opinionen om rätta förhållandet. — Att Herr Grefve Löwen, ehuru öfvertygad om sanningen deraf, emot sitt nekande, ännu icke blifvit förvuanen, att hafva, på sält anmält, förledt mig att inträda från gården i rummet, deröfver må han och hans handtlangare tills vidare gerna häfva sig — de besvärande anledningarne dertill stå likväl ännu qvar, hotande att med hvarje ögonblick omstörta den inbillade säkerheten. — Det kan icke hafva undfallit någon, och förbigås icke af domarens skarpsynta blick, det följande omständigheter att, nembgen, ett vittne tager på sin ed det min kappa, långt innan jag inträdde jemte Löwen, varit afhämtad från yttre rummet hos Mamsell Rosing: att ett annat vittne sett Herr Löwen, jemte mnågre stallbroder, öfver en fjerdedels timmas tid patrullera i trappIgång och förstuga till öfre våningen, innan jag nedkom från det derstädes på aftonen hållne spektakel: att jag genast derefter inkommit i yttre rummet i kappa, ledsagad af Herr Löwen och derifrån, utan att öfverplagget aftaga, åtföljt i det inre rummet: samt att, genast efter vårt inträde, Hr Lowen utan föregången ordväxling och innan jag kom ett steg från dörren den han tillspärrade , affordrade mig afbönen, och så vidare på sätt berördt är, förfor — ådagalägga, det jag endast på insinuation af Herr Löwen, återintradt i ett rum, der jag hade intet att skaffa, då deremot, efter hvad ilikeledes upplyst är, det sällskap, hvari Herr iGrefven traffade mig, väntade min återkomst Ipå gården och gatan utanför huset. Äro icke så beskaffade företeelser att anse för sådana bindande omständigheter och liknelser emot Hr Löwen, de der, efter 17 kap. 30 f Rättegångs-Balken, påkalla hans åläggande till värjemålsed i den enda ännu outredda af alla hittills framställda frågor, den nemligen, huruvida Hr Löwen, genom mitt förledande att. åtfölja honom, beredt sig det eftersträfvade tillfället, att få hårsnas i de flere af hans kamraters närvaro, inför hvilka den äskade afbönen borde göras, såsom upprättelse åt den frånvarande Grefve Hamilton — då skulle lagstadgandet sakna allt värde, och den ofta i löndom eller i försåt våldförda medborgaren det enda lofliga tvångsmedlet för frambringandet i dagsljuset af sanningen ur den ännu icke fll förhärdade brottslingen: men då jag är fullkomligen öfvertygad om motsatsen och sålunda yrkar, det Hr Grefve Löwen måtte förbindas att med ed värja sig från hvad jag i: berörde måtto honom tillvitat, anser jag mig derigenom I hafva anvisat den enda honom återstående utiväg att afskudda sig den annars outplånliga fläcIken, att hafva begagnat lömskheten som medel för utöfvamdet af den modiga hämd, hvartill han förklarat sig berättigad, och den hans medhjelpare , ett värdigt lagskipare-ämnae, af samma åsigt, såsom en hjeltedat besjungit. Då jag framställt detta yrkande, mindre för latt mot Hr Löwen, hvilken, ännu icke helt och hållet förstockad, ej heller lärer gå den ed jag ihonom affordrar — vinna ytterligare stöd för det ansvarspåstående. jag nu går att framställa, län för att få ådagalagdt, det jag icke i den ringaste del af min angifvelse afvikit från sanningen, lerbjuder jag mig att, derest Hr Löwen vill unIdandraga sig edgång, sjelf edeligen fästa att min uppgift i meranämde hänseende är med sanna förhållandet fullkomhgen enlig. -— Jag vet att härtill fordras Hr Löwens begifvande, och att hans nekande är redan skäl nog för Domaren att afslå mitt tillbud -— men jag känner äfven, att, om Hr Löwen icke sjelf vill eller, dertill dömd, tör värja sig med ed, och icke eller vill tiliåta mig ett slikt besannande af hvad jag sagt — det blifver han, som inför det allmänna omdömet måste anses för lögnaren eller den usle förnekaren al en påtaglig sanning. Utan att afbida utgången af berörde edgångsfråga, den jag föreställer mig måste aflöpa så, att lHr Lowen ålägges men ej gitter gå värjemålsed, föranlåtes jag, på de skål som förebragte äro lyrka, det Hr Grefve Sv. R. Löwen, som, med förat fattadt uppsåt att hämnas, Fredagen den 111 sistlidne Mars forsåtligen lockat mig att inIträda i Mamsell Rosings värdshus och derstädes, Jenligt eget medgifvande och börde vittnens utsago, med hotelser af stryk, velat aftvinga med i bekännelse genom afbön, om begånget brott emot både hela Husar-oflicers-korpsen och enskildt Hr Grefve Hamilton, men deremot icke ens gittat uppgifva beskaffenheten af ett sådant brott MARE . Rn oo 2 77 . HY w Nn Mm oo)