allmänna meringen. Aila voro angeilägne, att
låta folkets röst bekräfta de akter, hvarigenom
de beröfvade sig sjelfva en del eller det hela af
sin makt. .
Konungens myndighet var inskränkt genom
nationalförsamlingarne, som egentligen egdeJlag-
stiftningsrätten. — Dessa församlingar voro icke
alla lhka sammansatta, eller sammankallades un-
der lika omständigheter. Några, hvarest pre-
sterskapet 1cke hade någon förmånsrätt framför
adeln, voro rikets verkliga ständer. Deras at-
tributioner bestodo uti, att med konungens sam-
tycke införa nya statsinrättningar, stifta nya la-
gar eller modifiera redan bestående, och slatli-
gen, att välja en konung när thronen var ledig.
Andra församlingar, som sysselsatte sig med
mindre vigtiga ärender, kallades Concilier. Den-
na titel, den stora mängd andelige som deltogo
deri, och de prerogativer som tillerkändes dem,
hafva hos åtskilliga historieskrifvare väckt den
tankan, att de endast sysselsatte sig med reli-
giösa ärender; men om än dessa först ändå
upptogo deras tid, så är det likval onekligt, ;
att jemväl statsangelägerheter ingingo i deras öf-!
verläggningar. Då vigtiga saker kommo i fråga,
behöfdes hela nationens samtycke, för att gifva;
dem kraft af lag. Då således det fjerde mötet:
i Toledo ljungat ett fruktansvärdt beslut öfver!
dem, som gjort sig skyldige till förräderi emot!
konungen ochfäderneslandet, upprepades denna
dom högtidligt tre gånger, och man begärte, I
till bekräftelse derpå, folkets och presterskapets
bifall. år 636 valdes Chintilla till konung, efter
Sisenandes död. Han skyndade att sammankalla
ett Concilium i Toledo. Här beslöto prester-
skapet och rikets Grander, att ingen skulle
kanna upphöjas till kongliga värdigheten, om
han icke var ädling af Göthiskt blod, samti
blifvit vald lagligen och utan våldsamhet. Vidj
ett nytt Corcilium, som hölls 18 månader se-
nare i samma stad, bestämdes det, att konun-
garne, innan de bekläddes med sin värdighet,
skulle svärja, att ej bekänna någon annan reli-
gion, än den katolska, och från sina stater ute-;
sluta alla andra religioners bekännare, isynner-!
het judarne. i I
Vid öppnandet af det åttonde Concilium i
Toledo, sade konung Recesvinta till församlin-
gen: Jag har hopkallat Er, för att ofverlägga
om det ämne, jag skall framställa till Eder, och
på det J måtten vidtaga åtgärder, gagneliga för!
statens väl, samt för min och edra själars sa-!
lighet. Denna församling var i sjelfva verket
mera en national-junta än ett concilium. i
Då man granskar de handlingar, som tid
efter annan utgått från dessa national-församlin-
gar, finner man, att konungen icke hade annat
än verkställande makten, och att borgerlig fri-
het och egande rätt voro bekräftade genom en
mängd beslut och öfverenskommelser.
Vi hafva sagt, att de andliga och rikets mäk-
tige (Grander), utgjorde de enda stånd, som på
dessa möten föreställde nationen. Vi hafva der-
vid stödt oss på den allmännast antagna me-
ningen. Men man har likväl påstått, att valda
folkombud äfven ditkallades, och den kommis-
sion, som Cortes i Cadix utnämnde, för att
uppsätta konstitutionen, säger uttryckligen i sin
berättelse: Det är otvifvelaktigt, att före Sa-
racenernes inbrott, och äfven efier deras förja-
gande , bestodo mnational-församlingarne af de
serskilda stånd, som då utgjorde nationens
massa.
Då Araberne inkräktat landet, öfverandaka-
stade de likväl icke på alla ställen de Göthiska
lagarna och institutionerna, utan läto hvarje stad
och hvarje provins inbördes styra sig sjelfva
efier sina plägseder. Några små stater bilda-
des till och med i Spanien under sjelfva Mu-
selmännens välde, som beherrskades af kristna
furstar.
En af dessa, vid namn Theodomir, hade emot
den Arabiska generalen Abdalasis tapperi för-
svarat några provinser i östra Spanien, och lyc-
kats af honom erhålla fred på temligen fördel-
aktiga vilkor. Traktaten härom gifver ett be-
grepp om förhållanderna emellan segrarne och
de underkufvade folken, och Vi anföra den så-
ledes :
Fredsvilkor, öfverenskomna och besvurna
emellan Abdalasis, son till Muza, Nassiers son,
och Theodomir, Göthernes furste.
I Guds, den allbarmhertiges namn, gör Ab-
dalasis fred på följande vilkor: Theodomir skall
e oroas i sitt furstendöme, man skall icke an-
I