Historien , säger Marina, har förvarat for-
merna för Cortes sammankallande i den skrif-
velse, hvarigenom Drottning Isaballa år 1475
sammankallade Cortes i Toledo, för att försäk-
ra thronföljden åt Infantipnan Isabella, född i
dess äktenskap med Prins Ferdinand. Skrifvel-
sen är utfårdad i hennes och hennes gemåls
namn, ozh lyder sålunda:
I veten att det är ett, i våra stater anta-
get bruk, att Prelaterne, Ädlingarne och Nota-
bla, samt ombuden från våra städer och köpin-
gar, då de sammankallas för detta ändamål,
böra svära tro- och huldhetsed och erkänna
konungens förstfödda son eller dotter såsom arf-
vinge till thronen. Af sådan anledning anmo-
das J att skicka till Vårt hof besagde deputerade,
för att erkänna Prinsessan Isabella, Vår högt älska-
de dotter, såsom Arfvinge till dessa riken; foljakt-
ligen uppmana Vi Eder att, så snart J inhändi-
gat detta bref, samla Ert muncipalitet i vanlig
form, för att utvälja och afsånda tvenne goda
män af ett redligt och pålitligt tänkesätt, för
att infinna sig i Cortes församling, såsem J ä-
ren vana att göra vid dylika fall, och att J
sänden dem till Vårt hof, försedda med Edra
fullmakter, att aflägga tro- och huldhetsed åt
Vår högt älskade dotter, såsom arfvinge till Vå-
ra riken Castilien och Leon, och såsom Drottning
deröfver , i händelse af Vårt dödliga frånfälle u-
tan manliga arfvingar.
Som konungarikena Arragonien och Castilien
hade samma ursprung och bfhga förbindelser
sins emellan, borde man tro att deras lagar och
borgerliga inrättningar äfven skulle bli, om icke
fullkomligt lika, åtminstone avaloga. Emedler-
tid egde ganska bestämda skiljaktigheter rum
emellan deras konstitutioner, och genom en
framställning deraf tro vi oss bäst göra Ärra-
goniens politiska lagar bekanta.
En Öfverhetsperson , under titel af Konung,
var statens chef, och denna monarki var, lika-
som Castilien, på en gång ärfilig och valbar
på det sätt, att thronföljarens val tillkom ett
I stånd, med vilkor att ej kunna välja annat än
en anförvandt till konungahuset. Sednare, mot
I tolfte århundradet, erkändes förstfödsloratten
genom ett tyst bifall.
I I Castilien hade qvinnorna rått till thronfölj-
den; men i Arragonien deremot antogs Saliska
lagen i trettonde seklet. Det är åtminstone sä-
Ikert, att år 1395, Johan I.s tvenne döttrar
blefvo uteslutna från thronen, genom deras far-
bror Martin.
I början tilkom rättigheten, att välja Konun-
Igar, Baronerne (Ricos hombres), som utgjorde
statens första stånd. Den urgamla formeln, de an-
vände vid konungens byllning, är allmänt hekant:
Vi, som äro lika goda som Du, och som förmå
mer än du, sade dessa stolta Baroner, välja dig
till vår konung och herre, på det du må
vårda våra lagar ooh rättigheter; hvarom
icke, icke.
Sannfärdigheten af denna formel har af åt-
I skilliga bistorieskribenter blifvit dragen i tvif-
I velsmål. Icke destomindre kan man anföra
flera aktningsvärda autoriteter för att bestyrka
dess sanning, äfvensom hon är fullkorligt öf-
verensstämmande med tidens anda och de be-
I stående inrättningarna. Baronerne åtnjöto i
sjelfva verket ganska vidsträckta privilegier och
hade stort inflytande på regeringen. Som de
I voro mycket ömtålige om sina prerogativer, kan
maa lätt förstå, att de med ett afundsjukt öga
måste betrakta hvarje rivaliserande makt, och
latt statschefen isynnerhet måste vara föremålet
för deras oro och försigtighet, samt att de må-
ste söka så mycket som möjligt inskränka hans
makt, för att hindra honom från att inskränka
I deras. Under sådana omständigheter har Arra-
goniens aristokrati alliförväl kunnat antaga den
ofvannämnde formeln, såsom en högtidlig pro-
I testation, både för att betrygga sina rättigheter
loch för att påminna monarken om hans pligter.
(Forts. följer.)
I (Insändt.)
I Svar på fråsan om indelta soldatens sjuk-