verra: q Jr Som vi fullständigt meddelat de flesta föregående handlingarna i det Lind-Löwen-Westfeldtska målet i Örebro, så inoföres här nedan jemväl kärandens, Hr Linds, slutpåstående, hvarå svarandernes ombud till svar endast åberopade hvad först i saken blifvit andraget. Utslaget är förut bekant. Slatpåståendet lyder som följer : Till Vällofl. Rådhus-Rättens i Örebro Protokoll d. 148 Augusti 1836. Då nu mera, efter 3 och en half månads tänkvärdt uppehåll, det vid Örebro stads Kämnersrätt ransakade och, genom dess den 3 sist. Maj, gifna beslut till Rådhusrättens afdömande hänskjutne våldsmål, emellan mig å ena, samt Herr Löjtnanten Grefve S. R. Löwen och Herr Ryttmästaren C. G. Westfeldt å andra sidan, biifvit föremål för domstols uppmärksamhet och pröfeing, och jag till denna dag blifvit kellad att min rätt och talan utföra och bevaka; så år Jag ändtligen kommen i tillfälle att framställa skålen för mina hittills gjorda yrkanden i en dag, den mine vederparter förgäfves skola bemöda sis att förmörka, om än, hvad deras förfarande hittills förebådar, de under uppskofstiden hunnit fullkomna sig i den märkvärdiga skola för oförskämdheten, i hviken åtminstone desse individer af Husarkorpsens befäl synas uppammas. Det år, genom vederparternes erkännande och afhördefflere vittnens utsago vid Kämnersrätten, ådagslagdt : att, efter det Herrar Westfeldt och Löwen, med flere af deras kamrater, blifvit ense derom, det jag, enligt deras åsigter, gjort mig förtjent af stryk eller blå rygg för ett mitt, ännu till beskaffenheten omsorgsfullt förtegadt förfarande emot HusarOfficerskorpsen i gemen och Herr Grefve Hamilton i synnerhet — Hr Grefve Löwen, utan någon homom och mig emellan föregången ordvexling, ) vid uppgune tillfället den 11 sistlidne Mars affordrat mig offentlig afbön inför ej mindre honom, Hr Westfeldt och flere deras vederlikar, än äfven inför vid tillfället närvarande många aktningsvärda personer af civilståadet, och sådant vid tillkännagifvet äfventyr af stryk; at Hr Westfeldt, då den äskade afbönen icke stod att erhålla, förklarat det icke löna mödan att uppmana mig dertill, enär en blå rygg vore enda medlet att brivga mig till respekt för honom och korpsen ;) att Hr Löwen, af denna upp maning hetsad, genast börjas. våldsamheterna ), och dermed, utan allt hinder från Hr Westfeldts sida, fått fortfara, tills jag slutligen , sönderslagen i hufvudet, rycktes undan Hr Löwens ytterligare våldsverkan af — en qvinna; att, både före och under allt detta, jag dels sökt att undkomma våldet, genom reträtt ur rummet, men derifrån blifvit hindrad af Herr ) Se Hr Grefvens erkännande första Rättegångsdagen, i berättelsen om förloppet. ) Se Hr Ryttmästarens bekännelse, äfven första BRätteosånestillfället.