationer— i Iriand icke voro så beskaffade, at de Dorfortfara. e ville der sopa bort muui—; alkor rporati oner helt och et, inga sådana 3 1 is re få finnas I Irland; och hyvk var vil deskäl för ett sådant förfarande? Jo i det, att eme lan stö sta delen al et md är katiholiker, så kunde man icke tro dem. n att en person ar katholik, är det väl räckligt skäl att utestänga honom Ifrån besittseu af muni icipala cättighete er? Det ar aktigt act påstå, att kathulikerna i Ir— — najrriteten af fotket der i landet — oade tl: förtolket i Eugst berät skule vara lika myc arae af municipalstyrcise , som d eller Ssottlaed. Men, sade man vidare, Dole äro fiend ligt siunade mo: den rå1e kyrkan. Med samma skäl i hade bordi bes der 1 landet til rre delen äro Prestbyteriauir sty det är oll at kändi att Pre ika mycket, j . n rådande kyrkan, ån katho ads icke säga at Skotilan I gr tll den reform, som egt rum tningar, och jag kan m. micipaistyrel . Md s Skotul md, emedan folket Skottland ä sinnade Ce Me ikerne. cipalinråt il tkomligt skal påstå an OM orm I I:lind; bevilja dande mot Vuderhusets är Strid ! ; idande mot rättvis och att allt c ri m deraf blir en f öljd, måste låggas för der: bn ani ssArt denna tilltänkta förbältrin