Historien , säger Marina, har förvarat formerna för Cortes sammankallande i den skrifvelse, hvarigenom Drottning Isaballa år 1475 sammankallade Cortes i Toledo, för att försäkra thronföljden åt Infantipnan Isabella, född i dess äktenskap med Prins Ferdinand. Skrifvelsen är utfårdad i hennes och hennes gemåls namn, ozh lyder sålunda: I veten att det är ett, i våra stater antaget bruk, att Prelaterne, Ädlingarne och Notabla, samt ombuden från våra städer och köpingar, då de sammankallas för detta ändamål, böra svära trooch huldhetsed och erkänna konungens förstfödda son eller dotter såsom arfvinge till thronen. Af sådan anledning anmodas J att skicka till Vårt hof besagde deputerade, för att erkänna Prinsessan Isabella, Vår högt älskade dotter, såsom Arfvinge till dessa riken; foljaktligen uppmana Vi Eder att, så snart J inhändigat detta bref, samla Ert muncipalitet i vanlig form, för att utvälja och afsånda tvenne goda män af ett redligt och pålitligt tänkesätt, för att infinna sig i Cortes församling, såsem J ären vana att göra vid dylika fall, och att J sänden dem till Vårt hof, försedda med Edra fullmakter, att aflägga trooch huldhetsed åt Vår högt älskade dotter, såsom arfvinge till Våra riken Castilien och Leon, och såsom Drottning deröfver , i händelse af Vårt dödliga frånfälle utan manliga arfvingar. Som konungarikena Arragonien och Castilien hade samma ursprung och bfhga förbindelser sins emellan, borde man tro att deras lagar och borgerliga inrättningar äfven skulle bli, om icke fullkomligt lika, åtminstone avaloga. Emedlertid egde ganska bestämda skiljaktigheter rum emellan deras konstitutioner, och genom en framställning deraf tro vi oss bäst göra Ärragoniens politiska lagar bekanta. En Öfverhetsperson , under titel af Konung, var statens chef, och denna monarki var, likasom Castilien, på en gång ärfilig och valbar på det sätt, att thronföljarens val tillkom ett I stånd, med vilkor att ej kunna välja annat än en anförvandt till konungahuset. Sednare, mot I tolfte århundradet, erkändes förstfödsloratten genom ett tyst bifall. I I Castilien hade qvinnorna rått till thronföljden; men i Arragonien deremot antogs Saliska lagen i trettonde seklet. Det är åtminstone säIkert, att år 1395, Johan I.s tvenne döttrar blefvo uteslutna från thronen, genom deras farbror Martin. I början tilkom rättigheten, att välja KonunIgar, Baronerne (Ricos hombres), som utgjorde statens första stånd. Den urgamla formeln, de använde vid konungens byllning, är allmänt hekant: Vi, som äro lika goda som Du, och som förmå mer än du, sade dessa stolta Baroner, välja dig till vår konung och herre, på det du må vårda våra lagar ooh rättigheter; hvarom icke, icke. Sannfärdigheten af denna formel har af åtI skilliga bistorieskribenter blifvit dragen i tvifI velsmål. Icke destomindre kan man anföra flera aktningsvärda autoriteter för att bestyrka dess sanning, äfvensom hon är fullkorligt öfverensstämmande med tidens anda och de beI stående inrättningarna. Baronerne åtnjöto i sjelfva verket ganska vidsträckta privilegier och hade stort inflytande på regeringen. Som de I voro mycket ömtålige om sina prerogativer, kan maa lätt förstå, att de med ett afundsjukt öga måste betrakta hvarje rivaliserande makt, och latt statschefen isynnerhet måste vara föremålet för deras oro och försigtighet, samt att de måste söka så mycket som möjligt inskränka hans makt, för att hindra honom från att inskränka I deras. Under sådana omständigheter har Arragoniens aristokrati alliförväl kunnat antaga den ofvannämnde formeln, såsom en högtidlig pro I testation, både för att betrygga sina rättigheter loch för att påminna monarken om hans pligter. (Forts. följer.) I (Insändt.) I Svar på fråsan om indelta soldatens sjuk