om ocKkSa nar, mera an acr, cn Stor actlatl acn
som nu ropa mot tidsandan, då af underdånigt
nit för bara reformer skulle springa omkull
hvarandra i hoftrapporna
Vi hafve på de båda sista veckorna icke yt-
trat oss något öfver den stridsfråga, som nu u-
teslutande upptager Svenska Minerva, der de
Norska bladexs uppsatser 1 anledning af Stor-
thingets upplösning kommenteras medelst noter,
af hvilka den ena öfverträffar den andra i löj-
lig bitterhet och :tgjutelse af galla mot det de-
mokratiska elementet i Norge, emedan vi ansett
angelägnare att förut något anatomisera Allehan-
das fraser i de för oss långt vigtigare unions-
frågorna. Vi skola måhända litet längre fram
lemna våra läsare en kort revy öfver allt det o-
väsen, hvarmed Minerva under sitt dåliga humör
framkommit. För denona gången måste vi åt-
nöja oss att hänvisa till nedanstående anmälan:
Undersökning af de skäl, som förmått H.
M. Konungen att upplösa det Norrska
Storthinget, jemte några oförgripliga re-
flexioner i ämnet.
Under denna titel har en skrift i dessa dagar
utkommit i bokhandeln, åsyftande att bevisa,
det Konungen, genom Storthingets oförmodade
upplösning, handlat icke allenast konstitutionellt
rätt, utan äfven politiskt och statsekonomiskt
rigtigt. Författaren anför såsom skäl dertil den
långsamhet i ärendernas gång, som utmärkt
Storthinget , de småsaker som upptagit dess öf-
verläggningar , och ätt följderna af den vidiag-
na åtgärden skola blifva i det hänseendet obe-
räkneliga, att de skola öfvertyga åtminstone
tillkommande Storthing om rättmätigheten af de
anspråk Konung och Land ega på deras tid,
och ait denna, i samma mån som den är lag-
ligen inskränkt , kräfver att väl och med om-
tanka använda. Huruvida författaren sjelf räk-
nat på sannolikheten att se denna afsigt med
upplösningen ernås, kan man emedlertid något
betvifla, då han sjelf straxt derpå erinrar, att
det icke i Norge är en annan representation,
som kallas till ett Urtima Storthing, utan sam-
ma representanter , som återkomma.
Vi skola icke söka att rättfärdiga Norska
Storthinget mot de beskyllningar, man gjort
detsamma. Det har sjelf försvarat sig deremot,
och, som oss synes, icke utan framgång. Men
om äfven beskyllningarne voro grundade, om
Storthinget verkligen visat sig så långsamt och
småaktigt som man påstått, månne det förbätt-
ras genom hvad som skett, och månne upplös-
ningen kommer att verka så serdeles fördelak-
tigt på blifvande Storthing? Antingen ligger
denna overksamhet och detta småsinne i leda-
möternas natur, och denna kan, som man väl
vet, icke förandras , om man än låter dem re-
sa hem för några månader för att, som man
plågar säga, ligga till sig. De skola icke desto
mindre komma åter sådana de voro: — Eller
ock härrörde dessa fel från någon afvighet mot
styrelsen , någon tadelsjuka, några insinuationer
utifrån eller hvilka andra klena motiver man
må uppleta. Verka då icke dessa motiver lika
mycket i Oktober som i Juli? och är det icke
troligt, att de, förtrytsamma öfver den onödiga
fram- och återfarden, skola komma tillbaka än-
nu värre än de reste, ännu mera förbistrade,
illvillige och klandersjuke! — Man torde erin-
dra sig, att vi här för ett ögonblick ponera san-
ningen af beskyllningarne. — Författaren talar
äfven om Storthingets kostbara tid och huru
dess medlemmar dyrt betalas af statens medel.
Ar det då, för att vinna en besparing i dessa
kostnader, för att ermra om skyldigheten at!
hushålla med statsmedlen, som man upplöser
Stortbinget, låter staten betala ledamöternas hem-
resa, betala deras återresa, betala den tid, som
åtgår för formaliteterna vid det Urtima Stor-
thingets sammankomst innan det kan börja si-
na arbeten, betala den tid, som användts til
beredande af en mängd lagar och reformer, son
vid det nu upplösta Storthinget kunnat blifv:
antagna och verksamma till landets väl, mer
hvilken tid är fruktlöst förspilld, i fall H. M